Tydligen översatte jag det med ”en tid ingen föreställt sig” en gång i tiden:
”Vet, o furste, att mellan åren då oceanerna svalde Atlantis och de skimrande städerna och åren då Aryas söner uppsteg, fanns en tid ingen föreställt sig, då glänsande kungariken låg spridda över världen som blå kappor under stjärnorna – Nemedien, Ofir, Brythunien, Hyperborea, Zamora med sina mörkhåriga kvinnor och mystiska spindelhemsökta torn, Zingara med sin ridderlighet, Koth som gränsade till Shems betesmarker, Stygien med sina gravar vaktade av skuggor, Hyrkanien vars ryttare bar stål och siden och guld. Men det stoltaste kungadömet i världen var Akvilonien som härskade oinskränkt i det drömska väst. Hit kom Conan cimmeriern, svarthårig, dysterögd, med svärd i hand, en tjuv, en plundrare, en dråpare, med jättelikt svårmod och jättelik munterhet, för att trampa Jordens juvelbesatta troner under sina sandalklädda fötter.”