Är vi svenskar mer avslappnade i vår approach till rollspel än rollspelare ifrån övriga världen

Visst, men det är svårt att inte reagera på hur otroligt generaliserande det blir. Det blir lite "alla fransmän har en baguette under armen".

Jag tror att det är jätteviktigt att i diskussioner om kulturer, tendenser, trender mm inte läser in "alla" i det som sägs. Om det inte alltid är underförstått att ingenting som sägs någonsin gäller alla, så blir diskussioner ofta svåra att föra eftersom de måste fyllas med oändliga mängder disclaimers för varje sak som sägs eller poäng som görs.

Men fransmän äter i snitt en halv baguette om dagen, vilket är en nedgång från de 2-3 baguetter om dagen de snittade förr.
 
Ofta när jag hör om rollspelsproblem i amerikanska podcasts är det saker jag aldrig någonsin har sett själv eller känner någon som pratat om.
 
Tysk rollspelskultur:
Spelet är reglerna och reglerna är lagar. Du spelar en fiktiv person i ett hårt simulerat alternativt universum som beskrivs i första hand genom hur saker fungerar mekaniskt. Lore och regler är sanningar, du som spelare kan befolka världen genom att upptäcka den, men om ni misstolkar en regel eller ändrar en del av världen är det ni som gjort fel, inte förstått och inte spelat rätt. Ni är välkomna att besöka spelets värld så länge ni respekterar att skaparens ord är lag och fogar er efter det. Köp 1000 böcker med detaljer om allt.
Det här är min förståelse av DSA också. Är det mer generellt tyskt (det stämmer ju med stereotypen om tyskar, i alla fall), eller är DSA bara så dominerande och normsättande? (Vad finns det för fler tyska rollspel egentligen, Engel?)

Och den där amerikanska grejen att ta med sig en rollperson från en annan spelledares kampanj är så befängd för oss att vi skulle skämmas så mycket att vi inte ens frågade till att börja med.
 
Och den där amerikanska grejen att ta med sig en rollperson från en annan spelledares kampanj är så befängd för oss att vi skulle skämmas så mycket att vi inte ens frågade till att börja med.
Det här har jag sett jättemycket.
 
Och den där amerikanska grejen att ta med sig en rollperson från en annan spelledares kampanj är så befängd för oss att vi skulle skämmas så mycket att vi inte ens frågade till att börja med.
Hade en spelare som störde sig jättemycket på en spelare som gjorde så i en av grupperna vi spelade i. Kulturkrocken var något extrem.
 
Det här gjorde vi inte ens när jag var 13 1986.

Vi har varit flera som låtit spelare spela samma karaktärer i alla våra Delta Green spel. Liksom, de dör ändå efter ett tag så varför inte låta folk spela dem i de tre one-shotsen de kommer spela?

Och när Flail Snail var det stora heta på nätet var det många som körde samma OSR karaktärer i flera olika kampanjer med olika spelledare. Jag lät till och med folk köra D&D 4ed och Savage Worlds karaktärer i mitt nerskalade BX hack runt 2012. Det var kul men kanske inte så mekaniskt stabilt 😂
 
Back
Top