Ändlös väg

Alex menar pizza på VED house i Alingsås. Han har sett fram emot det ända sedan han hörde att han skulle plocka upp Charley där. Det var det enda som förgyllde den, inte allt för roliga, resan till bröllopet.

Men om Charley påminner honom om att vi alla ska träffas för att äta tillsammans, får han väl strunta i pizzan. Han blir lite moloken dock, och tycker att man väl åtminstone skulle kunna trycka i sig en slice som färdkost. Hans snabba ämnesomsättning och hårda träning (senast ett pass på gymmet den här morgonen), gör att han ständigt behöver fylla på med energi.

”Bara en liten slice?” ber han med sitt charmigaste, vittandade leende. ”Nån enkel och snabb Margherita? Jag kan käka i bilen om du inte vill ha!”
 
Last edited:
”Slipp, då!” säger jag besviket och uppför mig som ett gnälligt barn som inte får som det vill.

Jag såg verkligen fram emot den där pizzan och är inte van vid att ta motgångar. Jag brukar få som jag vill. Utan att säga något mer startar jag bilen och börjar köra mot nästa mål med blicken rakt framåt.
 
Ni börjar åka längst E20 mot Mariestad, vädret är bra och det är lagom med trafik. Alex räknar med 1,5 timme med sin körstil.

Hur är stämningen i bilen, någon som bryter den tysta början med något samtalsämne.

Alex kör du med GPS (kanske finns inbyggt i den typen av bil?)

Har du radion på eller spelar musik från mobilen? Är det spotify?
 
Jag surar. Ligger i vänsterfilen och kör något för snabbt hela tiden. Tutar hårt på folk som ligger framför och sölar, eller andra som irriterar mig. Jag har ingen lust med bröllop och jag är sugen på pizza. En kille hade säkert inte brytt sig om lite fett på bilsätenas läder…

Det är tyst i bilen förutom morrandet från mina många hästkrafter och GPS:en som då och då påpekar vart vi ska med en riktigt bred, göteborgsk dialekt som jag valt sarkastiskt.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top