”Stöld” av idéer

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,305
Location
Kullavik
En grej som jag någon gång verkligen skulle vilja göra, och där jag plankar konceptet rakt av från existerande verk, är en Mutant-variant på äventyren Vildhjarta och Stenhjarta.
Jag lånade friskt från Döda Skogen, Maktens Portar, Brännpunkt Hindenburg, Havets Vargar och en hel del annat i min Konfluxkampanj, men det är ju bara internt för spelgänget och en blogg jag brukade föra över kampanjens progress.

Angående stöld så tror jag generellt på att stjäla med stolthet, men ibland kan det ändå vara snyggt att fråga (t.ex när jag gjorde ett Fiasco-playset till Svavelvinter).
 

clarence redd

FrostByte Books
Joined
23 May 2014
Messages
1,526
Location
Göteborg
En professor i nationalekonomi sa ungefär så här till sina nya doktorander: Bra idéer ska man sprida omkring sig, för det kommer alltid nya. Men de riktigt unika guldkornen ska man hålla på till rätt tillfälle, när man är i position att själv genomföra dem.

Annars håller jag med om att idén oftast är 5%, genomförandet 95%.
 

Lukas

Smutsig hippie
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,614
Location
Huddinge
Är inte mouseritter mer en kopia av klassik DnD än mouseguard.
Jag menar i mouseritter spelar du i princip klassiska DnD klasser som går ner i grottor och samlar gold.
Att du är möss känna mer som fluff än något annat.

Mouseguard är ju ett helt annan spel, i en helt annan setting.

Jag tycker att säga att de är kopior av varandra är lite som att säga att watership down är en kopia av animal Farm för de borda handlar om pratande djur. (Och är borda en allegori för politik).
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,209
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Mausritter är väl lite som, vad skulle Mausgard vara om det var … vilket nog blir just det. Det blir lätt ett nytt spel när idéer testas och får ny form. Ersätt spelnamnen med vilket annat spelnamn du vill (som har liknande förhållande), få kommer upplevas som plagiat.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Jag håller med @Rymdhamster och @guldfink om att det åtminstone är osnyggt, och kanske också etiskt fel, att liksom iskallt plagiera vad som delats i sammanhang där folk diskuterar pågående arbeten, i synnerhet om plagiatören ser till att ”hinna före” originalförfattaren med sin publicering, så att det för allmänheten verkar som om det är den som först hade en idé som har lånat.

Jag har aldrig sett sådant ske i rollspelsvärlden, men har å andra sidan ingen insyn i industrin, utan hänger bara här. Jag har hört talas om romaner som kommit till så; att folk har gått på samma skrivskolor eller umgåtts med varandra, och att någon då har berättat om en romanidé som någon annan har plockat upp, skrivit, och sen publicerat före den som först uttryckte tanken. I något fall, kanske när det varit just ett av de där unika guldkornen, har ett sånt lån möjligen startat en karriär för lånaren. Det har gett upphov till en del fejder i kulturvärlden.

Snårigt.

Det finns en hoppfull och utopisk lösningen på just detta problem -- att man i kreativa sammanhang både måste kunna dela med sig av och diskutera sina idéer, men också hantera rädslan för att någon ska "kapa" en bra idé. Och det är inte att förbjuda varandra från att utforska samma teman eller låna av varandra, utan att istället försöka skapa en känsla av generositet och kollektivitet och nästan ett gemensamt universum, så att man refererar till varandra och erkänner varandra, explicit, så att den enes eventuella framgång också skiner på andra. Jag skulle till exempel tycka att det vore trist om någon gjorde som @guldfink skriver, och kopierade hela Tistelriddare rakt av, men jag skulle nog gilla om till exempel Tistelriddares ugglor, som ju är väktare över värdsbrunnarna, och reser genom en sorts multiversum, dök upp i nån version av Terone av @Dimfrost, eller i Kopparhavet, eller som digitala spöken i 2089 eller det där Agencyspelet som @krank pillar med, om nedladdningar och medvetanden, eller i något annat av alla spel som också diskuterats här genom åren. Så länge det fanns i alla fall en blinkning till deras ursprungliga födelseplats; kanske en rad i en tacklista på slutet, eller ett internskämt -- nåt.

Jag har en nära vän som jag nästan alltid diskuterar min bokidéer med, och han skriver också, om än inte böcker utan dikter, kortfilmer och musik. Vi rör oss ofta i väldigt liknande stämningar och berättelser, och har dessutom precis samma popkulturella referenser, och vi löser risken för "överlappande" skapande genom att helt enkelt se på varandra som Raekwon och Ghostface, brukar vi säga, vilket för oinvigda är en rapduo, typ, som gjorde och gör egna album, men som också alltid dyker upp på varandras album, och "lever i varandras fiktiva världar". Kanske lite som beatförfattarna eller Lovecraft och hans hangarounds också gjorde. Jag fattar att det väl inte funkar att förhålla sig på det sättet till alla som passerar ett såpass brett forum som rollspel.nus spelmakarforum, men det är en tanke, i alla fall, som möjligen är mer relevant för @krank s tråd om Rollspelsakademin, där diskussionen ju startade.
 
Last edited:
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,418
Location
Nirvana
Jag håller med @Rymdhamster och @guldfink om att det åtminstone är osnyggt, och kanske också etiskt fel, att liksom iskallt plagiera vad som delats i sammanhang där folk diskuterar pågående arbeten, i synnerhet om plagiatören ser till att ”hinna före” originalförfattaren med sin publicering, så att det för allmänheten verkar som om det är den som först hade en idé som har lånat.

Jag har aldrig sett sådant ske i rollspelsvärlden, men har å andra sidan ingen insyn i industrin, utan hänger bara här. Jag har hört talas om romaner som kommit till så; att folk har gått på samma skrivskolor eller umgåtts med varandra, och att någon då har berättat om en romanidé som någon annan har plockat upp, skrivit, och sen publicerat före den som först uttryckte tanken. I något fall, kanske när det varit just ett av de där unika guldkornen, har ett sånt lån möjligen startat en karriär för lånaren. Det har gett upphov till en del fejder i kulturvärlden.

Snårigt.

Det finns en hoppfull och utopisk lösningen på just detta problem -- att man i kreativa sammanhang både måste kunna dela med sig av och diskutera sina idéer, men också hantera rädslan för att någon ska "kapa" en bra idé. Och det är inte att förbjuda varandra från att utforska samma teman eller låna av varandra, utan att istället försöka skapa en känsla av generositet och kollektivitet och nästan ett gemensamt universum, så att man refererar till varandra och erkänner varandra, explicit, så att den enes eventuella framgång också skiner på andra. Jag skulle till exempel tycka att det vore trist om någon gjorde som @guldfink skriver, och kopierade hela Tistelriddare rakt av, men jag skulle nog gilla om till exempel Tistelriddares ugglor, som ju är väktare över värdsbrunnarna, och reser genom en sorts multiversum, dök upp i nån version av Terone av @Dimfrost, eller i Kopparhavet, eller som digitala spöken i 2089 eller det där Agencyspelet som @krank pillar med, om nedladdningar och medvetanden, eller i något annat av alla spel som också diskuterats här genom åren. Så länge det fanns i alla fall en blinkning till deras ursprungliga födelseplats; kanske en rad i en tacklista på slutet, eller ett internskämt -- nåt.

Jag har en nära vän som jag nästan alltid diskuterar min bokidéer med, och han skriver också, om än inte böcker utan dikter, kortfilmer och musik. Vi rör oss ofta i väldigt liknande stämningar och berättelser, och har dessutom precis samma popkulturella referenser, och vi löser risken för "överlappande" skapande genom att helt enkelt se på varandra som Raekwon och Ghostface, brukar vi säga, vilket för oinvigda är en rapduo, typ, som gjorde och gör egna album, men som också alltid dyker upp på varandras album, och "lever i varandras fiktiva världar". Kanske lite som beatförfattarna eller Lovecraft och hans hangarounds också gjorde. Jag fattar att det väl inte funkar att förhålla sig på det sättet till alla som passerar ett såpass brett forum som rollspel.nus spelmakarforum, men det är en tanke, i alla fall, som möjligen är mer relevant för @krank s tråd om Rollspelsakademin, där diskussionen ju startade.
Jag instämmer och har också sett plagiat och nästan-plagiat på nära håll. Främst då i läromedel (där det verkar vara ganska vanligt) och i skönlitteratur. Därför är jag försiktig med att ventilera idéer alltför öppet (även om andra kan finna det lustigt eller kanske förmätet). Mitt intryck är också att de som avslöjas lätt blir väldigt aggressiva, särskilt om det är en mer vag idéstöld (snarare än att man sätter sig ner och skriver av sidor från ett manus).

När det gäller svensk litteratur är Lars Ulvenstams Harlem-bok från tidigt 70-tal det värsta exemplet jag känner till. Han plagierade flera olika amerikanska källor mer eller mindre rakt av. Om jag har förstått saken rätt var han helt enkelt för bekväm eller för feg för att göra de intervjuer i Harlem som han i boken påstod sig ha gjort. Han erkände sedan åtminstone några av de textstölder som han gjort sig skyldig till (jag undrar om allt verkligen upptäcktes). Märkligt nog hade han som bekant ändå en ganska lång och framgångsrik karriär efter det att hans plagiat avslöjades. Han måste ha haft ett bra kontaktnät.
 
Last edited:

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,020
Location
Ereb Altor
Nyckeln är väl att vara transparent och ärlig? Kopparhavets hjältar bygger till stor del på andras idéer men vi har varit väldigt måna om att vårda och respektera dessa idéer och deras upphovsmän.

Så, känner man på sig att man nog lånat en idé, skicka ett mail och berätta, och fråga om det är ok.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Nä, det är precis det jag inte vet. Det handlar kanske om hur mycket fiktion det finns i en viss genre. Mycket i cyberpunk, något mindre i genren gulliga medeltidsmöss med svärd. Är genren stor har många bidragit till att skapa troper. Då blir det svårare att göra anspråk på något mer än det väldigt specifika.
Det kan ju heller aldrig bli en genre om man inte gör liknande verk.
 
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,418
Location
Nirvana
Det kan ju heller aldrig bli en genre om man inte gör liknande verk.
Nä, så är det ju. Tolkiensk fantasy har blivit en genre medan Astrid Lindgrensk fantasy inte riktigt är det (än så länge). Om någon skrev en roman som hade uppenbara likheter med Ronja rövardotter, så tror jag att det skulle uppfattas som ett plagiat, även om det i juridisk mening inte var det (inga namnlikheter, inga direkta textstölder, vildvittrorna fanns med men kallades flyghäxor etc). Att så få (?) öppet härmar Astrid Lindgren har möjligen att göra med hennes status som nationalhelgon. Jag undrar varför Tolkien inte betraktas på samma sätt. Det har stulits och lånats mycket från hans verk.
 
Last edited:

MetaLarsson

Warrior
Joined
22 Mar 2014
Messages
245
Nä, så är det ju. Tolkiensk fantasy har blivit en genre medan Astrid Lindgrensk fantasy inte riktigt är det (än så länge). Om någon skrev en roman som hade uppenbara likheter med Ronja rövardotter, så tror jag att det skulle uppfattas som ett plagiat, även om det i juridisk mening inte var det (inga namnlikheter, inga direkta textstölder, vildvittrorna fanns med men kallades flyghäxor etc). Att så få (?) öppet härmar Astrid Lindgren har möjligen att göra med hennes status som nationalhelgon. Jag undrar varför Tolkien inte betraktas på samma sätt. Det har stulits och lånats mycket från hans verk.
Kanske även för att Astrid Lindgrens verk lite mer uttalat varit barnlitteratur? Det har väl inte varit så hippt i rollspelskretsar innan rollspelare själva börjat få barn?
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,005
Location
Umeå
Det är ju också ganska relevant vad det är för verkshöjd på idén. Nu har jag inte läst Mausritter, men "möss i fantasymiljö" är (imho) superlåg verkshöjd, vilket om inte annat syns i att det har gjorts en massa gånger. Men kombinationen av allt annat som också står i Mouseguard RPG - den visuella stilen från serierna, nerskalade Burning Wheels regler och användandet av berättelserna från Mouseguard - gör mycket mer av spelet.

En grej som jag någon gång verkligen skulle vilja göra, och där jag plankar konceptet rakt av från existerande verk, är en Mutant-variant på äventyren Vildhjarta och Stenhjarta. Det hela går ut på att rollpersonerna är i en förbjuden zon och av misstag teleporteras in i ett gigantiskt underjordiskt komplex från den gamla tiden. Här finns både varelser från den gamla tiden och varelser som teleporterats in av misstag, det finns allierade och fiender och olika fraktioner. Rollpersonerna ska hitta ett antal McGuffins för att ta sig ut igen, typ sju nyckelkort eller liknande. Det är ju nästan Vildhjarta rakt av fast till Mutant, men det är en grej som jag velat skriva i flera år 🙂
På samma sätt tycker jag nästan att det låter här. Förutom att du @Franz säger att du vill göra Vildhjarta (och kanske vill låna mer än vad som nämnts ovan) så vet jag inte om jag tycker att det låter så "stulet". Även om det är en variant av vad som sker i Vildhjarta så är idén inte särskillt "speciell". Jag tycker att du måste stjäla mer av de speciella detaljerna och platserna för att det ska röra sig om en stulen idé.

T ex att komplexet är en medveten, hämndlysten varelse som väljer att hålla rollpersonerna fångna, att blodspillan väcker odöda varelser till liv, att det inte går att styra var man hamnar förrän man får vissa föremål och en pratande gädda som förstör stämningen.
Och jag tycker inte att någon av de grejerna i sig ens har särskilt stor verkshöjd heller. Men tillsammans så blir de Vildhjarta och kanske t o m krävs för att det inte bara ska kännas som en vanlig Mutantdungeon.

Med det sagt så skulle jag gärna se ett Mutant-Vildhjarta både som en nära "översättning" av ursprungliga äventyret eller bara med konceptet som du beskrev ovan.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,931
Do it. Doooo it.

Do it.
Med det sagt så skulle jag gärna se ett Mutant-Vildhjarta både som en nära "översättning" av ursprungliga äventyret eller bara med konceptet som du beskrev ovan.
Era rackare, nu fick ni mig ju sugen på att börja med detta!!! Ska sätta mig och skissa på det så fort sonen tar sin förmiddagsvila 😁 Kanske lägger upp det i rollspelsmakar-forumet och ber om hjälp om idéer till olika platser 👍
 
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,418
Location
Nirvana
Kanske även för att Astrid Lindgrens verk lite mer uttalat varit barnlitteratur? Det har väl inte varit så hippt i rollspelskretsar innan rollspelare själva börjat få barn?
Förmodligen ja. Men det skulle nog vara en god idé idag. Barnvänlig snäll-fantasy finns ju redan, men det kan nog gå att göra det mer Astrid Lindgrenskt av den som inte begränsas av dåligt samvete.

Det är klart att Astrid Lindgren själv hade många inspirationskällor. Bibliska exempelvis. Men det har hon ju gemensamt med många andra författare.
 
Last edited:
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,418
Location
Nirvana
Det är ju också ganska relevant vad det är för verkshöjd på idén. Nu har jag inte läst Mausritter, men "möss i fantasymiljö" är (imho) superlåg verkshöjd, vilket om inte annat syns i att det har gjorts en massa gånger. Men kombinationen av allt annat som också står i Mouseguard RPG - den visuella stilen från serierna, nerskalade Burning Wheels regler och användandet av berättelserna från Mouseguard - gör mycket mer av spelet.



På samma sätt tycker jag nästan att det låter här. Förutom att du @Franz säger att du vill göra Vildhjarta (och kanske vill låna mer än vad som nämnts ovan) så vet jag inte om jag tycker att det låter så "stulet". Även om det är en variant av vad som sker i Vildhjarta så är idén inte särskillt "speciell". Jag tycker att du måste stjäla mer av de speciella detaljerna och platserna för att det ska röra sig om en stulen idé.

T ex att komplexet är en medveten, hämndlysten varelse som väljer att hålla rollpersonerna fångna, att blodspillan väcker odöda varelser till liv, att det inte går att styra var man hamnar förrän man får vissa föremål och en pratande gädda som förstör stämningen.
Och jag tycker inte att någon av de grejerna i sig ens har särskilt stor verkshöjd heller. Men tillsammans så blir de Vildhjarta och kanske t o m krävs för att det inte bara ska kännas som en vanlig Mutantdungeon.

Med det sagt så skulle jag gärna se ett Mutant-Vildhjarta både som en nära "översättning" av ursprungliga äventyret eller bara med konceptet som du beskrev ovan.
Ja, Mouseguard RPG är förmodligen ett bättre spel än Mausritter. Även om antropomorfa möss med svärd inte är något nytt, så tycker jag ändå att spelet kändes nyskapande åtminstone när det kom.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,209
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Känns lite som att man blandar ärten med rågen och ger havre till grisen. Stöld kräver som sagt två saker, att någon upplever sig bestulen och att något något stjäls. En omskrivning är inte stöld, plagiat är det (mer i alla fall). Inspiration är inte stöld, att kopiera ett helt koncept är (/kan vara) det. Att följa genre konventioner är inte stöld, det är att verka i ”samma anda som något”. Att påstå att man är någon, att man är något man inte är, eller att NN står bakom/skriver under på/bifaller något är (kanske inte direkt) stöld (men upplevs som det). Så … det som diskussionen verkar handla om är nog mer en fråga om otillbörlig användning, renommésnyltning och bedrägligt beteende. Visst, idéstöld kommer upp lite här och var men bemöts direkt med hänvisningar till inspiration, hommage, sampling … som om det vore exempel på idéstölder. ///end rant///
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,305
Det är omöjligt att skapa i ett vakuum; vad du än skapar kommer påverkas av allt du har konsumerat innan, i samma eller andra medium. Det går inte att helt koppla bort ens referensnätverk, för det är ju också lite vad som har gjort dig till just dig. Det har folk pratat om i alla konstformer sedan länge. Kolla på saker som bakommaterialet till Indiana Jones så namedroppar Spielberg och Lucas allehanda inspiration från gamla seriefilmer till James Bond.

För att inte tala om Hero's journey och någon slags grund för mycket berättande.

Att inspiration på något sätt skulle vara stöld känns för mig helt crazy att säga. Grunden för inspiration är ju just det; det är inspiration som sedan lett dig till att skapa ett eget verk. Det har varit med och format dig, men är inte för den skull samma sak. Det ska ju mycket till för att det faktiskt ska bli stöld.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,313
Location
Göteborg
Jag hoppas inte att det derailar tråden, och jag håller med majoriteten i att jag har oerhört svårt att se hur det skulle skada någon att dela med sig av sina idéer, men, är det ändå inte lite märkligt att vi tycker att det här är så ok när människor gör det men kanske inte om en dator gör det? När vi kommit dit att vi kan prompta en AI med "Skriv en version av Mouseguard som använder OSR-regler och har svartvita illustrationer i samma stil som originalet" är det då bara bilderna vi skulle tycka är problematiskt att ge ut, eller också texten? Och om det också är texten varför är det ok att en människa gör det?

(Nu är vi ju visserligen inte där än men jag tror inte steget är superlångt, kan antagligen få rätt bra fanfic i samma universum som kända författare rätt snart och sen ytterligare några år innan nån ger lite fokus på brädspels/dataspelsregler och så kommer nog den motorn funka rätt bra med rollspel också, säg 10 år kanske?)
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
963
Mest kuriosa, men var det inte nåt gamm-DoD-äventyr som plankade plotten och ett antal SLP direkt från ett seriealbum? Man fick ett Gott Svärd och skulle slåss med någon annan som hade ett Ont Svärd, och det var en himla lång resa att hitta mannen med det onda svärdet. Jag märkte det en bit in i äventyret (nån annan var SL) att det var typ exakt samma, vi kom till och med till ett torn där en skön men ond magikerkvinna hölls fången av en riddare. Jag passade på att dolka henne när hon sov, för jag visste ju att hon var bad news på riktigt. Inte mitt stoltaste ögonblick som rollspelare... :LOL:
Dödens väg minns jag att jag hajade till på när jag läste redan som tonåring: "Får man verkligen göra så här?" Jag tror inte jag tog att hela plotten var en referens men jag kände definitivt igen episoden med magikerkvinnan i tornet som var mer eller mindre ordagrant från sin förlaga. :)
 
Top