Nekromanti 3D på bio

Jag tror ändå att de hade kunnat göra ännu snyggare. Men de är imponerande välgjorde för sin tid.
 
Arfert said:
De första Star Wars var snygga för att de INTE hade modern teknologi... utan fick bygga modeller och sånt. Analogt är ofta snyggast.
Click to expand...

Jepp, jag tänker också på de snygga analoga effekterna i Independence Day.

Ungarna såg nyligen Mannen med den gyllene pistolen på DVD och jag fick förklara att bilsprångsstuntet faktiskt inte är CGI utan skarpt genomfört. :gremcool:
 
"Ungarna såg nyligen Mannen med den gyllene pistolen på DVD och jag fick förklara att bilsprångsstuntet faktiskt inte är CGI utan skarpt genomfört"

"Om ni tog av er pyjamasen kanske ni skulle komma i tid" - skitkul :gremgrin:
Men där har vi en grej jag märkt med CGI kontra stunts - Ball stunt = "Wow! Coolt!". Samma grej men med CGI = "Meh."


Storuggla, kanske bara en gammal surkart
 
Det är som den där filmen Bullit, eller vad den heter. Biljaktscenen där är så mkt coolare än CGI grejerna idag. Antagligen för att den lyfts fram så mkt mer eftrsom de själva tyckte den var supercool. CGI tenderar att hanteras lite för slentrianmässig.t
 
En CGI-effekt får aldrig samma närvaro som en analog effekt tycker jag. De kan vara snygga, de känns väldigt sällan som de är på riktigt om de är med i bild någon längre tid.
 
Storuggla said:
3D, nej tack.
Click to expand...
Jag med.

Det sagt är jag i princip helt begeistrat att det GÅR! Det är nästan princess Leia hologrammen vi hat kommit till. Jag är lika barnsligt entusiastisk över videotelefon (aka skype med kamera) och ljussensitiva dörröppnare som på tåget där man kan göra ett slags Jedi handrörelse och vips, dörren öppnar sig! Det får mig att känna mig som om jag har hoppat in i en scifi film, och effekten verkar inte svalka.

Och exempel 2 och 3 funkar ju också bra. Mitt problem med 3D, bortsett från brillorna och ansträngning för ögonen, är främst att folk i filmen har fel storlek. Jag har aldrig hört någon annan klaga på det, så kanske är det något konstigt med hur mitt hjärna tolkar bildinformation, men jag tycker det är helt otroligt störande och kastar ut mig ur filminlevelsen direkt för det är så uppenbart fel.
I 2D är ju folk i filmen inte heller i original storlek, och de har olika storlek beroende på hur långt borta de är - normal perspektiv. Men i 2D har mitt hjärna lärt sig tolka denna perspektiv. i 3D är det som om personen verkligen är i rummet med mig, och där den manifesterar sig, någonstans mellan skärmen och mig, borde den har en viss storlek. Och när denna storlek ändrar sig för att personen i filmen står typ långt borta på en kulle eller jätte nära i ett rum, då stämmer det inte och jag upplever de som för små eller för stora.

Detta stör mindre i fantasy eller sådant där personerna ändå inte nödvändigtvis har "normal" storlek, men i en realistisk film förstör det avsevärt.
 
Jag tycker bara att det är helt poänglöst. Tidigare innovationer inom filmen har tillfört något (ljud, färg), men 3D gör inte upplevelsen bättre på ett enda sätt, bara dyrare, och med ett par onödiga glasögon.

/tobias
 
Trots att det visat sig att jag inte är ensam i att ogilla 3D, så känner jag mig väldigt.... gubbe när jag läser den här tråden. "3D? Vad ska det vara till för? Hämta Werthers Original så ska jag berätta för dig hur vi tittade på film på min tid!"

top.jpg


Storuggla, det värker när jag börjer mig ner
 
Storuggla said:
Trots att det visat sig att jag inte är ensam i att ogilla 3D, så känner jag mig väldigt.... gubbe när jag läser den här tråden. "3D? Vad ska det vara till för? Hämta Werthers Original så ska jag berätta för dig hur vi tittade på film på min tid!"
Click to expand...

Ungefär min reaktion på tråden också =)

Men visst, jag greppar som sagt att en del helt enkelt har ögonproblem. Det finns statistik på det där; det fanns viss risk att jag inte ens skulle kunna se 3D pga mitt synfel och så. Så jag fattar att en del tycker att det är poänglöst, framför allt då om man inte ser 3d/får ont i huvudet/inte uppskattar hjärnlösa actionspektakelfilmer.
 
Jag tycker 3d gör sig bäst i heltecknade/animerade filmer. Där köper man ju att allt är skapat från scratch och lite udda effekter i flera dimensioner passar liksom in, men i en spelfilm (eller vad det nu heter med skådisar och riktig filmning) känns det mest påklistrat och onaturligt.
 
Jag har haft både bra och dåliga upplevelser med 3d på bio. Transformerd 3 var. Riktigt nice i 3d och skärpan var perfekt. Andra filmer har varit mer varierande och den sista Harry Potter filmen var tragiskt dålig då effekterna blev suddiga och inte alls bra.

Överlag går jag numera bara på bio om det är 3d men hur nöjd jag är brukar variera.
 
Oroa dig inte, filmbranschen har försökt lansera 3D åtminstone fyra gånger tidigare, alltid med samma resultat: Det släpps några filmer, sedan tröttnar folk och det är över.

Titta bara på de TV-apparater som säljs. För ett eller två år sedan var 3D den stora marknadsföringsgrejen. Idag så nämns det inte ens längre.
 
Ond bråd död said:
Det är som den där filmen Bullit, eller vad den heter. Biljaktscenen där är så mkt coolare än CGI grejerna idag. Antagligen för att den lyfts fram så mkt mer eftrsom de själva tyckte den var supercool. CGI tenderar att hanteras lite för slentrianmässig.t
Click to expand...

Jepp. Taxijaktsscenen i Peter Jacksons King Kong såg inte alls bra ut. Den var alltför stiliserad, alltför animerad för att kännas spännande.
 
Jag gillar inte dagens 3D och tycker att den borde ses som en prototyp och inte användas på bio än.
3D filmer flimmrar, bilden är oskarp och det är fullt av barnsjukdomar. Ta textningen i Avatar till exempel, vid några tillfällen svävade den mitt i bilden, för att inte täcka för något ballt som skulle sticka ut ur bilden i underkant. Wtf?

HFR 3D (High frame rate, dvs 48fps) som The Hobbit är i kanske löser flimmret. Får se om det fortfarande är oskarpt när jag ser den på lördag.
 
Jag har aldrig fått huvudvärk men visst har dålig 3D (dåliga glasögon, teknik, projektor, etc) ibland gjort att slutresultatet var lite sämre än att se bara 2D. Men jag har haft fler positiva upplevelser.

På det stora hela är jag positiv till utveckling, inget undantag här. Man kan se på film på två sätt. Antingen som en tavla, ett konstverk, som man betraktar från avstånd. Eller som en övning i immersion, ett sätt att komma in i en främmande värld. Jag kan uppskatta båda, men för immersion så ser jag inga gränser för vad man bör försöka. 3D gärna, massivt 128 kanalers ljud är bra steg på vägen, men slutmålet är att vara helt omsluten av (och kunna titta runt i) en virtuell värld.

Så fram med 3D, även om det i sig inte tillför mycket. Nästa teknikgeneration (utan glasögon) är nog då det blir mainstream på allvar.
 
Jag har inte djupseende och får huvudvärk av 3d filmer, men endå är jag inte negativ till filmerna, jag är negativ till biograferna som inte har möjlighet till 2d glasögon som de som Krille länkade till, jag vill kunna se filmen med mina vänner oavsett om de vill se i 3d eller 2d, är det så svårt för sf att inse?

/Zorbeltuss
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top