Re: Manus
"Då kan jag raskt säga att en del filmmanus är skrivna av betydligt mer poetiska skribenter än den typen av folk som Krille refererar till ovan."
Jo. Regeln är i allmänhet "ju mer storyboard och concept art, desto mindre poetiskt manus".
"Så visst är det skillnad på manus och böcker, men jag tror inte det största problemet är att skriva om allt till begripligt "manusspråk" utan snarare att välja vad man ska ta med, vad man ska ta bort och vad man ska ändra."
Problemet med att skriva ett manus är inte så mycket det som du tar upp, utan att manusförfattaren mer eller mindre planerar filminspelningen. Eftersom en filminspelning har en begränsad budget så krävs det att denna handhas försiktigt av manusförfattaren. Detta märks särskilt tydligt om man tittar på hur ståryn ändras på väg till filmen.
Vad man gör när man skriver ett manus är i princip att man gör en ritning över filminspelningen. Den ritningen används sedan av produktionsteamet för att bygga nödvändiga kulisser, hyra in tid på olika platser, samt planera för post production. Har man en större produktion, som är beroende av lite mer jobb än bara filmande och klippning så är ett manus livsviktigt. Visst, viss justering av manuset sker alltid ända fram till tagning, och i vissa fall även under post production, men det är huvudsakligen i form av dialogändringar eller ordning. Ibland kastar man ut sekvenser väldigt sent eller skriver om dem, men jag har hittills inte hört talas om någon som har lagt till en sekvens i manuset på det stadiet. Orsaken är rätt uppenbar: hela produktionen är planerad efter manuset, och att lägga till en sekvens fördyrar och försenar.
Utöver produktionskostnaden så har manusförfattaren också en kasse med duktid att tänka på. Hur gärna han än vill så får inte 500 sidor Sagan om Ringen plats på tre timmar på duken utan att en hel del förenklas, stuvas om och skärs ner. Så där gäller det att finna essensen i ståryn och skriva ner den, med ovanstående begränsningar i huvudet.
Jag hoppas att jag inte förstör nöjet för folk nu, men betrakta följande:
* Sets och kulisser är dyra. Speciellt stora sådana. Har man med några så försöker man använda dem i så stor utsträckning som möjligt. Därför placeras så mycket av dialogen och handlingen som möjligt i dessa sets, så att man utnyttjar dem. Resor mellan sets sköts enklast medelst en kameraövergång, panorering, stock FX shots eller andra stämningsbilder.
* Måste man nu spela in saker på flera olika platser utanför kulisserna, använd så mycket naturlig bakgrund som möjligt. Det är (än så länge) billigare att skuva ner TV-antenner i Kairo än att måla en matte painting eller modellera en 3D-scen av Kairo på 1930-talet.
* Composite FX shots är dyrare än vanliga FX shots. Kan du berätta en sak med ett vanligt FX shot kombinerat med en tagning mot kuliss, använd det hellre än en composite. Måste du ha en composite, använd composites så kort filmtid som möjligt för att markera att den fantastiska bakgrunden som du inte kan bygga med kuliss finns, och använd sedan kulisser för resten. Numera håller dock denna regel på att omskrivas på grund av digitala effekter - det håller på att bli mycket billigare att göra fantastiska bakgrunder som digitala effekter än som sets.
