Äventyr den bästa rollspelstexten

[Oscar Silferstjerna]

Man måste få starta trådar för att undersöka en tanke.

Ja, precis. Jag har svårt att tro att den här tråden startades för att @entomophobiac ville vinna över någon, även om en del (?) kanske uppfattade det så. En tråd behöver inte ha en vinnare.

För mig är det självklart att man ska kunna utmana konventioner och åtminstone försöka göra saker på nya sätt. Jag tycker helt enkelt att det är roligare.

 

[entomophobiac]

Efter att ha läst det citerade stycket, konstaterat att det inte alls handlat om rälsning och sen läst om dina två första inlägg så är begreppet spelbart fortfarande obegripligt.

Spelar det så stor roll egentligen? Är det något centralt som uppnås av att vara mot påståendet att äventyr gör ett skitbra jobb med fyra av fem teoretiska subhobbies, för att det finns en femte som du inte håller med om?

Det jag uppskattade med det här perspektivet, helt för egen del, är att det hjälpte mig belysa varför jag inte uppskattar äventyr. För mig är den bristande spelbarheten för mig absolut helt central, för spelandet är den viktigaste av de fem subhobbies som jag listade för mig. @Bifur med flera argumenterar ju fantastiskt bra för motsatsen i deras egna spelande. Jag tror inte ditt rollspelande vinner jättemycket på att dementera påståenden på Internet--men jag är ändå rätt säker på att vi hade haft skitkul om vi slog oss ned och rullade plast någon gång, helt oavsett vems preferenser vi spelade efter.

 

[Mogger]

Spelar det så stor roll egentligen? Är det något centralt som uppnås av att vara mot påståendet att äventyr gör ett skitbra jobb med fyra av fem teoretiska subhobbies, för att det finns en femte som du inte håller med om?

Det jag uppskattade med det här perspektivet, helt för egen del, är att det hjälpte mig belysa varför jag inte uppskattar äventyr. För mig är den bristande spelbarheten för mig absolut helt central, för spelandet är den viktigaste av de fem subhobbies som jag listade för mig. @Bifur med flera argumenterar ju fantastiskt bra för motsatsen i deras egna spelande. Jag tror inte ditt rollspelande vinner jättemycket på att dementera påståenden på Internet--men jag är ändå rätt säker på att vi hade haft skitkul om vi slog oss ned och rullade plast någon gång, helt oavsett vems preferenser vi spelade efter.

Om jag får svara, trots att frågan inte är ställd till mig, så brukar jag själv i regel bara svara på sådant som är viktigt för mig. Som ovan i tråden. Det är viktigt för mig att äventyr tillåts innehålla stora mängder text som ställer krav på läsaren. Det är inte viktigt för mig att alla äventyr ser ut så, men jag älskar verkligen att gräva ner mig i ett komplext och maffigt äventyr. Mitt spelande grundar sig till stor del på detta. Så att lyfta det perspektivet är centralt för mig.

 

[entomophobiac]

Det är viktigt för mig att äventyr tillåts innehålla stora mängder text som ställer krav på läsaren.

Det känns dock som ditt svar handlade mer om "dökött"-konversationen än om något annat?

Har inte oponerat mig mot mängd text, utöver att säga att det i vissa grupper påverkar sannolikheten att något faktiskt tas till ett spelbord. Det är ju trots allt rätt stor skillnad på en pamflettdunge och Törnetronen. Men för den grupp som går igång på det officiella materialet till Symbaroum är ju det senare såklart mer sannolikt att det spelas.

Ration hyllvärmare vs spelade böcker tror jag hur som helst skulle tala mot värdet av textmängd. Men det är mer spekulation än fakta.

 

[Sömniga Isaac]

Ration hyllvärmare vs spelade böcker tror jag hur som helst skulle tala mot värdet av textmängd. Men det är mer spekulation än fakta.

Det skulle dock vara intressant att utforska hur många, och vilken typ av skrivna äventyr, som faktiskt tar sig hela vägen till spelbordet.

 

[Mogger]

Det känns dock som ditt svar handlade mer om "dökött"-konversationen än om något annat?

Har inte oponerat mig mot mängd text, utöver att säga att det i vissa grupper påverkar sannolikheten att något faktiskt tas till ett spelbord. Det är ju trots allt rätt stor skillnad på en pamflettdunge och Törnetronen. Men för den grupp som går igång på det officiella materialet till Symbaroum är ju det senare såklart mer sannolikt att det spelas.

Ration hyllvärmare vs spelade böcker tror jag hur som helst skulle tala mot värdet av textmängd. Men det är mer spekulation än fakta.

Jag är alldeles övertygad om att textmängd många gånger kan verka avskräckande. Ur det perspektivet är det sannolikt sämre när det gäller spelbarhet på ett generellt plan. Och även för de som gillar digra verk kan det såklart vara skönt med en pamflett eller korta oneshots. Olika typer av äventyr fyller olika typer av syften, och det går dessutom utmärkt att spela helt utan färdiga äventyr.

Generellt gillar jag äventyr som utmanar mig som läsare, i ett första skede. Blir jag intresserad kommer det sannolikt bli en bra spelupplevelse. Men det är oerhört svårt att bedöma vad som gör ett äventyr intressant.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det känns dock som ditt svar handlade mer om "dökött"-konversationen än om något annat?

Har inte oponerat mig mot mängd text, utöver att säga att det i vissa grupper påverkar sannolikheten att något faktiskt tas till ett spelbord. Det är ju trots allt rätt stor skillnad på en pamflettdunge och Törnetronen. Men för den grupp som går igång på det officiella materialet till Symbaroum är ju det senare såklart mer sannolikt att det spelas.

Ration hyllvärmare vs spelade böcker tror jag hur som helst skulle tala mot värdet av textmängd. Men det är mer spekulation än fakta.

En fråga som din trådstart får mig att ställa är: hur kort kan ett äventyr vara utan att det upphör att vara äventyr som är intressant för många? Vad måste finnas med? Vad kan man plocka bort? Att en del äventyr innehåller info som många inte använder (dökött) tycker jag inte är ett konstigt påstående.

För mig är det också relevant att fundera över vad det redan finns mycket av. Exempelvis äventyr som ser ut på ett visst sätt. Jag tycker inte att det finns en given form för äventyr (och inte heller för splatbooks, bestiarier och världsböcker). En komprimerad form gör att man blir tvungen att välja ut de verkligt bärande delarna. Att förstå vilka de är och beskriva dem effektivt blir åtminstone för mig en kreativ och intressant utmaning. Förhoppningsvis innebär den att man skapar något som på riktigt är nytt.

 

[Mogger]

Det skulle dock vara intressant att utforska hur många, och vilken typ av skrivna äventyr, som faktiskt tar sig hela vägen till spelbordet.

Skulle säga att äventyr, som varande kommersiell produkt, främst spelas i den grad de säljs och marknadsförs. Att hitta vilka äventyr till D&D som spelats mest är nog inte supersvårt, om man har lite koll på den scenen (vilket inte jag har).

 

[Mogger]

En fråga som din trådstart får mig att ställa är: hur kort kan ett äventyr för att ändå fungera som äventyr som är intressant för många? Vad måste finnas med? Att en del äventyr innehåller info som många inte använder (dökött) tycker jag inte är ett konstigt påstående.

Det är inte ett konstigt påstående. Men att kalla det för "dökött" signalerar att det saknar värde, och att den som författat det borde låtit bli. Det tycker inte jag är konstruktiv inställning. Din frågeställning klarar sig utmärkt på egen hand. Och svaret där är "väldigt, väldigt kort" vilket inte minst alla pamflettäventyr visar, och innan dess var ju Lady Blackbird tongivande på den fronten.

Jag skulle säga att korta äventyr varit norm i väldigt många kretsar under rätt lång tid.

 

[Christoffer]

Jag kanske missförstår.

Ja det gör du. Vad jag säger är ju att spela utan färdig plot, utan färdigt äventyr, oavsett hur det går till (full on impro, preppar situation + plats + SLPs eller vad som helst med eller utan SL osv) inte innebär att man måste ha en viss skicklighet. Det är inte next level. Detta är något som återkommer på wrnu där äventyr blir nybörjarens stödhjul. Det jag säger är att det väl snarare är rätt olika aktiviteter, om det sen är yttelrigheter på olika skalor eller kvalitativt annorlunda aktiviteter kan vi debattera kring, men tycker inte man ska låsa ner det ena till att vara något som kräver en viss skicklighet för att genomföra. Det handlar bara om var peppen kring aktiven hittas och hur man får till det. Oavsett om man är amatör eller virtuos. Så självklart kan man levla upp en herrans massa i hur man spelar rollspel på en herrans massa vis. Det var inte något jag protesterade kring öht. Det ser jag som självklart givet.

 

[Mogger]

Ja det gör du. Vad jag säger är ju att spela utan färdig plot, utan färdigt äventyr, oavsett hur det går till (full on impro, preppar situation + plats + SLPs eller vad som helst med eller utan SL osv) inte innebär att man måste ha en viss skicklighet. Det är inte next level. Detta är något som återkommer på wrnu där äventyr blir nybörjarens stödhjul. Det jag säger är att det väl snarare är rätt olika aktiviteter, om det sen är yttelrigheter på olika skalor eller kvalitativt annorlunda aktiviteter kan vi debattera kring, men tycker inte man ska låsa ner det ena till att vara något som kräver en viss skicklighet för att genomföra. Det handlar bara om var peppen kring aktiven hittas och hur man får till det. Oavsett om man är amatör eller virtuos. Så självklart kan man levla upp en herrans massa i hur man spelar rollspel på en herrans massa vis. Det var inte något jag protesterade kring öht. Det ser jag som självklart givet.

Då håller vi med varandra till 100%! Jag tycker inte heller att färdiga äventyr är lättare på något sätt, eller mer nybörjarvänligt. Om jag måste välja skulle jag nog säga att någon form av friare berättande är mer nybörjarvänligt, eftersom vi redan kan det.

 

[Quadrante]

Man kanske borde skippa introäventyret till förmån för ett kapitel om berättartekniker (i den form och mening det har i rollspel).

 

[Oscar Silferstjerna]

Det är inte ett konstigt påstående. Men att kalla det för "dökött" signalerar att det saknar värde, och att den som författat det borde låtit bli. Det tycker inte jag är konstruktiv inställning. Din frågeställning klarar sig utmärkt på egen hand. Och svaret där är "väldigt, väldigt kort" vilket inte minst alla pamflettäventyr visar, och innan dess var ju Lady Blackbird tongivande på den fronten.

Jag skulle säga att korta äventyr varit norm i väldigt många kretsar under rätt lång tid.

Jag tycker att en del äventyrsförfattare borde ha uttryckt sig mer kortfattat. Det är riktigt att det finns många mycket korta pamflettäventyr, men det finns också fortfarande många tjocka äventyrsböcker. Enligt min mening hade många av de senare vunnit på att vara kortare. Att göra väl valda avgränsningar och strykningar är för mig dygder.

 

[Sömniga Isaac]

Man kanske borde skippa introäventyret till förmån för ett kapitel om berättartekniker (i den form och mening det har i rollspel).

Jag kan tänka att vi bör tänka tekniker, alla är inte i rollspel för berättelser.

 

[JohanL]

En fråga som din trådstart får mig att ställa är: hur kort kan ett äventyr vara utan att det upphör att vara äventyr som är intressant för många?

The Orc and the Pie

Adventure Background: An orc has a pie.

Adventure Synopsis: The PCs kill the orc and take his pie.

Adventure Hook: The PCs are hungry for pie.

Room 1: [The Orc's Pie Room] read the following text to the players:

You see an orc with a pie.

The room is 10 feet by 10 feet.

Creature: An orc.

Treasure: A pie.

Concluding the Adventure: Pie tastes good.

Further Adventures: Somewhere, there is a bakery making these good pies. Perhaps it's guarded by more orcs.

WHAT DO YOU DO???

 

[Quadrante]

Jag kan tänka att vi bör tänka tekniker, alla är inte i rollspel för berättelser.

That is what I said …

 

[Sömniga Isaac]

That is what I said …

Nja, berättartekniker är väldigt specifikt. Men jag släpper den, vi tänker nog lika i slutet även om vi uttrycker oss olika.

 

[Mogger]

Jag tycker att en del äventyrsförfattare borde ha uttryckt sig mer kortfattat. Det är riktigt att det finns många mycket korta pamflettäventyr, men det finns också fortfarande många tjocka äventyrsböcker. Enligt min mening hade många av dem vunnit på att vara kortare. Att de ser ut som de gör har förmodligen med efterfrågan att göra.

Eller för att det var det äventyret som författaren ville skriva?

Jag skulle kunna skriva 20 pamflettäventyr, men det gör jag inte. Istället sitter jag och layoutar 400 sidor Ereb Altor-texter, där den ena av böckerna är första delen i en maffig krönika vars omfång kommer blir omfattande!

Att man har olika preferenser och att dessa tillåts ta plats är en förutsättning för en välmående kulturscen (vilket samtiden tycks vara helt blind för). Att försöka förklara kulturellt utbud utifrån en (1) kommersiell eller ideologisk grund tycker jag är olyckligt.

 

[entomophobiac]

Eller för att det var det äventyret som författaren ville skriva?

Det här tror jag är det absolut vanligaste, och på närmast alla tänkbara sätt även det bästa.

 

[Oscar Silferstjerna]

Eller för att det var det äventyret som författaren ville skriva?

Jag skulle kunna skriva 20 pamflettäventyr, men det för jag inte. Istället sitter jag och layoutar 400 sidor Ereb Altor-texter, där den ena av böckerna är första delen i en maffig krönika vars omfång kommer blir omfattande!

Att man har olika preferenser och att dessa tillåts ta plats är en förutsättning för en välmående kulturscen (vilket samtiden tycks vara helt blind för). Att försöka förklara kulturellt utbud utifrån en (1) kommersiell eller ideologisk grund tycker jag är olyckligt.

Skriv vad du vill! Jag föredrar alla dagar i veckan 20 komprimerade pamflettäventyr. Det är min personliga preferens. Men, som jag skrev tidigare i tråden, jag är också intresserad av helt nya hybridformat. Exempelvis bestiarier eller splatbooks som också är eller innehåller äventyr. Allt helst i ett komprimerat format.

Inget av mina inlägg i den här tråden har handlat om Ereb Altor. Jag har knappt ens haft Drakar och Demoner i tankarna. Och särskilt då inte den nya versionen av spelet, som jag aldrig har läst.