Varning, nu blir det långt:
Dags att uppdatera igen nu. Jag har tagit 80mg Medikinet (Metylfenidat ) i över en vecka nu. Jag höjde till 80mg förra söndagen, så iine på åttonde dagen nu.
Jag var rejält nervös, nästan rädd för att höja till 80. Dels för att jag förstått att på 80mg, får många så stora biverkningar, att även om den hjälper med det den tas för, så klarar många inte att hantera biverkningarna. Jag hade redan på 60mg noterat ökad puls/blodtryck, men inom acceptabla nivåer. Aptitdämpningen såg jag inte som ett problem. Men som sagt, vad jag förstått så kan det slå rejält i bieffekter för väldigt många på 80mg.
Jag var också nervös/rädd för att om det skulle vara att 80mg var nivån som krävdes för att de effekter jag behöver av medicinen inträffar, men biverkningarna blir för svåra. Vad gör jag då? Nåväl...det visade sig att mina oros moment i båda fallen var onödiga.
Jag höjde en söndag, med inget inplanerat alls. Jag ville kunna ta en 100% dag där jag "bara" tänkte ta det lugnt och se hur biverkningarna slog (jag valde att inte mäta blodtryck den dagen heller, då jag såg det som ett stressmoment. Jag tog en superlugn dag där jag typ gjorde ingenting. Slöscrollade. Slö spelade lite på mobilen (lugna spel) bara existerade iförd mjukiskläder och morgonrock. Jag märkte ingenting under dagen. Lite kraftigare aptitdämpning, men det var allt. Inget kändes annorlunda i huvudet eller i kroppen mot innan i övrigt.
Dagen efter var jag inne på kontoret på jobbet. Märkte inte direkt någon skillnad då heller, och från den dagen började jag med blodtrycks/pulsmätningar rätt så intensivt. Framför allt vid de "kritiska" tidpunkterna där medicinen skulle ha kraftigast effekt på blodtryck och så Jag bad också en kollega som är väldigt observant iakta mig under dagen, för att se om hon märkte någon skillnad på mig alls. Vissa ändrade beteende skulle kunna vara bieffekter också, som vresighet, disorientering och lite annat. Jag berättade inte för henne vad hon skull vara uppmärksam på, bara om något var annorlunda.
När dagen var nästan slut så sa hon "Du känns lugnare fysiskt. Nästan som du är låg". Jag hade nog också konstaterat att på 80mg, så blev den fysiska rastlösheten mildare. Inte borta, men på en betydligt lägre lägsta nivå än normalt för mig. Jag var mer stilla i kroppen helt enkelt. Där började jag också tänka på söndagen där jag tog det "superlugnt". Normalt skulle jag inte kunnat hållit mig så superlugn (inaktiv) så länge som den söndagen. Sambon höll inte med, hon tyckte jag var ännu mer "fipplig".... men det var på em/kvällen när medicinen gått ur. När hon iaktog det en dag med medicinen aktiv, så höll hon med. Mindre "fipplig" mer lugn i kroppen (utåt sett). Jag har dock märkt att fippligheten/oron i kroppen och behov av mina "stimms" kommer så fort jag går upp i varv av någon orsak oacvsett om jag har medicinen i kroppen.
Puls och Blodtryck: Slutsatser efter många mätningar. Ja, det är högre än omedicinerat, men fortfarande bra/ok nivåer. Jag har dessutom svårt att slappna av för mätningarna. (alltid haft). Jag känner hur jag spänner delar av kroppen... tankarna rusar och vill inte hålla sig lugna. Så om jag mäter flera gånger, så kan jag få väldigt olika resultat vid samma "sitta ner och mäta" tillfälle. Kontentan är att ligger bra, till och med riktigt bra när jag lyckas slappna av, och vid "högt normalt" de mätningar där jag inte lyckas vara "zen".
Så fysiskt klarar min kropp av centralstimulerande väldigt bra. Det är det positiva jag har med mig från den här resan med att testa Medikinett.
Jag har, som jag nämnt tidigare, varit orolig för att mina vitaminnivåer skulle spelat roll på medicinens effekt/förmåga.
Jag har vidtagit olika åtgärder för att det inte skulle vara en faktor. Så från sista veckan med 60mg och framåt, så borde det inte påverka. Jag har rent krasst gett medikinettet alla förutsättningar för att fungera för mig.
Tyvärr så har jag landat i att för det jag behöver den till, så har den medicinen INGEN effekt på mig. Fokus, igångsättning (obs bara för saker som kräver ngt kognitivt), impulskontyrollen att "ska bara kolla mobilen en snabbis, tänka på ngt annat, distraktioner". Där har den inte haft minsta effekt....ALLS för mig. Och då har jag även där testat olika förutsättningar och nivåer. Resultat är totalt oförändrat sen innan första dosen medicinering här. OBS, det är inte samma som hela livet, MEN samma som sen krashen för typ tre år sedan. Där mina "kompensationer" och kropp inte klarade/orkade längre.
Så min egna slutsats här är (och med efterforskning). Jag tillhör den %-andel som är totala non-responders ur det kognitiva på den här substansen. Tydligen är det mellan 20-30% som är det totalt. Men det finns indikationer på att det är vanligare än så hos de som har behövt få diagnosen och sökt hjälpen senare i livet (läs 40+) när det kraschat.
Jag kommer fortsätta att ta mina 80 mg, som planerat tills jag träffar ADHD-läkaren igen om lite över två veckor. Jag gissar att det där blir byte av medicin och att jag gissningsvis kommer få testa Elevanse (eller vad den heter) istället. Det jag läst om den tyder på att den kanske hade varit bättre att börja med för mig egentligen, sett till min historik och var mina problem ligger. Jag antar att läkaren valde Medikinettet först av två orsaker. 1. Det är den som rekommenderas/enligt riktlinjer av socialstyrelsen (eller avd tusan instansen som styr rekomendationerna för Sjukvård i sverige) ska testas först. 2. Att min son svarade extremt väl på medikinet. Det ska visst finnas en viss indikation på trolig funktion där, när släktbanden är så nära, men betydligt svagare än för själva ADHD-ärftligheten.
Vad tar jag med mig/till mig från den här resan med Medikinett?
Det positiva:
1.Min kropp hanterar centralstimulerande väldigt väl på flera sätt, inte minst vaskulärt vilket är den stora faran.. Jag har fått milda bieffekter, även på en dos som är max i Sverige och inget på nivåer där jag lider av bieffekterna. Det indikerar att jag troligen kommer att hantera Elevanse (om det är den jag får testa härnäst) väldigt bra också, ur bi-effekts perpektiv.
2. Jag kan gå vidare i jakten, och veta att jag verkligen gett medikinet alla förutsättningar och möjligheter. Jag har gjort djupa analyser av vad den gör och inte gör. (jag har inte tagit upp alla saker jag upplever fysiskt). Jag kommer alltså inte ha kvar något "tänk om det var si, eller om jag gjort så". Tvivlen är borta. Jag har accepterat att den inte gjorde något för mig alls av det jag behövde. Men det är inte kört för det. Besvikelsen av det krossade hoppet har så att säga lagt sig. Nu ska jag röra mig vidare mot nästa sak och testa.
3, Elevanse (som jag tror blir nästa steg), har en helt annan funktion i kroppen än vad medikinetet har. Den har också beskrivits ha större effekt på just de saker som jag har svårigheterna i. Hoppet lever med andra ord.
Det negativa:
1. Det har varit himla jobbigt att hoppas så mycket, men inte få minsta tecken på att något händer av det man hoppades på. Här hade jag nog byggt upp mycket förväntningar sett till sonens "resa" .
2. Den har alltså inte haft den minsta lilla effekt på de kognitiva saker jag behöver den till. Många har beskrivit hur det blir "tystare i huvudet" när de börjar medicinera. Jag märker ingen skillnad alls....på något annat än vissa fysiska saker (där de mesta är rena bieffekter). Det har känts tungt, hopplöst och väckt oros tankar. Dels i dos resan, med oro för att nå en omöjlig balans mellan funktion och biverkning, men också i det rena konstaterandet att inget händer, ens på maxdos.
