Jag vill börja med att bara anmäla min avvikande mening, det finns tydligen några få av oss (tre så här långt?) som gillar 3D.
Men jag håller med om att det ofta används si så där:
Dum Panda said:
Sen tänkte jag att jag ger det en chans och så såg jag Narnia och skeppet gryningen. Innan filmen började så var där någon logga i form av en röd boll som flög omkring och det var ascoolt! Kändes som att jag kunde ta upp handen och fånga bollen! Efter detta lutade jag mig tillbaka förberedde mig på att bli underhållen.
Tiden gick och det kom inte en enda scen som ens var i närheten av effekten av den röda bollen... Och filmen var inte så bra den heller... Så tyvärr är 3D för mig fortfarande kasst.
Dock tycer jag att man ska betänka vad krank skriver, för det är faktiskt så att 3D som "resurs" kräver att det finns något som motiverar den. (Det vore ju exempelvis helt meningslöst att filma genomsnittlig Woody Allen-relationskomedi i 3D...)
Man kan säkert se det som sökta effekter på bekostnad av manus. Men ärligt talat, det har väl sagts om typ 75% av alla filmer som producerats sedan Star Wars, så är det egentligen en relevant kritik? Frågan är ju mest om filmen i sig är så pass bra, att man tycker att effekterna "gör sig", eller om den inte är det, varvid effekterna framstår som den enda behållningen.
Jag såg Avatar, först utan och sen med 3D. Eftersom jag inte får problem med 3D, så tyckte jag att filmen var betydligt bättre med 3D. Och ja, i flera scener så framstod det som den huvudsakliga anledningen till dem var att excellera i tekniken. So? Det var ju liksom lite poängen, att skriva en film som var avsedd för 3d. Så vi slipper just det där som "Skeppet gryningen" råkade ut för.
Så är det med effekter överlag. Man KAN alltid välja att filma utan effekter, men är någon egentligen beredd att gå så långt som att säga att det generellt är önskvärt?
Innan ni svarar på den frågan, så betänk att det skulle få t.ex. Star Wars att mer likna något Ingmar Bergman producerat. Vi skulle inte få några häftiga rymdstrider - men vi skulle däremot ha gott om tid för djupdykningar i imperiesenatens tillkortakommanden, tid att spegla spänningar inom rebellalliansens ledning och deras ångest över dödsstjärnans annalkande.
125 minuter dialog mot vagt futuristisk dekor. Skulle det verkligen vara bättre?
Så vi kanske inte ska vara så snabba att döma ut "effekter"...
