A Knight of the Seven Kingdoms

Conan said:
Ett annat skäl är nog att ploten började spreta betänkligt redan efter tredje boken. Hade han gett tusan i att introducera som många nya sidospår och PoV karaktärer hade han nog klarat av att skriva klart serien trots alla distraktioner och all skrivkramp.
Click to expand...
Det tror jag helt klart är det centrala. Betänk vilka som var de centrala POV-karaktärerna i bok 1 och sedan hur många som är kvar och har bärande roller i berättelsen i bok 5. Problemet är i grunden inte att de nya karaktärerna är mindre intressanta utan att de är nya i sig.
 
Paal said:
Läste någonstans att Martin påstår att han har två outgivna noveller färdigskrivna, som han lovat att inte ge ut före Winds of Winter, och att han dessutom har utkast till ett gäng fler. Men jag hoppas innerligen att de håller sig till det redan utgivna materialet denna gången.
Click to expand...
Delvis medhåll. Samtidigt tror jag att just Dunk & Egg är de av Martins berättelser som är bäst lämpade att skapa fritt kring. Ett nytt "adventure of the month" utan behov av att förankra det i vad som hände förra säsongen är ändå något man borde kunna få ut i alla fall en 4e och 5e säsong (efter att de tre novellerna är avklarade).

I övrigt uppskattade jag säsongen mycket. Hade med något enstaka undantag inappt några svaga punkter alls.
 
Last edited:
Bifur said:
Det tror jag helt klart är det centrala. Betänk vilka som var de centrala POV-karaktärerna i bok 1 och sedan hur många som är kvar och har bärande roller i berättelsen i bok 5. Problemet är i grunden inte att de nya karaktärerna är mindre intressanta utan att de är nya i sig.
Click to expand...
Jo, det är samma problem som med Robert Jordans böcker. Istället för att storyn följer en röd tråd börjar den följa sjutton orangea. Och sen grenar de ut till ännu fler.
 
Jag träffade förresten en kompis tidigare idag och försökte förklara serien för honom. Och då slog det mig att den har rätt många likheter med Rocky. Så jag pitchade den som en Rocky i fantasymiljö för honom.
 
Franz said:
Jo, det är samma problem som med Robert Jordans böcker. Istället för att storyn följer en röd tråd börjar den följa sjutton orangea. Och sen grenar de ut till ännu fler.
Click to expand...
Absolut. Många likheter. Sen tycker jag Martins verkshöjd är högre. Dels rent litterärt men och i att hans bihistorier har större relevans för huvudspåren (medan många av Jordans för mig är mer uppenbar filler). Men helt klart samma grundproblem.
 
Sett hela nu, skulle inte ge den toppbetyg men VG- i alla fall. Jo avsnitten är alldeles för korta. Hoppas de tar sig mer friheter med nästkommande novellgestaltningarna annars är jag rädd att det blir lite skralt.

Jag gillar Dunk&Egg-historierna och hur de förhåller sig till ASOIAF. GRRM är mästerlig på att väva ihop historier (förutom slutet då). Dunk är en äkta riddare som till slut fattar att man inte behöver slåss som en. Är befriande när han släpper loss sin äkta styrka och fattar att han kan banka ner stroppiga prinsar i gyttjan med bara nävarna. "The seven above gave you tallness, so be tall".
 
Bifur said:
Absolut. Många likheter. Sen tycker jag Martins verkshöjd är högre. Dels rent litterärt men och i att hans bihistorier har större relevans för huvudspåren (medan många av Jordans för mig är mer uppenbar filler). Men helt klart samma grundproblem.
Click to expand...
Jag tycker ju tvärtom där, att Jordan både litterärt och tematiskt är alla gånger att föredra. Men att jag tycker så torde ju inte överraska någon 😊 Och det är bara en subjektiv åsikt, vem man än föredrar så har båda exakt samma problem. Dock är jag tyvärr ganska övertygad om att vi aldrig kommer att se slutet på Martins berättelse, vilket är väldigt tråkigt.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top