Jag gillar också OSE och annan gammel-D&D (b/x, labyrint Lord osv). Men spelkänslan i de spelen är så himla olik moderna d20-spel (5e, pf2, nimble, 13th Age osv) att de mer bör betraktas som alternativ(spelstil), snarare än alternativ(spel). Tycker jag.
Det här är centralt tror jag, rollspelsstilar har ju branchat ut väldigt, och i en del diskussioner om bra eller dåligt missförstår vi varandra för att vi verkligen siktar på olika upplevelser.
Jag tror vi på rollspel.nu vet detta bättre än många andra, men trots det missförstår vi vad vi siktar på, och man vill gärna säga att mitt sätt ändå är lite bättre.
Så dnd är väldigt olika, även inom ett regelsystem, BECMI är ett bra exempel, jag har det som en favorit trots en del skönhetsfläckar. Men när jag pratar om hur bra det är så är det inte samma "bra" som en annan spelare som gillar BECMI.
De gillar det gritty low level play där alla dör ofta. Nya karaktärer på löpande band som följd.
Jag älskar spel i BECMI från lite högre level, mer eller mindre free life om man har en cleric på lvl 10.
Vi båda kan enas om att vi älskar Mentzers BECMI, men vi menar helt enkelt olika saker.
Så diskussioner om förväntningar utan att säga att de andra är "dumma" tror jag kan vara en fin idé. Det är ibland svårare än man tror har det visat sig.