Ändlös väg

Carolina är inte van vid maskin arbete som inte har med dator eller telefoner. "Den här klänningen kostade fan 1200." muttrar hon innan hon gräver fram en siden morgonrock som hon drar runt klänningen innan hon hjälper till att putta.
 
@Skymning ni lyckas efter mycket möda (ni hittat inte helt rätt skruvbit bland annat) få loss motorhuvena, lyfta och lägga in dem under bilarna.

(Det verkar som att nyare Porsche 911 Turbo S modeller inte levereras med domkraft från fabrik, eftersom Porsche räknar med att man använder däckreparationskit, assistans och bärgare.)

Jag lägger till däckreparationskit bland din utrustning.

@NordicMouse Kalle (sonen) ser på dig fundersam när du vinglar till, insvept i siden morgonrocken och lägger dina händer på bilen redo att putta. Men han säger inget.

Tillsammans så lyckas ni puttar/dra bilarna en bit men ni är helt slut och han yttra många svordomar innan det var över. Det luktar lite bränt från minibussen men ni tror inte det är något alvarligt.

Ni har nu en framkomlig väg till radiomasten.

Kalle går fram till bilen med alla kryss, håller skruvmejseln i handen och rispar in ytterligare ett.
 
Carolina tittar runt på marken efter vi flyttat på bilarna, om det ligger något där som kanske någon skulle ha tappat. Ett vapen, ett tillhygge bättre än en skruvmejsel, eller en tändare kanske.
 
I och med att alla är helt slut undrar jag om det är en bra idé att fortsätta ikväll. Tänk om vi möter motstånd? Kanske bättre att sova i bilarna i alla fall, och undersöka masten imorgon?

”Charley har ju redan gjort sig i ordning för natten!” skämtar jag och pekar på morgonrocken.

Om de håller med mig stannar vi och sover en liten bit bort och turas om att hålla vakt, men om de ändå vill att vi ska ta oss dit föreslår jag att vi kör tyst med släckta lyktor.
 
@Skymning De andra håller med om att det är bättre att vänta till nästa dag, ni har ont om ficklampor eller liknande. Ni har på era mobiler och de kan ni ladda medan ni kör, där kan ni även göra anteckningar, ta bilder och massa annat såklart beroende på vilka appar ni har (som inte kräver wifi).

Dera nya vänner ser till att göra en liten eld och fixar lite mat. En oro är dock er förmåga att göra upp eld som snart blir ett stort problem. De har endast några få tändstickor kvar, alla tändare förbrukade och det finns inget tändstål eller liknande. Så det kommer att bli mödosamt på några dagar. De har heller inte hittat mycket ny mat utöver det som fanns samlat i minibussen när de hittade den.

@NordicMouse du inser först att ni båda kommer behöva sova i porschen, alternativt utomhus. Möjligt att ni har någon lätt tunn sommarjacka med er men annars så finns det inte mycket mer att göra det bekvämt med (och sätena är ju inte så stora). Möjligen går det att ta något från skogen precis bredvid. På dina jaktutflykter har du sovit ute men då har ni haft campingutrustning med er, tält, sovsäckar osv.

Det ser ut att bli en fin kväll med bra väder.
 
Carolina är orolig över att det kan bli kallt, och frågar om den andra kvinnan (glömt hennes namn), om hon får byta om i deras bil som är lite mer rymlig. Den fina klänningen byts ut till ett par leggings med jeans över för värme, ihop med tre linnen och en tunn jeans jacka. "Tur att man i alla fall var förberedd med extra ombyte." säger hon och kliver ut lite mer bekväm.
Hon släpper ut håret från hårnålarna, flätar det lite slarvigt innan hon sätter sig i passagerare sätet bredvid Alexander (med sov mask redo).
"Jag hoppas du inte snarkar."
 
Jag är dödstrött och förvirrad. Äter lite snabbt och fäller sedan bak förarsätet så långt det går. Jag täcker över mig med mina extrakläder.

"Godnatt, Charley", säger jag. "Jag hoppas du inte snarkar!" Jag ler trött. "Hoppas den här skiten är en mardröm och att allt är som vanligt när vi vaknar igen."
 
Det blir en lång natt, även om ni är trötta så är det svårt att få någon bra sömn. Det är helt tyst ute och endast månen som ser lite ljus. Ni tycker er höra något ljud då och de men ser inget även om ni lyser med mobilerna. Det blir lite småkallt men främst obekvämt.

Tillslut så börjar solen gå upp och ni börjar höra att de andra i minibussen vaknar.

Det fixat något enkelt att äta till frukost men det mest påtagliga är bristen på hygienartiklar (tandborste och sådant har ni säker med i er packning) men toapapper och bra sätt att tvätta sig är snart slut.

Det får er att tänka på rastplatsen ni hittade och hur mycket det fanns där som ni nu önskar att ni tagit med er.
 
Jag blir extremt besviken över att vara kvar i det här helvetet när jag vaknar. Jag har dessutom svårt att tänka mig något värre än att leva utan toapapper, men vem kunde veta att vi skulle bli kvar här så länge? Jag försöker att inte banna mig själv för min dumhet.

Jag äter, tvättar mig och fixar håret så gott det går (utseendet är fortfarande viktigt för mig). Förhoppningsvis finns det något användbart vid masten. Det verkar ju ha funnits folk där.

Jag föreslår att våra vänner har sina vapen redo när vi åker dit för att undersöka. Folk verkar ju ha blivit vettvilliga av att vara instängda här. Själv vill jag inte ha något vapen. Jag säger att det är för att jag inte kan hantera dem, men sanningen är att jag inte vill bli skjuten. Sannolikheten att någon först skjuter på dem som håller i ett vapen är avsevärt större.

Vi kör försiktigt för att inte motorerna ska låta för högt och spanar hela tiden noggrant åt alla håll.

(Spana: Finess 2 + Hjälp 1, 2 framgångar.)
 
Jag frågar om de andra har ett till vapen, berättar att jag varit med på jakt sen jag var 12. Följer med Alexander för att hålla koll, extra mycket på om det finns ormar.

Finess 1 + hjälp: 1 framgång
 
@NordicMouse Jesper svarar att det är bra med flera som har vapenvana men att han endast har sin pistol och du kan se att han förvarar och hanterar den professionellt.

@Skymning De andra packar ihop och ni kör in på den lilla vägen som leder till Radiomasten. Växligheten slår lite i undersidan av din Porsche. Det är en kort sträcka och ni ser en grusplan men ett instängslat område (med varningsskyltar att obehöriga inte får vara här). Där inne finns radiomastens fyra stålben som fortsätter uppåt samt någon form av servicehus. Grinden är uppbruten och ligger på sidan.
 
Jag tar på mig att smyga fram, rekognosera och kika in i servicehuset om de andra täcker mig och är redo att agera om något händer. Jag tar av skorna och hänger dem i skosnörena kring halsen, sedan stoppar jag strumporna i fickan. Barfota börjar jag tyst röra mig framåt in genom stängslet. Givetvis är jag hela tiden uppmärksam; både på överraskningar och var jag trampar.

(Smyga: Finess 2 + Vältränad 1 + Barfota (Fördel) 1, 1 Framgång.)
 
De andra väntar vid bilarna medan du smyger dig fram. Det går bra men du märker att detta inte är något du riktigt gjort förut så det är mycket osäkerhet exakt vart du ska gå. Det är också väldigt öppet runt masten och det gör lite ont i fötterna där det är grus, kottar, stenar eller annat skit.

Du tar dig fram till grinden som är uppbruten.

På service husets väggar så finns det, vad som liknande era resvägs anteckningar, målade. Nästan som om någon ritat dig väg hänvisningar genom att ange olika följder av avfarter, rondeller osv. Men både har blivit överkryssade och i omgångar har text om att den ena eller andra är fel. Men någon har lagt till ny text om att den stämmer som i sin tur blivit överstruken och övermålad med ny text som säger emot det.

🗺️ Det finns totalt 3 stycken "kartor" utan att du vet till vad de leder.

På utsidan av service huset kan du se elskåp som brutits upp och innehållet delvis nedmonterats (Luftkonditionering, kylsystem, Ventilation, värmesystem, Batteribackuper och sådant). Samma gäller på insidan. Någon eller några har i omgångar monterat ner, rivit upp och tagit med sin alla möjliga elektiska delar och annat som de kunnat hitta. Du ser rester eller att folk har bott här men det är endast skräp och bråte som lämnats kvar.

Möjligen så kan du bärga någon sliten jacka, en filt, plastpåsar och kartongbitar.
Det är bara en snabb koll, du behöver leta igenom allt mer noga för att se om det finns något av värde.
 
Då Carolina är rädd för ormar, även om det inte finns giftiga ormar i Sverige, så söker hon igenom utrymmet, men försiktigt och försöker frustrerat minnas om det finns ätbara rötter och annat som går att äta i skogarna.

Kunskap - ingen success.
 
Jag sätter på mig skorna, sedan ropar jag till mig de andra. Jag fotar av de "trovärdigaste" kartorna. Jag söker igenom servicehuset med Charley och de andra får hjälpa till. Vi samlar på oss allt som kan vara nödvändigt.

(Leta: Finess 2 + Hjälp 1, 2 Framgångar)

Därefter börjar jag klättra upp i tornet för att kunna spana ovanifrån. Jag klättrar så högt jag behöver för att kunna se långt och dra slutsatser. Jag rör mig långsamt och metodiskt. Jag använder bogserlinan som säkerhetslina och för att slänga över balkar så att jag kan dra mig upp.

(Klättra: Finess 2 + Vältränad 1 + Bogserlina (Föremål) 1, 2 Framgångar)

Om jag kommer upp spanar jag omkring i området, ser om det finns något uppe i masten, och fotar av det jag kan för de andra att se.

(Edit: Jag glömde "Vältränad" och fick en till framgång.)
 
Last edited:
Därefter börjar jag klättra upp i tornet för att kunna spana ovanifrån. Jag klättrar så högt jag behöver för att kunna se långt och dra slutsatser. Jag rör mig långsamt och metodiskt. Jag använder bogserlinan som säkerhetslina och för att slänga över balkar så att jag kan dra mig upp.
Carolina kollar in Alexander, blir imponerad... kanske stirrar lite länge på hans bak.
 
@Skymning du hör en del försök till att avskräcka dig från att klättra upp även om du ser att det finns en inbyggd "stege" för det. Du har inte helt rätt utrustning men lite övermod lägger undan tankar om avsaknad av sjukhus och annat. När du väl börjar klättra så ställer sig Jesper under och ger råd så gott han kan.

@NordicMouse Katja och Kalle ställer sig brevid dig och kollar upp. "Alltså han är ju inte klok din vän."

Det tar ett tag men ni ser att Alex tar sig allt högre upp.

Du kommer inte hela vägen upp, det börjar kännas för osäkert. Men du har en riktigt bra utsikt. Du har fri sikt i många kilometer, kanske över en mil. Men du blir lite nedstämd för du ser inga hus, byar städer eller mycket alls. Det är bara skog, fält. Inte ens så mycket vägar som du tänker dig att du skulle se. Du försöker kolla tillbaka åt det håll ni kom och minnas hur ni åkte. Du får det inte att gå ihop men det är heller inte lätt att se. Saker blir rätt små på de avstånden.

Precis när du är på väg ner så ser du ett antal lastbilar ståendes länst en väg inte långt bort. Du fotar och memorerar hur man tar sig dit.
 
Jag delar informationen med de andra, men innan vi åker vill jag jämföra våra kartor med de jag hittat här för att se om det går att dra några slutsatser. Jag tar hjälp av de andra. Jag använder även mobilen för att i ett bildbehandlingsprogram lägga kartorna över varandra, vrida och vända på dem, och se om något stämmer överens.

(Analys: Kunskap 1 + Mobil 1 + Hjälp 1, 1 Framgång)

Sedan föreslår jag att vi tar oss till lastbilarna så fort som möjligt. Om alla håller med kör vi dit.
 
Carolina tittar imponerande på Alexander. "Fan att du vågade. Jag bjuder ut dig på en drink om vi kommer ut sen." säger hon och försöker hitta någon bra gren eller liknande att ha som ett vapen. Hon vill inte störa de andra med kartor och allt sånt där hon inte riktigt förstår sig på.

Våld 2 för att bryta av någon gren = 1 framgång
 
Back
Top