Nekromanti Alla spelledarens hemliga(?) nöje ;)

Silvervarg

Warrior
Joined
20 Jul 2003
Messages
346
Ok, som bekant så är ju alla spelledares hemliga nöje att ha hjäl rollpersoner. :gremwink:

I våran grupp har hittils 2 dött en naturlig död...
Den första gick ut på en allt för svag bro som löpte över ett stup. Han och hans häst krossades när bron brast och de stördade 15 meter ner på massa vassa stenar. En händelse som gav soldarn en modern saga, och platsen där det hände kommer vara känd som Demonstupet för en lång framtid.
Den andra fick bröstet uppsliten av en varulvs klor.
Den varulven dödades dock sekunden efter av en färdkamrat till den döde.

Så hur har rollpersonerna dött i eran grupp och hur har de dött?


Silvervarg ser redan fram emot nästa döda rp... men bara i smyg.
 

antorax

Swordsman
Joined
11 Aug 2003
Messages
568
Jag är nog kandidat till att vara Årets Största Konsument Av Rollpersoner. Jag kommer bara ihåg mina två sista, den sista var en vanlig kille (dödgrävare) som tillsammans med sina kompisar kommit fram till en borg de tänkte utforska. Efter ett tag så kom de fram till två trappor, en ned och en upp. Jag sade med en gång "jag går ned", fast ingen ville följa med, men efter ett tag så mötte jag en kåpklädd gubbe som ville avreagera sig, dessvärre på mig. jag svimmade och kunde därmed räknas som död. den näst siste var en inkvisatör som var jätte aggressiv och jättetroende, han försökte omvända två magikeralver till den sanna lära, Daak, fast alverna (som förövrigt var min vänner i spelgruppen, alltså inga slp utan rp) ville inte detta utan zappade mig med ett par blixtar... ingen av dessa mina två rp har alltså varit med på två spelmöten...
 

Vaun Vuriche

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
327
Location
Göteborg
Re: Alla spelledares hemliga(?) nöje ;)

Min förste rollperson till EON fick en pil i foten under en flykt från en adelsmans herrgård, misslyckades med ett dödsslag på ob1t6 och dog. Det var akilleshälen eller nåt...
 

Jaggernaut

Hero
Joined
6 Aug 2003
Messages
941
Lika mycket spelarnas nöje

I min grupp är det oftast spelarna själva som har ihjäl varandra.

Några exempel

En hemskt överond magiker en dödspräst (ett av mina egna påhitt, fast de är inte så onda som det låter) en gûrd (stolt ägare av en flock med får, getter eller något i den stilen, kommer inte riktigt ihåg) och två till som jag inte minns vad de spelade blev tvungna att fly från en annan elak magiker (slp) med en egen privat armé. Denna magiker (rpn alltså) försökte övertala gûrden att strunta i fårhjorden och denne blev rasande och efter en stunds hetsigt argumenterande satte gûrden en pil i hjärtat på magikern som strax därefter förblödde. Senare blev gûrden dräpt av dödsprästen.

I slutet av det fördömdas sista hopp då de tagit sig in i templet och haft en dust med de gargyler som vaktade bron blev det ett gräl mellan en riddare och en barbarkrigare vilket slutade med att barbarkrigaren slet av riddarens hjälm och slog honom medvetslös med den. Barbaren lämnade honom där dö för bron hade rasat och riddaren kunde inte hoppa över hålet längre fram.

En annan magiker (rp) fångade en barbarkrigare (samme som dödat riddaren i de fördömdas sista hopp) och dennes kompanjon (båda rp) och hade dem fängslade i källaren i sitt hus. Magikern samtalade med dem och släppte dem men barbarkrigaren var då ganska förbannad så det första han gjorde då de släpptes var att döda alla magikerns hästar som denne hade i sitt stall (dyra thalaskiska fullblod) och magikern blev purken och fångade barbaren igen och kastade honom till sina krokodiler?!

En drakdräpare, en mûhadinsk ökenkrigare, en häxjägare och en någon slusk (alla rp) befann sig i en övergiven stad i Colonan och slogs med vandöda. Häxjägaren befann sig i en envig med en dödsväktare och ökenkrigaren var på väg till undsättning medan drakdräparen siktade och sköt med sitt tunga armborst mot dödsväktaren men fumlade och träffade ökenkrigaren (mig) i benet som förblödde på mindre än en minut.

Detta hände under 'De fördömdas sista hopp' då det flytt från fängelseön och då de var på väg till järnfors. De hade slagit läger och en av spelarna som var en trukh låg och sov på deras vagn. Denne trukh blev väckt mitt i natten av att två andra spelare höll på att laga mat i en gryta. Trukhen skrek åt dem att sluta oväsnas varpå han strax somnade om, efter en stund väcktes han igen av att de slamrade med grytan och då han ropade åt dem kom de med några försmädande svar. Han ansåg då att måttet var rågat och han hoppade ned från vagnen grep tag i grytan och slog ihjäl en av de andra spelarna med den.

Senare under samma äventyr då de träffade misslan Tofsvipa (tror jag hon hette) för första gången så ville inte misslan trukhen i sitt hus så lämnade de andra spelarna honom vid deras vagn med några skinn fulla av vin. Då de väl kom ut var trukhen så berusad att denne nästan var medvetlös. Först så körde de över honom med vagnen och sedan ville en ökenkrigare (inte jag) som bär det inte speciellt passande namnet Zorans de Vreu stjäla hans binderakhammare. Han fick slå Ob2T6 mot heder (slaget blev 31) så jag sa dumt nog till honom att han fick göra vad han ville. Vilket ledde till att han förutom att ta binderakhammaren krossade båda trukhens knäskålar med den. De lämnade honom att klara sig själv vid en strandkant, Trukhen dog.

En prins hade köpt två slavar på en slavhandel, två tiraker, på en slavmarknad (både prinsen och de två tirakerna var spelare) och prinsen köpte även deras gamla vapen. Han tog med sig sina nya slavar tillbaks till sitt värdshus och dum som han var lämnade han dem ensamma där medan han skulle utföra några andra ärenden. Då han kom tillbaka var slavarna borta, han samlade genast ihop några prisjägare som hjälpte honom att spåra de förrymda slavarna. Då de han ifatt tirakerna kastade den ene av dem en pharrzakkapå prinsen. Den träffade i halsen (nackkotor) och fastnade, prinsen dog inte men prinsen tog tag i pharrzakkan och slet ut den och därmed slet han även sönder sina egna nackkotor och dog. Den ena tiraken slog ihjäl den andre under ett bråk om mat på ett värdshus.

Här är några andra exempel då det inte var spelarna som orsakade andra spelare död.

Alldeles i början av vårt spelande (jag var inte spelledare då) så bevittnade genom en dörrspringa hur en demon dödade byns borgmästare och antog dennes skepnad. En dvärg i gruppen ansåg att vi skulle dräpa demonen men vi andra var klyftiga nog att fly för våra liv. Dvärgen stormade in i rummet och gick lös på demonen med sin yxa vilket slutade med att dvärgen dog.

Men ett av de roligaste dödsfallen är också med en annan spelledare än jag. Han hade även en egen karaktär med just då en henéa alv. Andra spelare med i gruppen var jag en léaram, en annan hénea, en riddare och en magiker. Spelledaren slog alla färdighetsslag själv. Vi blev anfalla och magikern skulle göra en magi med geotropi men fumlade och det blev en sådandär liten jordbävning (vilket egentligen inte är mer än några harmlösa skälvningar) och hénaalverna som just då befann sig uppe i ett träd blev tvungna att slå ett RÖR-slag och spelledarens alv föll ner ur trädet. Den andra henéaalven försökte skjuta fienderna men träffade den nedfallna hénaalven (två gånger!) vilket ledde till att den dog innan anfallarna hunnit fram. Och så har spelledaren haft ihjäl sin egen karaktär.

Tja det är var ett par av många dödsfall i vår grupp där det är större risk att dö för en annan spelares hand än alla farligheter du kan träffa på i världen. Jag ursäktar om det blev rörigt med alla dödsfall men jag kom på vissa händelser som inträffat på samma äventyr men tidigare och blev tvungen att lägga in dem ovanför.

Som avslutning kan ni få veta att det är samma spelare som spelade gûrden, barbarkrigaren, trukhen och tiraken som kastade pharrzakkan och slog ihjäl sin kamrat över en bit mat.

Han som upplevt mer dödsfall än de flesta.
 

Rygar

Veteran
Joined
21 Mar 2004
Messages
190
Location
Federationen
Jag kan börja med att säga att jag ännu inte tagit min oskuld som rp-dödare som Sl, hemskt jag vet :gremwink: (Däremot har jag, för att skydda mig själv, låtit en kamrat blöda ihjäl av en pil i armen, jaja)

Dock, vi har en del intressanta dödsfall inom vår spelgrupp, de får dock Marukusu berätta om(han är orsaken till de flesta).

En annan intressant sak att kommaihåg är de bestående men som rollpersonerna kan få. Som thismalven som blev kölhalad, myyycket intressant, hans ryggsmärtor besvärar honom fortfarande. Som kuriosa kan nämnas att han även blev såld av de andra rp som slav i Mûhad, vackert :gremsmile:..

/Rygar gör väg för Marukusu's entré i tråden
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
nej och ok

Ok, som bekant så är ju alla spelledares hemliga nöje att ha hjäl rollpersoner.

Silvervarg ser redan fram emot nästa döda rp... men bara i smyg.
Det där är en fas som går över. Jag tycker oftast att det är jobbigt när rollpersoner dör eftersom det då krävs massa tid från mig och spelaren för att skapa en ny. Dessutom vill jag inte förstöra för spelare som tycker om sina rollpersoner.

Så hur har rollpersonerna dött i eran grupp och hur har de dött?
Det fulaste exemplet jag kommer på nu är följande.

Eftre en strid i en herrgård som var tillhåll för rollpersonernas fiende ligger en rollperson blödande nere på entreplan. En läkekonstkunnig, dvärgisk elitkrigare iklädd full rustning i ringbrynja och metall. Beslutar sig för att när fienderna på övervåningen är nedkämpade snabbt ta sig ned för att lägga förband på sin vän. Tyvärr fumlade han något slag på vägen så grovt att han ramlade ned för trappan. Efter att ha rullat ned för den relativt långa stentrappan ligger han död på golvet brevid sin vän som snart förblöder.

/Ceram, minns inte någon annan död som är värd att nämnas.
 

Lycan

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
1,211
Location
Malmö
Ymir har aldrig dödat någon av mina rollpersoner*, kanske av rädsla för att jag skulle döda någon av hans, eller kanske på grund av vår oerhört karaktärscentrerade spelstil, vad vet jag.

Däremot kommer jag så väl ihåg när Warths stackars rollperson dukade under. Det under slutstriden mot den fruktade halvguden Ogothai som Warths jargiska lönnmördare, som funnit ett syfte med sitt liv i sina nya vänner, kastade sig mot den övermäktiga teomantikern, vilket givetvis betydde döden för Warth. Hans offer räckte dock för att köpa oss segern.

Den karaktärsdöden kommer jag framför allt ihåg på grund av det självklara samspel mellan spelare och spelledare som gjorde att det kändes så rätt och häftigt. Warth höll helt med om att vi tjänade på känslomässigt och dramaturgiskt på hans offer.

I övrigt kan jag bara komma ihåg en gång när en spelare som slutade spela med oss fick sin rollperson ihjälsutten av en kraggbarbar. Vi hade helt enkelt glömt bort hans rollperson efter hans bortfall, och behövde förklara vart han hade tagit vägen.

Nej, vi var alltid ganska skonsamma...

- Lycan







* sanning med modifikation, men det får duga.
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
"Lika mkt spelarnas nöje"=SPOILER för mina spelare

!

De Fördömdas sista hopp ska jag spelleda och... ja.
 

Pendragon

Swashbuckler
Joined
5 Aug 2000
Messages
3,030
Location
Malmö, SKÅNE
Nu har jag varken avlivat någon rollperson, eller fått någon avlivad för mig i Eon (jag har dock lyckats, som spelare ta hela två officeilla SLP av daga :gremlaugh:). Därmot har det flutit en hel del blod i kampanjer till andra rollspel...

Wastelands - för många för att räkna. En ruskig majoritet av dem har varit oheroiska minst sagt. Det är nåt med spelets stämning som inbjuder till skitig, neslig oheroisk död.

Drakar och Demoner - Tre rollspersoner har jag ett klart minne av att ha avlivat där. Den alviske barden Zakurion dog en smetig död då en slemmig demonkultist dekapiterade honom med en yxa. Frostälvan Skarpöra dog en ännu smetigare död i strid mot en drake, då hon fick först armen och sen huvudet avslitet av drakens käftar.
Den mörke riddaren Karondrik tog sitt eget liv hellre än att fångas in levande igen, då han kastade sig ned för murarna i slottet han försökte fly från.
Därefter har det gått illa för samtliga ansvariga för rollpersoners död. Kultisten blev skjuten, nedhuggen och bränd till aska inom loppet av sekunder efter han fällt det dödande hugget, och eldsdraken dukade under en anstormingen av andra mäktiga rollpersoner.
Borgherren som hade hållt Karondrik fången gick det inget vidare för han heller. Karondriks trogna mannar och kamrater bröt sig in i slottet om natten och ställde till med ett litet blodbad. Mitt i all död och ondska uppsteg Karondriks osaliga ande till världen igen i form av en dödsgast.
Borgherrens död blev inte nådig.

Western - här tenderar rollpersoner dö jämt och ständigt, påfallande ofta för varandras hand. En spelgrupp jag var del i lyckades med konstycket att utrota sig själv ganska omgående efter en dispyt om flickas heder. Min rollperson fick den tvivelaktiga äran att leva längst, och plugga sin motståndare mellan ögonen med ett sista skott innan han dukade under av blodförlust.
Dessutom har vi ju Niklas-incidenten.
Spelmötet började och spelledaren höll sitt lilla inledande tal, som slutade med det klassiska: "Vad gör ni?"
En av spelarna utbrister: "Jag skjuter Niklas!" Varpå det andra spelarna (utom Niklas förstås) gör samma sak.
Niklas stackars rollperson hann bara spärra upp ögonen i förskräckelse innan hans fyra kamrater fyllde honom med bly lite halvt omotiverat.
Om jag minns rätt gick två till åt när det diskuterades hur belöningen för Niklas efterlysta karaktär på hela hundra dollar skulle delas...

/Joel - blodbestänkt.
 

Lenzaroth

Veteran
Joined
20 Jul 2004
Messages
12
Location
Strängnäs
Re: Lika mycket spelarnas nöje

Dom flestta i din spelgrupp låter som en i min, den ökända Boman som löser allt med våld eller liknande. En gång så ville han förulämpa några asharier så han pissar i en hink vid brunnen å hotar med att hälla pisset i brunnen. det slutar med att han häller pisset i brunnen och hånar alla asharien med meningen "Så alla asharier dricker pissvatten! HAHAHAHA!" Han blev ordentligt pryglad.

Boman tänker lite annorlunda också, han hade fått en rövare att svimma och skulle väcka honom men upptäckte att han inte hade något vatten så vad gör han om inte ställer sig å pissar rövarn i ansiktet med det roliga resultatet att den lilla dammpiga misslan säger åt han att sluta eller få en blixt i sig. Trots Bomans alla besvär så lyckades dom inte väcka rövarn för han var död!

Lenzaroth/ L.L.L.
Länge Leve Lumian!
 

Kherzam-Roghan

Veteran
Joined
13 Oct 2000
Messages
130
Location
Zinkgruvan
Re: Lika mycket spelarnas nöje

Det här är nog ett av de bättre rollspels historier jag hört... I alla fall inom normen av dödsfall! Men jag skulle tro att det var bäst för er att ni spelade var och en för sig för att dramatiskt minska dessa dödsfall! =)
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Inte alls faktiskt

Vi har som en överenskommelse spelare och spelledare emellan att vi inte dödar spelarnas karaktärer förutom vid dramatiskt korrekta händelser. Detta beror iofs på att vi så gott som alltid kör dramatiska långkörarkampanjer och då haltar historien rätt ofta om man måste byta huvudkaraktärer stup i kvarten. Det är helt enkelt den metoden som kommit att passa oss bäst.


/Naug
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Nöjet är helt på min sida

"Rygar gör väg för Marukusu's entré i tråden"

Tack, tack. Ladies and tjänstemän, let me introduce Marukusu's list of Mundane Deaths(TM)!

Har man en gång tagit livet av en RP så kan man knappt bärga sig tills man får göra det igen. Det är i högsta grad beroendeframkallande.

Den första RP som jag dödade var nog en taupisk/jargisk tempelriddare som muckade med fel person på fel plats. Det var nämligen i Jarla där han frågade varför en kåpförsedd nisse glodde på honom och resultatet blev efter en stunds verbal strid en förgiftad dolk i riddarens buk. Giftet var mycket kraftigare än jag trott och vår hjälte dödförklarades några timmar senare i sitt rum på Clebeias Pärla. Lyckligtvis var han polare med en viss sanariälva tillika biomantiker, men det är en annan historia...

Under ett av mina äventyr i den ursin-hatande byn Timmerby som ligger i utkanten av Mitheraskogen så kunde en samoripräst i sällskapet inte tygla sin religiösa vrede och stormade ensam in i en pluton jargiska soldater med sänkta bilor. "Vad händer?" frågade spelaren, varpå jag svarade "Du dör." So be it, han dog och tjurade resten av dagen. En annan RP (legosoldat?) gav upp och erbjöd sig att lämna information åt jargierna. Han hördes aldrig mera av... Två ytterligare andra nissar (legoknektar?) blev nerridna av jargiska spanare under samma äventyr och de två kvarvarande spelarna var smarta nog att fly... (meningen med äventyret kändes helt fel när vi börjat spela, så jag improviserade ihop en jargisk attack... om spelarna bara hade varit smarta nog att varna byn så hade de kanske haft en chans)

Den enda av mina rollpersoner som dött gjorde det med stil. Den ashariske äventyraren Ryan Mennerson och två andra RP skulle stjäla en überhelig artefakt från en katedral i Tibara, självklart misslyckades de och alla tre dömdes till döden. I ett sista försök att fly så kastade han sig dock mot rättsalens vakter trots att han var bunden och mötte sin död där som en äkta man.

Ett annat intressant fall var när en i vår spelgrupp dog två gånger under samma äventyr. Först i en ärelysten väpnares skepnad som irrat sig in i en grotta i de damariska khazimbergen. Han lyckades urskilja en skepnad i dunklet, "det är en humanoid varelse" sade SL och då den så kallade humanoida varelsen inte svarade på tilltal och agerade hotfullt så gick väpnaren till anfall. Dessvärre så visade det sig att motståndaren sitt humanoida utseende till trots var en vrakh och den heroiske väpnarens liv gick inte att rädda utan han dog av blodförlust trots intensiva räddningsförsök.
RP nummer II med samma spelare gjorde entré i form av en vidskeplig magiker som gått vilse i bergen och slog följe med oss övriga. Vi nådde till sist äventyrets mål: en grotta med inneboende drakmamma vars ägg vi skulle stjäla (detta var innan drakboken kommit) och efter mycket om, men och tumult så blev bara aska kvar av trollkarlen. Vi andra var smarta nog att fly i tid.

Äventyret Sorgernas Brunn blev mycket blodigt. Under ett nesligt försåt så dog två RP av skäktor som träffade olyckligt, och vi andra var oförmögna att rädda dem då det med största säkerhet skulle ha bidragit med vår egen död (eller? :gremwink:).

Och som Rygar nämnde så finns det få saker här i världen som ger en så mycket njutning som att ge RP permanenta men. Thismalven Fëanor är ett praktexempel, och offer för en plan som jag gått och grubblat på många veckor innan äventyrets start:

RP skulle segla till Mûhad för att där utföra diverse uppdrag i den helt egenkomponerade fristaden Alhazen på västkusten. En av de ombord var alven Fëanor som lämnade äventyret krumryggad, halvörad och med svåra psykiska men.
Mässuppassaren ombord (skeppet var en Galloz med mestadels cirefalisk besättning), som jag beskrev som aningen androgyn till utseendet, var ingen mindre än kaptenens dotter som uppträdde som man av förklarliga skäl. Hon föll för den bildsköne och intelligente alven och ordnade en liten romantisk middag på tumanhand med honom. Den homofobiske alven var övertygad om att det var en person av mankön som satt på andra sidan bordet och småflirtade med honom så han bestämde sig för att det vore bäst att avlägsna sig snabbt. Det gick dock inte den andra parten med på och hon kysste honom ömt och passionerat under ett flyktigt tillfälle då Fëanor sänkt sin gard. Följden blev att Fëanor blev helt galen och kastade sig över henne med sin sahlamdolk och skar sönder hennes ansikte som hämnd för ärekränkningen. När kapten fick reda på vad som hänt hans ögonsten blev även han fly förbannad och Fëanor dömdes till ett tjog piskrapp följt av kölhalning UTAN tyngder. Han överlevde med nöd och näppe och var på benen bara någon vecka efter straffet (jag sade om och om igen att han skulle vara glad för att han levde).
Naturligtvis så blev skeppet anfallet av pirater, med ett avskjutet öra på Fëanor som följd och väl i Mûhad så blev densamme såld som slav av sina elaka "kamrater". Som grädde på moset blev han nattligt terroriserad av en efterhängsen lamia och han misstror nu i princip allt och alla och sitter numer mest för sig själv och åmar sig över hals- och ryggsmärtor, eller så skrattar han maniskt över sin egen (och andras) olycka.
Fëanors äventyr är dock ingalunda slut här, han håller just nu på att segla Mundana runt på order av självaste Verdurakh. Fan, jag skall nog skriva en novell om hans små missöden...

Yarr, hur mycket jag är skriver så känns det som om jag har missat mer än hälften. Andra i min spelgrupp är fria att fylla i.

"Arr, ze blood on Marukuzu'z zword iz almozt dry!" Jag måste döda igen...

MVH
Danne, i vars vokabulär SL står för "Sadistic Laughter"...
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
The Cronicles of Mr Beam [OT]

Aye, Boman är utan tvekan den mest skumma personen jag någonsin mött och han är ännu skummare när han spelar Eon.
Mitt oförglömliga Van Jack-äventyr när han stormade in i kyrkan och mejade ner alla obeväpnade bybor/klanmedlemmar med sin krell-spaz och biktade sig för prästen kommer jag nog aldrig att glömma. Nu när vi spelade sist med honom så dödade han den fromme godsherren Van Morris i tron om att han var vampyren Greve Van Culnar... priset på hans huvud är numera 10000 silverdaler, död eller levande och hans rykte ligger på 17 specialiserat mot "Mördare". Vem som helst hade kollat upp ordentligt vem som verkligen bodde i slottet innan han stormade in och köttade ner allt som rörde sig, men inte Van Jack.

MVH
Danne, diggar Van Jack.
 

Praetori

Warrior
Joined
6 Sep 2004
Messages
252
Location
STHLM
"Oj vad ånga säckar"

Det är svårt för spelarna att spela sina karaktärer realistiskt, känna känslor som skräck eller rädsla, eller för den delen tänka sig in i rollen " att bli hotad till livet av en björn", om inte spelarna förstår att " nallen ÄR farlig och ÄTER RP ".

Har nog tagit död på hinkvis med spelarkaraktärer.
Men då är det iof mest två av spelarna som försätter sig i sådana situationer att de dör (de flesta andra har karaktärer som hellre flyr än illa fäktar).

Avståndsvapen och vilda djur (såsom björnar å liknande) är nog de största dräparna av Rp.
Rena stridigheter ligger på andra plats, åsså har vi jhu sjukdomar oxo (tror bara det är en rp som dött pga sjukdom dock).

Tiraker och religiösa fanatiker är överrepresenterade i dödsstatistiken. Mest för att de inte backar undan utan står med tron i ryggen (trots motståndsslag mellan TRO och Stridsvana). Det har iofs inte riddarkaraktärerna heller, men dom brukar på något mirakulöst sett alltid slå sig ur faran (undrars om det kan ha med stridskonsten i kombination med tokiga stridshästar och rustningar att göra).

Tror att våran spelgrupp är uppe i 16 dödade RP de senaste 2 åren av spelande. De tre senaste spelmötena har 2 karaktärer mött sina skapare och en varit mycket nära att stryka med. En barbar I envig med en tirak och gruppens tirak dog i strid med en rövare som satte en pil i honom och sedan avslutade med svärdet. (De andra var modiga nog att försöka rota igenom de dödas kläder).

Nu brukar det vara på det sättet att spelarna tröttnat på sina karaktärer i samma stund som dom dött eller blivit allvarligt invalidiserade (vilket ofta får till följd att de dör iaf) och jag misstänker att det i vissa av fallen har förelegat en önskan om att göra en ny karaktär redan innan farligheterna börjat (det har dock med spelaren att göra).

Personligen är jag inte så förtjust i att ha ihjäl mina kamraters RP, men jag är mindre förtjust i att mixtra med tärningarna bakom min spelledarskärm.

"Tough luck, du har fått böldpest, det e dumt att rota i likhögar efter L00t"
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,189
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Och månadens sadismpris går till...

Thismalven Fëanor är ett praktexempel, och offer för en plan som jag gått och grubblat på många veckor innan äventyrets start:
Jag beundrar din uppfinningsrikedom. Det där var sadism på en utstuderad nivå inte ens jag kan prestera. Jag måste utsätta Warths sanarialviska, men väldigt heterosexuella, ångestbroiler till rollperson för något liknande.

- Ymir, hyllar
 

Lycan

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
1,211
Location
Malmö
Re: "Oj vad ånga säckar"

Det finns inga allomfattande regler för om man ska eller inte ska döda rollpersoner. Vissa spelstilar mår bra av dödens skugga, andra gör det inte. Så enkelt är det.

- Lycan
 

Ingtar

Veteran
Joined
15 Jan 2004
Messages
193
Location
Norrköping
Jag har nog som sl lyckats ha ihjäl 4 rp, tror jag men det är ju aldrig med menning.

Den cirefaliske krigaren Jhim och hans vänner sökte igenom en mystisk grotta och fick stå imot olika prövningar så som monster, vättar, vargar och en ulv och lite andra klurigheter...men till sist så stöter de ihop med grottans ägare som är en dvärgmagiker och hans tre dvärgakrigare...och den tappre Jhim faller offer för en dvärgisk yxa i bröstet och direkt efter så fäller den gigantiska kraggbarbaren Cerec dvärgen med ett hugg i huvudet.

För ca 2 pelmöten sedan så dog ytterligare 3 rp(som jag skrev om här på forumet) de stöte ihop med för många tiraker och trukher.
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Den cirefaliske krigaren Jhim och hans vänner sökte igenom en mystisk grotta och fick stå imot olika prövningar så som monster, vättar, vargar och en ulv och lite andra klurigheter...men till sist så stöter de ihop med grottans ägare som är en dvärgmagiker och hans tre dvärgkrigare...och den tappre Jhim faller offer för en dvärgisk yxa i bröstet och direkt efter så fäller den gigantiske kraggbarbaren Cerec dvärgen med ett hugg i huvudet.

För ca två spelmöten sedan så dog ytterligare 3 rp(som jag skrev om här på forumet) de stöte ihop med för många tiraker och trukher.
Du tycks ha det genomgående spelledarproblemet att du tar i alldeles för mycket. Monster, vättar, vargar och en ulv tycker jag redan är väldigt för mycket. Det räcker med några vättar, redan detta är ju både intressant och farligt. Det blir bara fånigt med för mycket av det onda. Särskilt som alla dessa "prövningar" är stridsmotståndare, som jag gissar. Och sedan kommer dvärgmagikern Magnfikhuz Rekhz och hans tre dvärgkrigare. Just sånna äventyr tycker jag varken om att spela eller spelleda.

-Hjalle, gäspar.
 
Top