Nekromanti äventyrsidé - det oändliga biblioteket

[Hrimfar]

Jag håller på med en kort skräckkampanj till Eon. Mina tre spelares rollpersoner är utsända av en intressegrupp för att undersöka ett självmord som misstänkligen inte är ett självmord. I allting är demoner inblandade och då Eon saknar beskrivningar av demoner har jag fått komma på några själv. De är starkt cthulhuinfluerade, men att beskriva alla är inte relevant nu. En av demonerna är satt att vaka över ett ockult bibliotek som rollpersonerna misstänker innehåller ledtrådar som kan leda dem till den person som utförde mordet. Demonen är en så kallad skräckvävare som livnär sig på andra själars känslor av skräck, den är dessutom en utomordentlig illusionist och kommer att leda rollpersonerna in i en annan värld - det oändliga biblioteket. Notera att detta är mina egna anteckningar och att de kan vara motsägelsefulla och felstavade...

Vad jag eftersöker är feedback och roliga ideer!

Det oändliga biblioteket
Någon form av mäktig skräckvävare har av "demonbröderna" blivit satt att vaka över det ockulta biblioteket. Biblioteket kommer att för rollpersonerna växa och växa, tills det består av mängder av extremt höga hyllor vilka formar labyrinter.

För att stressa på rollpersonerna kommer de att ju längre tid de tillbringar här höra någon form av ljud bli starkare och starkare, lite som i Kings langoljärerna. Det börjar som ljudet av vassa klor mot stengolvet, detta blir starkare och starkare medan biblioteket välver sig över och runt rollpersonerna.

Lösning
Rollpersonerna kommer att tvingas lösa ett problem, eller en spärr för att lyckas ta sig ut ur illusionen. Gömt på flera ställen i det enorma biblioteket finns fragment av en bok som beskriver vad som egentligen händer med rollpersonerna medan de är fast i illusionen. Rollpersonerna behöver hitta dessa olika delar och när de hittat samtliga bryts förtrollningen. Medan rollpersonerna letar efter sidorna kommer de att stöta på olika problem och hinder de måste lösa för att ta sig vidare.

Förslag på händelser
Rollpersonerna kommer alltså att befinna sig i ett oändligt bibliotek där underliga böcker samsas om utrymmet på hyllor som sträcker sig upp mot det oändliga mörka ovanför. Biblioteket ligger i flera nivåer och man kan på sina ställen ta sig högre och högre upp och vandra på stegar och trälagda ställningar mellan de enorma bokhyllorna. Rollpersonerna kommer att försöka ta sig mot ett abstrakt gyllene sken genom att övervinna hinder i form av långa hopp, svårklättrade hyllor och kunskapstörstare; bibliotekets väktare. Dessa väktare kan anta olika former men är alla knutna till sådant som finns i bibliotek, ett samelsurium av gamla böcker och bokrullar utgör en av väktarna, den andra består av ondskefulla stegväsen som kommer ge sig på rollpersonerna när de klätrar. Slutligen kommer rollpersonerna att behöva ge sig på överbibliotekarien, ett väsen som påminner om en förrykt grubblande gubbe.

Bokmonstret – en gigantisk hög med rörliga böcker (övervinns genom att förstöra böcker)
Paragrafryttaren – en fruktansvärd svart springare på vilken en paragraf rider (övervinns genom att bryta regler)
Illvilliga stegen – en böjlig, ondskefull stege (övervinns genom klättring)
Bibliotekarien – en gammal gubbe som vill tysta rollpersonerna (övervinns genom att överlista)

Anteckningar...
1. En av rollpersonerna ser en sida ligga och vila högst uppe på en enorm bokhylla. Rollpersonerna behöver sammarbeta för att ta sig upp för hyllan medan denna försöker att få ner dem.

2. Abstrakt gåta? Exempelvis en klockas tickande som samsas med stegen från ett par skor över ett stengolv. Alternativt
”Om jag berättar att allt jag säger är en lögn, är detta då sanningen?”
”Jag har fyra ben i gryningen, två ben vid zenit och när kvällen kommer tre. Vad är jag?”
”Ett barn vandrar vägarna fram. I famnen; ett ämbar med salt, en vit duva och ett gyllene svärd. Vart är barnet på väg?”

3. Rollpersonerna kommer att hitta sidor vilka förklarar för dem vad som egentligen händer med deras kroppar och medvetanden medan de är fast i denna underliga värld. Dessa fyller som funktion endast att stressa spelarna till handling. De olika sidorna delas ut allteftersom rollpersonerna besegrar sina fiender…

Sidorna finns i slutet


Sida 1
De trenne vandrade sakteliga och med mycken försiktighet längre in i det dunkla rummet. Det de sökte gömde sig bland de välfyllda hyllorna i kunskapens rike. De var dock ej så alena som de i sina enkla sinnen sig föreställde. Någonting dolde sig bland hyllor och skuggor.

Sida 2
Till ljuset av en ensam lykta började de så mödosamt med sitt värv. Att leta och söka efter de skriptura som bland sina bröder och systrar dvaldes på hyllor av åldrad ek under mörka valv av sten. Bland malätna bokryggar, bakom damm och murket papper stirrar kalla, mörka ögon.

Sida 3
Damm virvlar genom tid och rum, långsamt rinner vaxet från veken. I dunklet arbetar dödliga själars intellekt, ögon vandrar längs med svarta figurer, seriffer och hårsträck. Tankar väcks bland volymer och dystra opus – inkräktare, tjuvar och snyltare – en vrede bortom ålderns tunna slöja.

Sida 4
Så händer något, röster viskar, händer vinkar. De tre vänder sina blickar mot bordets polerade yta, där ligger den – Böckernas bok. Vackert sirliga tecken på prosa, ålderstigen och tärda av tidens vassa tänder förtäljer om mysterier sedan länge förpassade till hyllornas mörka längder. Upptagna av vad som vilar framför dem ser ingen hur en skugga långsamt lösgör sig ur dunklet i rummets vrår.

Sida 5
En trumfens känsla väcks i tre själars dunkla sken. Sanningen – de vet nu vad som komma skall, vem som vävt lögner och svek och lett dem på denna ödesdigra jakt till denna plats som själva tiden valt att förglömma. Men den svävande lyckan får snart ett slut, när själars ljus slocknar ackompanjerade av en strimma rök från ett utbrunnet ljus.

 

[Hrimfar]

Nu blev det rätt!

Då hamnade allting på rätt plats.

 

[sirfrog]

Tja, jag tycker om idén. Jag använde en liknande i min Eon-kampanj

Spoiler

där rollpersonerna omedvetet vandrar i på ett parallellt plan skapat av en mäktig demon med för lite att göra. Den är, minst sagt, uttråkad, och vill se hur rollpersonerna reagerar på det som slängs åt dem.

I surrealistiska settings eller älskar jag personligen att göra bisarra grejer och göra spelare nervösa.

I varje fall skulle jag vilja referera till Discworld. Där är nedskrivna ord mäktiga i rent reell mening, i det att kraftigt magiska texter börjar leva av sig själv och har verklighetsbändande krafter. En idé över världen är att den kan vara en manifestation av det skrivna ordet som kapats av demonerna i fråga. En idé är att låta det finnas en bok för allt. Dessa, som en manifestation, har egenskaper som liknar sitt ursprung. En bok om grisar är skär, varm, och innehåller info om grisar. Skrivet på grisspråk. Detta är endast för att göra spelarna förvirrade.

Tänk även på att geografin inte behöver följa någon normal realism. Tänk Inception. Lek med verkligheten, lek med spelarnas sinnen. Fundera hur du kan få dem att tänka efter innan de gör något.

 

[Purgatid]

Det kan finnas mycket inspiration att hämta från gamla Drakar&Demoners äventyrsmodul "Krilloan." Just denna idé med ett skräckfyllt bibliotek finns i denna modul. Har dina spelare inte spelar Baldurs Gate 2 så finns det även ett stort antal gåtor att hämta från det spelet, gåtornas svar lär finnas online. Försäkra dig bara om att dina spelare inte spelat varken Krilloanäventyren eller baldurs gate 2 innan du använder några delar av dessa material. Ett bra trick som skrämmer de flesta personer är hot som man inte känner till. Dreglande käftar är skrämmande för att de kan skada, men det okända skrämmer värre. Man kan även antyda saker men aldrig ge en förklaring på antydningarna.

Så, förslagsvis; steg vilkas ägare aldrig avslöjas. Rop på hjälp från människor som inte är där (man kan med fördel låta ropen komma från en bokfylld korridor, vilken slutar i en tavla, där personen i tavlan är målad så att den ser ut att försöka klösa sig ut ur tavlan. Vill man krångla till det riktigt, så kan personen i tavlan se ut som en av rollpersonernas kontakter). I övrigt kan man låta en bok ha en av rollpersonernas namn som titel, men den innehåller bara random tecken som inte betyder något (det vet såklart inte rollpersonen, och effekten läsa skrift hälper inte eftersom tecknen inte betyder något, det är bara klotter). Fler roliga saker man kan slänga in är sedan länge döda skelett, täckta av spindelväv och med ålderdomlig utrustning, som har ett brev som är daterat till framtiden. Vidare så kan man skoja till det en del med dimensionerna, så att korridorer smalnar av till så snäva gångar att de är ogenomträngliga. De kan öppna en bok ur vilken en hand sträcker sig och försöker strypa den som öppnade boken.

Alla dessa saker kan byggas ut i evinnerlighet. Så länge hotet är okänt och/eller oförståeligt kommer det troligen fortsätta vara läskigt. Tänk bara på att skräck är begränsad. Förr eller senare kommer spelarna vänja sig vid skräcken när det som orsakar skräcken aldrig egentligen skadar dem allvarligt. Skadar man då karaktärerna allvarligt så kan spelarna mycket väl tröttna - olösliga problem är sällan roliga.

 

[Hrimfar]

Tack för era ideer! Jag tror redan att jag använt några av gåtorna från BG2, men det var säkert många år sedan jag gjorde det och jag är inte ens säker på att det är samma grupp jag använde dem på. Gåtorna är ju till det väsen som jag kallar bibliotekarien. Angående ljudet som blir starkare och starkare. Jag kanske ska låta även antagonisterna i det oändliga biblioteket bli nervösa över ljudet och på så vis spilla över lite ängslan på rollpersonerna?

Tanken är att spela igenom biblioteket på nästa spelmöte, det senaste spelmötet var väldigt skräckladdat; staden jarla pinades av en svår snöstorm och rollpersonerna tvingas lämna det hus de undersöker då en okänd kraft (demon) tagit sig fri från sina bojor där inne. De är inte riktigt säkra på vad som hänt med denna entitet, om den återvänt hem eller om den begett sig ut på Jarlas gator...

Jag fick en önskan om lite mer action inför nästa spelmöte. Därav de varelser rollpersonerna kommer att kunna kämpa mot i det oändliga biblioteket. Frågan är hur jag ska utforma dessa fajter för att inte alldeles ta bort känslan av skräck.

 

[Purgatid]

Mycket bra idé med antagonisterna. Om även dessa skräms av ljuden och händelserna så kommer kanske rollpersonerna ha det lite svårare att särskilja det verkliga hotet. Normalt är ju good guys och bad guys väldigt tydligt utkristallerade.

I övrigt föreslår jag odöda för en eventuell fight. Om du har nekromanti och vandöda så finns det ett stort urval med motståndare som kan ställa till det ganska rejält för stridssugna spelare. Annars kan ju både gargoyler och monster som trampar runt nära skugglandet passa in. Var försiktig så du inte tar i för mycket bara. Speciellt odöda kan underskattas lätt eftersom deras värden inte är skyhöga. Det är lätt att glömma att de bara tar traumaskador, inte påverkas av smärta, inte kan skrämmas, och därtill kan ha både giftiga och magiska förmågor.

 

[Hrimfar]

I övrigt föreslår jag odöda för en eventuell fight. Om du har nekromanti och vandöda så finns det ett stort urval med motståndare som kan ställa till det ganska rejält för stridssugna spelare. Annars kan ju både gargoyler och monster som trampar runt nära skugglandet passa in. Var försiktig så du inte tar i för mycket bara. Speciellt odöda kan underskattas lätt eftersom deras värden inte är skyhöga. Det är lätt att glömma att de bara tar traumaskador, inte påverkas av smärta, inte kan skrämmas, och därtill kan ha både giftiga och magiska förmågor.

Tack för tipset! Men i och med att jag försöker köra en skräckorienterad kampanj tror jag att för mycket monster eller hack & slash kommer att försämra skräcken i stället för att bygga på den. Fiender som inte riktigt går att besegra eller som rollpersonerna tvingas fly från är då bättre. Jag kan beskriva de två demoner som jag använt mig av.

Frossaren - en demon som rollpersonerna inte mött i direkt fast form. Den gömmer sig osynlig i gränsen mellan mundana och andeplanet och sänder endast ut sina organ för att äta av oväntande offer. Dessa har formen av oljigt svarta tentakler som mer påminner om blodiglar. Regelteckniskt är den skräckinjagande därför att den varje runda den håller fast taget om en rollperson ökar amputationsrisken med 1 nivå. Garanterat blir att spelarna vill ha bort sina rollpersoner från den.

Blödaren - denna demon är ofta förknippad med självmord eller självplågan och har den fruktansvärda kraften att spegla skador tillbaks på den som tillfogar dem. Alla skador en blödare får reflekteras tillbaks på den som blödaren fäster sin blick på. I mitt äventyr är det en blödare som besatt en människa som är huvudfienden och den som rollpersonerna måste hitta. I fallet med denna blödare pågår det en ständig kamp mellan människa och demon där människan innerst inne inte vill något ont, men tvingas åsamka smärta på alla dem han håller kärt genom att skada sig själv... trevligt va?