Magi i krig är alltid en intressant tanke, hur funkar det egentligen? Man måste nog svara på ett par frågor för att inse det, regelsystem (då jag faktiskt inte lirar Eon längre, men anser att diskussionen faktiskt sträcker sig längre än just Eon) och värld spelar givetvis in, men är mindre viktiga än man kan tro. Finns det inga magiker finns det ingen magi, givetvis, men reglerna för magi behöver inte följas slaviskt, så länge det följer känslan man vill komma åt.
Hur mäktig är magin?
Är det fjuttmagi med små eldbollar som slår ner en tio-tjugo personer, eller är det en enorm våg av eld som sveper över fiendens hela linje? Här finns en hel del intressanta rollspelsaspekter: Vad är rollpersonerna? Vanliga "rank and file"-soldater? Truppledare? Befälhavare? Är de magiker själva?
Dessa frågor påverkar hur känslan över slagfältet blir. Om rollpersonerna är vanliga soldater, vilka känslor uppkommer när de ser en av deras egna enheter bli förintade på mindre än ett par sekunder? Vad tänker de? Hur känner de inför det annalkande anfallet, då de vet att fienden har magi? Är de säkra på att få skydd från fiendens magi av "deras" magiker?
Hur är truppsammansättningen? Följer det med magiker i enheterna, eller står de längst bak på slagfältet? Finns det olika nivåer av magiker på slagfältet, så att en "mindre" magiker kan ingå i en enhet, medan ärkemagikern står ensam?
Hur är det som befälhavare, hur långt kan han gå för att vinna? Förinta motståndarens armé totalt, eller? Den moraliska aspekten får man inte glömma.
Andra aspekter av magi?
Används demoner? Följer prästerna med? Hur skrämmande är magin, det som syns är oftast mindre otäckt än det som inte syns alls. Är det över huvud taget nån mening att ha med vanliga soldater, eller är de bara där för att agera sköldmur åt magikern?
Jag gillar idén med magi på slagfältet, det ger det hela ytterliggare en nyans att leka med.
Personligen föredrar jag ärkemäktig magi, men den ska balanseras upp på ett bra sätt. Jag vill att magin ska kunna mosa sönder enheter i en rasande takt, men att den också är en svaghet. Hur hanterar man fienden om man vet att den har magiker? Ett bra sätt är ju att ge en eller två enheter i uppdrag att ta sig fram och ta död på magikern/magikerna, då tappar helt plötsligt fienden en fördel. Demoner är också ett bra sätt att balansera upp magi med, vad ska magikerna fokusera på, fotfolket på andra sidan slagfältet, eller demonen som just blev frammanad bakom deras egna linjer?
Visserligen tror jag inte Eons magisystem lämpar sig vidare bra för mina idéer, men som jag sade i början på mitt inlägg, så länge det följer känslan du vill åt kan du blankt strunta i regler.
Robban - vet inte vad han pratar om längre