”Generisk fantasy” som term

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,661
Ska vi gå på riktigt tidiga innovationer finns också hur Tékumel och RuneQuest uppfinner att det finns en kultur i fantasyvärlden, och inte bara maximalt generisk fantasy.

Det finns inget sådant som "generisk fantasy". De flesta som använder begreppet tycks syfta på någon slags Tolkien/D&D-inspirerad värld vilket är en rätt specifik typ av fantasy, och inte särskilt vanlig utanför D&D-derivaten.
 
Det finns inget sådant som "generisk fantasy". De flesta som använder begreppet tycks syfta på någon slags Tolkien/D&D-inspirerad värld vilket är en rätt specifik typ av fantasy, och inte särskilt vanlig utanför D&D-derivaten.
Vet inte om jag håller med. Populära stilar tenderar att skapa efterföljare, och när tillräckligt många verk når en kritisk massa kan den väl ändå sägas bli "generisk".

D&D tycker jag t.ex. med rätta kan kallas generisk och dess estetik syns i otaliga andra spel, med viss variation - Fantasy AGE, Daggerheart, osv.
 
Det finns inget sådant som "generisk fantasy". De flesta som använder begreppet tycks syfta på någon slags Tolkien/D&D-inspirerad värld vilket är en rätt specifik typ av fantasy, och inte särskilt vanlig utanför D&D-derivaten.
Disagree. Tolkien, wh, vanilla DoD, forgotten realms, Endings, Jordan, m fl har så otroligt många gemensamma trooper att jag inte behöver tänka särskilt. Det är inget eller möjligen få saker som provocerar, jag har sett det förut och det är alltigenom vanilj.
 
Disagree. Tolkien, wh, vanilla DoD, forgotten realms, Endings, Jordan, m fl har så otroligt många gemensamma trooper att jag inte behöver tänka särskilt. Det är inget eller möjligen få saker som provocerar, jag har sett det förut och det är alltigenom vanilj..

Att det finns gemensamma troper är rätt irrelevant. Det beror ju mest på att det är samma genre - fantasy.
Men det i sig gör det ju inte till "generisk fantasy", om man inte med det menar i stort sett all fantasy vilket vore rätt fånigt.
Att det inte finns något som provocerar känns också rätt irrelevant.
 
D&D tycker jag t.ex. med rätta kan kallas generisk och dess estetik syns i otaliga andra spel, med viss variation - Fantasy AGE, Daggerheart, osv.

Vad är det som är generiskt med D&D? Tvärtom skulle jag vilja påstå att D&D (och alla produkter direkt baserade på D&D, som alla Forgotten Realms böcker) har blivit en hel sub-genre i sig som är rätt specifik.
Men om man tittar på fantasy i stort så är det mesta rätt olikt D&D - undantagen är sådant som är direkt baserat på/inspirerat av D&D. (Nu pratar jag naturligtvis inte bara om spel, utan primärt böcker, filmer, serier.)
 
Vad är det som är generiskt med D&D? Tvärtom skulle jag vilja påstå att D&D (och alla produkter direkt baserade på D&D, som alla Forgotten Realms böcker) har blivit en hel sub-genre i sig som är rätt specifik.
Men om man tittar på fantasy i stort så är det mesta rätt olikt D&D - undantagen är sådant som är direkt baserat på/inspirerat av D&D. (Nu pratar jag naturligtvis inte bara om spel, utan primärt böcker, filmer, serier.)
Det jag skulle säga är grejen med D&D är inte att det är "generiskt" som så (det har ju utvecklat en väldigt speciell stil, som du säger), utan snarare att det redan från början var väldigt öppet med vad det kunde innehålla. Om man ville se hur många enter som krävs för att besegra Shai-Hulud, eller hur väl Conan skulle klara sig mot greve Dracula, så var reglerna gjorda för att hantera detta, och det var rätt mycket skjuta från höften i fråga om vad som kunde slängas in. Kontrasten mot de mer tydliga världsbyggena som Glorantha och Tekumel är att dessa framför allt satte upp tydliga avgränsningar för vad som inte kunde förekomma – det blir fel att slänga in en by med hobbitar eller en riddare i skinande rustning i Tekumel, till exempel.
 
Kontrasten mot de mer tydliga världsbyggena som Glorantha och Tekumel är att dessa framför allt satte upp tydliga avgränsningar för vad som inte kunde förekomma – det blir fel att slänga in en by med hobbitar eller en riddare i skinande rustning i Tekumel, till exempel.
Det tycker jag inte alls - det är här som Culture Gaming uppstår, och kulturerna är inte alls bara "negativa" i form av vad som saknas.
 
Det tycker jag inte alls - det är här som Culture Gaming uppstår, och kulturerna är inte alls bara "negativa" i form av vad som saknas.
Detta till skillnad från t.ex. Talislanta, som valde att definiera sig just genom avsaknaden av alver. Det är ungefär det enda jag vet om spelet!
 
Det tycker jag inte alls - det är här som Culture Gaming uppstår, och kulturerna är inte alls bara "negativa" i form av vad som saknas.
Ja, det är klart det finns mängder med egna företeelser i dessa spelvärldar också, i de väl utmejslade kulturerna och dylikt. Men det fanns egentligen inget som hindrade en att lägga in sådana saker i D&D om man ville, det behövde bara trängas med allt annat. En del av det som skapar ett utpräglat världsbygge är däremot att man just har begränsningar – vissa saker finns, andra inte. Det är en del av kulturspelandet.
 
Att det finns gemensamma troper är rätt irrelevant. Det beror ju mest på att det är samma genre - fantasy.
Men det i sig gör det ju inte till "generisk fantasy", om man inte med det menar i stort sett all fantasy vilket vore rätt fånigt.
Att det inte finns något som provocerar känns också rätt irrelevant.

I stort sett all fantasy är ju väldigt samma-lika. Om något inom berättande håller sig inom etablerade troper, inte provocerar och känns bekant tycker jag " Generisk" är ett bra ord.
 
" Generisk" är ett bra ord.

Gillar formen och använt ordet flitigt i tron att det betyder just [generellt/generaliserat] men tydligen har det med genetik att göra. Gillar det fortfarande och det går att använda för (och används för att beteckna) grupper och kategorier i allmänhet. Så… kommer nog fortsätta.

Vanilj är för övrigt en av de mer avancerade och svårkopierade smakerna. Det går att härma men är aldrig samma som den ursprungligt naturliga. Så frågan är om folk klagar över vaniljsmaken eller vanillinet?
 
Last edited:
I stort sett all fantasy är ju väldigt samma-lika. Om något inom berättande håller sig inom etablerade troper, inte provocerar och känns bekant tycker jag " Generisk" är ett bra ord.
När D&D först kom ut skulle jag dock säga att fantasygenren var mindre hårt definierad – "hopklumpandet" av sword & sorcery, tolkienistisk högfantastik och andra liknande yttringar var fortfarande inte helt fullbordat, och gränserna mot vissa sorter av science fiction, skräck och liknande var inte helt och hållet fullt dragna. Den allra mest massproducerade "tjockboksfantasyn" som utvecklas under 70- och 80-talet är något jag nog skulle säga utvecklas i samspel med D&D, så på den fronten är D&D också något som aktivt är med och formar troperna. Vissa av dem förblir också rätt unika för D&D – den tungt bepansrade helande prästen med stridsklubba förekommer sällan i annan media än sådan som är aktivt spelinspirerad, till exempel.
 
Gillar formen och använt ordet flitigt i tron att det betyder just [generellt/generaliserat] men tydligen har det med genetik att göra.
Det handlar etymologiskt om tillhörighet i en grupp eller klass, alltså att man är likt annat där. En generisk medicin är en som är precis som en annan sort som man kopierar.
 
När D&D först kom ut skulle jag dock säga att fantasygenren var mindre hårt definierad
Det skulle jag säga stämmer - den vågen kommer i andra halvan av sjuttiotalet, drivet av Del Rey Books där första boken som gavs ut mycket riktigt var den extremt generiska The Sword of Shannara. D&D självt började agera drivande, som du säger.
 
Det finns inget sådant som "generisk fantasy". De flesta som använder begreppet tycks syfta på någon slags Tolkien/D&D-inspirerad värld vilket är en rätt specifik typ av fantasy, och inte särskilt vanlig utanför D&D-derivaten.
När jag säger "generisk fantasy", "vaniljfantasy" eller det än mer nedsättande "fjantasy" så avser jag absolut inte alls Tolkiens Midgård utan Tolkien utan Midgård. Du har alver, dvärgar, riddare, drakar, ondska, mysbyar, övergivna grottkomplex, orcher och trollkarlar. Men du har inte flera tusen år av koherent spelvärldshistoria där sagda orcher, grottkomplex och drakar existerar i en genomtänkt kontext.

I generisk fantasy är det både Tolkien och Conan och det spelar ingen roll varför det finns en balrog i Moria.
 
Du har alver, dvärgar, riddare, drakar, ondska, mysbyar, övergivna grottkomplex, orcher och trollkarlar. Men du har inte flera tusen år av koherent spelvärldshistoria där sagda orcher, grottkomplex och drakar existerar i en genomtänkt kontext.

Om Tolkiens Midgård är vanilj, är ovanstående vanillin.
 
Back
Top