Är vi svenskar mer avslappnade i vår approach till rollspel än rollspelare ifrån övriga världen

Hundenilunden82

Hundenilunden82

Swordsman
Joined
14 Nov 2024
Messages
410
Utifrån tråden om mediokra spelledare och spelare så väcktes en gammal fundering baserad på egna erfarenheter och observationer till liv.

Jag (vill tro) mig ha upptäckt att vi svenskar ofta är ganska mer laid back när det kommer till rollspel och att vi har en liten ja ja det är inte hela världen och det får bli som det blir attityd och det känns som om vi är mer förlåtande om sl inte har koll på varenda liten settingdetalj eller varenda liten regel och om sl inte har läst in sig på äventyret 20 ggr eller har koll på namnet på varenda slp eller kan statsen för vartenda monster/fiende osv.

Det gör liksom inte så mycket om det blir fel eller om det måste retconas.

Jag har när JAG har spelat med folk ifrån andra europeiska länder och ifrån USA eller andra delar av världen märkt att den här svenska jaja det får bli som det blir och det blir nog bra i slutändan attityden inte finns där på samma sätt och att dom inte tenderar att vara lika förlåtande och överseende med sl's eller andra spelares tillkortakommanden.

Är det här något som är unikt för just oss svenska rollspelare att vi är lite så där mer laid back och det får bli som det blir. Det är inte hela världen om sl kallade bilbo för filbo eller tog fel på sauron eller saruman och jaha Balrogen gjorde visst inte alls 100 d6 i skada så min karaktär skulle ha överlevt den där sista stridsrundan men va fan vi retconar striden så är det inte mer med det, att vi suttit här nu i en timme och slagits med balrogen gör inte så mycket det var ju rätt kul ändå.
 
Det var länge sedan jag spelade med någon från en annan del av världen.
Men amerikaner med podcasts som jag lyssnar på eller youtubekanaler jag tittar på har exakt det du beskriver som en svensk attityd.
Det kan förstås bero på att jag väljer bort de som har en jobbig attityd.
Vilka som är mest representativa är nog omöjligt att veta.
 
Det vore förvånande om inte vår förhållandevis rika och långa rollspelshistoria påverkade på något sätt. De flesta som är födda på 70-talet eller senare har någon slags koppling till rollspel. Det hjälper sannolikt till om man vill ha ett avslappnat förhållningssätt till det. Om det verkligen är så eller inte har jag ingen aning om, men det ska iaf med in i ekvationen.
 
Jag kan i alla fall tänka mig att det i större utsträckning är så om man spelar/spelleder på konvent. Man spelar ju då med främlingar så man måste nästan ha en mer förlåtande attityd då. Och det är ju ofta personer som åker på konvent som exempelvis hänger på forum som detta så jag kan tänka mig att en sådan ”kultur” skapas därigenom. Fast jag vet inte om rollspelskonvent är mer eller mindre vanligt i andra länder?
 
Det är kanske lite svenskt att respektera sina medmänniskor? I Sverige får alla vara med på lika villkor och utifrån sina förutsättningar. Det är ju itutat i Svenskarna från barnsben.

Aktiviteten är liksom aldrig viktigare än personerna som deltar i den. Oavsett om det är arbete, sport eller rollspel.

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Jag har ingen erfarenhet att jämföra med. Men det beror på var vi är på skalan, det är rätt olika i dina exempel. Att gnälla på att SL missar en tilläggsregel från en expansion anses i allmänhet som dålig stil i alla grupper jag spelat i. Men å andra sidan att kasta runt i settingen från pass till pass för att SL glömmer, skulle de flesta inte bara rycka på axlarna åt.
 
Jag har inte sett någon större skillnad mellan de utlänningar jag spelat med och svenskar på denna front. Men det är avsevärt färre utlänningar i mitt underlag, förstås.

Om möjligt är jag mer åt det nojiga draget själv, och söker någon slags rollspelsperfektion som inte riktigt finns i verkligheten, och kan ofta känna att jag ”spelar fel”. Och de jag känner / pratat med som pysslat med vissa spel, tex World of Darkness, kan vara ganska nogräknade med lore och ton.
 
Jag har inte spelat med folk från andra länder. Bara sett hur det skrivs i diverse rollspelsforum online. Jag skulle väl säga att det kanske beror mer på vilka sorts spel man spelar - och att vissa spel är mer populära i vissa länder. Så det kan påverka "rollspelskulturen" i stort, kanske?
 
Jag skulle gissa att variationen mellan rollspelare i ett land är större än variationen mellan länderna. Vi här på wrnu är ju inte representativa för fem öre heller; vi har en klar överrepresentation av rollspelsmakare, spelledare och folk som spelar spel som inte är "de vanliga".

Det finns absolut folk som tycker det är superviktigt att allt blir rätt, att man minns varje regel och aldrig improviserar etc, även här i schweden. Jag har definitivt spelat med folk, framför allt i yngre dagar, för vilka en retcon vore helt otänkbar.
 
Jag vet inte hur representativt r/dnd på Reddit är för (amerikanska) rollspelare (och man ska vara försiktig med att dra slutsater) men baserat på vad som skrivs där har de i vilket fall enorma bekymmer med interpersonella relationer i sina spelgrupper. Jämfört med vad som skrivs där verkar svenska rollspelare väldigt harmoniska och laid-back.
 
krank said:
Jag skulle gissa att variationen mellan rollspelare i ett land är större än variationen mellan länderna. Vi här på wrnu är ju inte representativa för fem öre heller; vi har en klar överrepresentation av rollspelsmakare, spelledare och folk som spelar spel som inte är "de vanliga".

Det finns absolut folk som tycker det är superviktigt att allt blir rätt, att man minns varje regel och aldrig improviserar etc, även här i schweden. Jag har definitivt spelat med folk, framför allt i yngre dagar, för vilka en retcon vore helt otänkbar.
Click to expand...
Vore ju intressant att se någon etnografisk undersökning om det finns någon ”Göteborgsstil” eller ”Hagsätrakultur” eller så!
 
Jag vet inte om "laid back" är det som definierar svensk rollspelskultur, men när jag samtalat med spelare/spelskapare från andra länder har det i vart fall utifrån kommit fram en del observationer som vi i Sverige kanske inte tänker på, men som utifrån ser ut som tydliga drag.
Sedan vet jag ju heller inte hur representativt detta är för alla utomstående, men det är det för de jag pratat med (det finns också en inneboende selektionsbias här eftersom de utländska rollspelare jag pratat med ofta specifikt har ett intresse för svensk/nordisk rollspelskultur ofta på grund av vad de identifierar som positiva egenskaper med den).

Men det verkar se ut lite såhär

Amerikansk rollspelskultur:
Spelet är en tävling mellan i första hand din rollsperson och spelvärlden (representerad av DM). Målet är att din RP skall växa i kraft, förmåga och inflytande. Reglerna är till för att åstadkomma två saker, dels rättvisa mellan dig, DM och medspelare, och dels för att tydliggöra just på vilket sätt din karaktärs krafter ökar. Alltså, regler behöver inte vara "realistiska", de simulerar ingenting, utan det är ett system att förstå som tydligt visar hur en utmaning kan skapas och balanseras, samt hur ökad kraft kan uppnås. Saker som armor class, HP, levels mm behöver varken "trovärdiga" eller "narrativa" förklaringar, det räcker med att "number goes up".
Du spelar för att vinna, att vinna är att bli bättre, DM är inte motståndaren utan en objektiv och opartisk domare, dina medspelare kanske är dina allierade, men bara så länge de inte är ett hinder i vägen för din rollpersons framgång. Det roliga är att överkomma utmaningar och bli bättre, tråkigt blir det när du misslyckas på ett orättvist sätt du inte förtjänade.

Tysk rollspelskultur:
Spelet är reglerna och reglerna är lagar. Du spelar en fiktiv person i ett hårt simulerat alternativt universum som beskrivs i första hand genom hur saker fungerar mekaniskt. Lore och regler är sanningar, du som spelare kan befolka världen genom att upptäcka den, men om ni misstolkar en regel eller ändrar en del av världen är det ni som gjort fel, inte förstått och inte spelat rätt. Ni är välkomna att besöka spelets värld så länge ni respekterar att skaparens ord är lag och fogar er efter det. Köp 1000 böcker med detaljer om allt.

Svensk rollspelskultur:
Regler och spelvärldar är förslag och hjälpmedel, men vad spelet handlar om är upp till er. Utpräglad uppfattning i hobbyn om att det som är viktigt ofta är karaktärsinteraktion, drama, deltagande, inlevelse och det många ofta väljer att kalla för narrativ eller berättelse. Generella tendenser är ett ogillande mot komplexitet i regelmekanik och spel som centrerar våldsanvändning eller strid, stort fokus på improvisation och ofta med ett tydligt drag om att själva grunden i rollspel är en sorts SL-ledd friform och att regelmekaniker (om de alls används) är någonting som aktiveras i undantagsfall. Väldigt sällan fokus på att "vinna" genom regelbemästrande, betydligt större fokus på att skapa meningsfullhet i händelseutveckling utifrån RPs motiv, känsloliv, personligheter och motivationer etc. En "seger" är inte att hitta skatten med loot, utan att lösa fallet, stoppa ondingen, rädda byn etc för att det är var RPna tycker är viktigt.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top