Äventyr den bästa rollspelstexten
- Thread starter entomophobiac
- Start date
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 19,879
Vi spelade hela Transylvania Chronicles. Man, den kampanjen har så många problem, men vi hade kul. Problemen är typ att de inte kan sina egna regler, straffar spelarna mellan kapitlen, plötsligt drar in Kuej Jin, kräver ett specifikt slag med en färdighet som inte använts tidigare i hela kampanjen och tonen är ojämn. Men första boken är great!
entomophobiac
Pistoler & Mord
Innan jag läste den här tråden trodde jag att jag visste vad "spelbart" betydde.
Men vet du vad ett äventyr är?!
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 19,879
Mogger
Hipsteranka
Jag kanske missförstår. Men det är väl inte jätteuppseendeväckande att säga att man kan vara bättre eller sämre på gestaltning, improvisation och att hålla reda på en komplex äventyrsstruktur? Och att man kan öva sig på det om man vill. Man behöver inte, det går alldeles utmärkt att spela ändå, men i princip all mänsklig aktivitet kan vi öva oss på och bli bättre på. Jag ser ingen större poäng med att kalla det för en missuppfattning. Och backar vi lite i tråden så kan vi ju se att en stor del av kritiken mot äventyr är att deras design inte anses främja spelbarhet. Däremot finns det mängder av äventyr som gör det. Handlar det om preferenser eller hantverkskunnande? Sannolikt båda.
---
Gällande tråden i övrigt:
Jag tycker att det är oerhört mycket enklare att spelleda med ett äventyr som mall. Även om jag kan improvisera fritt runt det ger det mig en solid grund som jag lutar mig mot. Och jag behöver inte hålla reda på mina anteckningar eller komma ihåg vad som sagt för 4 spelmöten sedan. Det står i äventyret vad X tycker om Y. Det främjar i allra högsta spelbarhet för mig. Och det bästa är att jag inte behöver läsa igenom äventyr jag inte gillar. Jag behöver inte meomerara meningslös information. Jag märker rätt fort att det här äventyret inte är för mig. Kanske plockar jag lite russin ur det, eller så släpper jag det helt. Rör det sig om ett äventyr jag gillar och vill spela ser jag det som enbart positivit att jag behöver läsa det, och att det finns mängder av intressant information jag kan ta till mig. Jag är i allra högsta grad i Team @Svarte Faraonen här. Jag tycker att det är närmast olyckligt att vi tillåter oss att kalla information för "dödkött". Jag känner inte igen mig det minsta i den betraktelsen. Skulle kunskap vara meningslös? För det är vad jag läser in i påståendet. Kunskap har för mig alltid ett egenvärde även om det rör sig om fiktiv information. Sedan behöver jag inte tycka att det är givande att ta till mig all kunskap, och kunskap kan förmedlas på suboptimala vis. Men hela mitt väsen vilar på ett stabilt fundament där kunskap utgör själva grunden. Utan kunskap finns jag inte, för att parafrasera en köldkänslig filosof.
Jag ser hellre att det finns för mycket information än för lite. Jag kan alltid välja att inte ta till mig informationen, men jag kan inte göra det motsatta, ta till mig information som inte finns. "Jo det kan du! Du kan hitta på själv!" Ja det kan jag. Jag kan hitta på själv, och tro mig, det gör jag. Det är verkligen inte ett problem att hitta på själv. Men den synergi som uppstår när min fantasi möter andras fantasi kan jag inte skapa på egen hand. Och det är där magin uppstår, menar jag.
Last edited:
Men om ”man hittar på själv”, är inte det också då en del av ”äventyret”? Oavsett om man bara har det i minnet, kluddar ner det på en postit-lapp, eller om det faktiskt står i ett layoutat dokument?
Det är fortfarande väldigt otydligt för mig vad den här tråden faktiskt handlar om? Vad är egentligen problemet med de här låsningarna som äventyret påstås ge?
A) Att nånting förbereds innan det kommer i spel, och hur lång tid är i så fall acceptabelt?
B) Handlar det om att det i skrivna äventyr alltid förbereds för mycket, och att det skulle vara den suboptimeringen som förstör spelet?
C) Eller är det att en utomstående person har rätten att introducera saker i spelet, alltså att äventyrsskribenten inte ska få vara delaktig i processen, utan det skapade måste ske till hundra % av de som sitter vid bordet?
D) Kan det vara att spelare och spelledare är oförmögna att förhålla sig tillräckligt fritt från det skrivna så att de på ett onödigt sätt känner att de begränsas av ”kanon”?
E) Eller är det att vissa inte kan hantera ens den lägsta graden av rälsning som de ursprungliga exemplen tydde på (men som snabbt försvann ur diskussionen)?
F) Eller är det nåt annat som skaver men som är så metafysiskt att det inte kan formuleras med ord?
//EvilSpook
Quadrante
Grisbonde
Känns som det handlar mindre om rälsning och mer om textmängd, om att kunna hitta det som är äventyr i det som ses som text ”ämnat att läsas, inte spelas”. Äventyr är här då ”för handlingen framåt” och ”berör spelarna direkt”.
SpringandeKulle
Warrior
- Joined
- 15 Aug 2022
- Messages
- 330
Är problemet textmängd finns ju tabeller med 1d100 äventyrsuppslag att använda sig av...
entomophobiac
Pistoler & Mord
Just så! Tycker det tråkigaste med diskussioner av det här slaget är att, om ett exempel överhuvudtaget anges, så tillåts sedan inga nyanser och exemplen används som dementier. Ingen är intresserad av att läsa någonting välvilligt, trots att vi diskuterat saker här i 25 år och vet att det som uttrycks är åsikter och ungefär vad som kan förväntas. Tycker det är utmattande, ärligt talat.
Det här får bli min wrnu-diskussion för 2025 helt enkelt. Internetforum är inte ett bra format för konstruktiva samtal.
Men jag kan som sagt gå med på att äventyr är den bästa rollspelstexten, i alla fall.
Quadrante
Grisbonde
Tänker att äventyret som form nog kan utvecklas en hel del, men även om man inte ändrar texten kan man göra mycket genom att ändra hur den presenteras.
Just så! Tycker det tråkigaste med diskussioner av det här slaget är att, om ett exempel överhuvudtaget anges, så tillåts sedan inga nyanser och exemplen används som dementier. Ingen är intresserad av att läsa någonting välvilligt, trots att vi diskuterat saker här i 25 år och vet att det som uttrycks är åsikter och ungefär vad som kan förväntas. Tycker det är utmattande, ärligt talat.
Efter att ha läst det citerade stycket, konstaterat att det inte alls handlat om rälsning och sen läst om dina två första inlägg så är begreppet spelbart fortfarande obegripligt.
Formuleringen i första inlägget är i sig svårtolkat, så exemplen var det jag hade att gå på.
Det hade varit så mycket enklare om du skrivit från början att du tycker det är för mycket text i rollspelsäventyr. Så hade jag inte ens behövts att läsa ”välvilligt ”. Eller fylla tråden med irrelevant skräp.
//EvilSpook
Last edited:
Rickard
Urverk speldesign
Det är inte alltid man har en färdig tanke i trådstarter utan saker utvecklas under diskussion. @entomophobiac backade ju exempelvis något vad gäller mysterier/dungeons.
Jag gillade vad @Franz gjorde tidigit i tråden. Gick in och faktiskt frågade intresserat om den andres perspektiv för att förstå det bättre, istället för att anta saker och skrika "rälsning" när det inte var alls vad tråden handlade om.
Quadrante
Grisbonde
Man måste få starta trådar för att undersöka en tanke.
luddwig
Vagabond i världsrymden
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 6,056
Verkligen. Vanans makt är stark. Dessutom är det lätt att förbise att andra spelsätt kräver andra verktyg. Som exempel brukar jag ibland bli påmind om hur usel jag var på att improvisera förr när jag enbart spelledde rälsade äventyr. Men så är rälsade äventyr också i mitt tycke en svår utgångspunkt, som snarare stjälper än hjälper improvisation.
Mogger
Hipsteranka
Inte som tråden tolkar termen äventyr, om jag förstår den rätt. Men om man med äventyr menar det man faktiskt spelade så är det såklart så.
Rickard
Urverk speldesign
Ja, jag var tvungen att stiga ut i djupt vatten och faktiskt våga misslyckas då och då för att lära mig mer. Som jag skrev i en annan tråd: jag spelleder idag mest för att experimentera, en del för mina egna spelklur, men också mycket för att jag också gillar att dela med mig av mina erfarenheter.
Mogger
Hipsteranka
Just så! Tycker det tråkigaste med diskussioner av det här slaget är att, om ett exempel överhuvudtaget anges, så tillåts sedan inga nyanser och exemplen används som dementier. Ingen är intresserad av att läsa någonting välvilligt, trots att vi diskuterat saker här i 25 år och vet att det som uttrycks är åsikter och ungefär vad som kan förväntas. Tycker det är utmattande, ärligt talat.
Det här får bli min wrnu-diskussion för 2025 helt enkelt. Internetforum är inte ett bra format för konstruktiva samtal.
Men jag kan som sagt gå med på att äventyr är den bästa rollspelstexten, i alla fall.
Det bör nog förmodas att andra diskussionsdeltagare också behöver försöka förstå frågeställning, och får då utgå ifrån vad som skrivits och vad man har erfarenhet av. Sedan kan det vara så att man även när man förstått varandras avsikter helt enkelt inte håller med varandra. Det är helt i sin ordning.
Exempelvis tycker jag att äventyr är rätt tråkiga att läsa, om jag inte ska spelleda dem. Den förutsättningen krävs för att jag ska läsa dem öht. Jag har nog aldrig i hela mitt liv läst ett rollspelsäventyr som jag inte tänkt spelleda, eftersom jag tycker att de är sjukt tråkiga som rollspelstexter. Om jag däremot ska spela dem så är de oerhört spännande att läsa. Men har jag inte rollpersonerna och spelandet i bakhuvudet så fyller texten ingen funktion för mig.
Sedan håller jag med om att många äventyr är rätt kassa på att förmedla hur de ska användas i spel, men långt ifrån alla. Och här får man väl försöka hitta sina preferenser och favoritförfattare, eller vara beredd på att göra en hel del jobb själv.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Tråden och tråden. De allra flesta pratar om äventyr som något skrivet—kommersiellt, från konvent eller andra sammanhang, eller hemmasnickrat. Jag tror ju det också är en styrka i många lägen. Vi kan diskutera hur er grupp klarade av Mistaken Identity vs hur vår grupp gjorde det, och vi kan skratta åt scener, SLPs, etc. Vi kan berömma skribenten efteråt, för jeflar vilken smart plot twist det där var. (Intressant nog är det ju inte ovanligt att saker som uppkommer helt dynamiskt genom spel ändå tillskrivs äventyret, spelet, eller spelledaren.)
Med tanke på hur olika läsningar (positivt och negativt) som folk gör kring spels regler så skapar ju den typen av äventyr mycket tydligare gemensamma nämnare. Vi spelade DoD säger ju mindre än Vi spelade Svavelvinter; i alla fall för den som är insatt i det senare.
Last edited:
Mogger
Hipsteranka
Tänkte mer att det handlade om äventyr som text. Då måste ju den texten finnas och ha blivit författad och distribuerad på ett eller annat sätt, så att läsaren fått tillgång till den.
Quadrante
Grisbonde
Även upplevelsen av att spela ett äventyr är läsning av ett äventyr.