Ändlös väg

Jag går på handikapptoaletten. Jag måste tömma blåsan innan jag kan tänka. Då jag inte hittar något intressant på väggarna kollar jag igenom toaletterna, petar med foten bland kartonger och filtar. Jag använder mobilens ficklampa om det behövs.

Sedan kollar jag igenom bilen. Jag är livrädd för smuts och använder en pinne för att lyfta på sakerna inuti. Till slut öppnar jag presenterna, mest för sakens skull.

Jag mår lite konstigt av att inte fatta vad som hänt, som om världen ställts på ända. Allt känns verkligt och overkligt på samma gång. Det blir inte bättre av att magen knorrar. För att försöka lösa problemet behöver jag vara nyttig, och nyttig just nu är att försöka hitta något… vad som helst… som kan ge mig några svar.
 
Carolina tittar runt i bilen, runt omkring det lilla toalett huset och försöker använda vad hennes pappa och farbror försökt lära henne om att spåra i skogen (men inte något hon kan) för att se om något uppenbart finns att tyda. :D
 
@Skymning på toaletten hittar du inget speciellt.

I bilen så hittar du tre tomma vinflaskor, tomt godispapper, två tomma vattenflaskor, en tom läskflaska, bogserlina, en skruvmejsel som är väldigt utnött efter att använts på många olika sätt. Ett par finskor utan skosnören. I paketen finns en låda lego och en barnbok båda för ålder 12+ och en ny telefon.

@NordicMouse Du ser mot den lilla stranden att det ser ut att vara en grillplats, när du går lite närmare ser du att tre öppnade ölburkar står bland askan i eldstaden, något har kokats i dem. En ölburk hängandes i ett skosnören i en ställning gjord av grenar. Men du hittar inga spår.

 Dörren på baksidan finns kvar att kolla.
 
Carolina blir väldigt orolig och skyndar sig till Alexander. "vad fan är det här! vi ska ju vara på bröllop, äta mat och dricka sprit! Vad fan! Mitt ex skulle vara där, så jag kunde visa vad fan hon missat!"
 
”Jag fattar ingenting. Varför är allt så gammalt? Hittade du något där nere vid stranden? Här finns ingenting!” Jag suckar. ”Inte för att jag kände för bröllop, men det här är ju helt sjukt!”

Jag slänger in vattenflaskorna, bogserlinan, skruvmejseln, legot och telefonen i baksätet.

”Den finns en dörr här på baksidan! Jag kollar den också, men sedan tycker jag vi drar. Det måste ju komma en avfart förr eller senare, eller någon vi kan fråga. Har du förresten någonting att käka kvar? Jag är svinhungrig.”
 
Carolina gräver runt och ger Alex twixen. "Det är någon som typ, kokat i ölburkar el nåt. Fan, alltså vad är det som händer!" Carolina rotar runt i sin resväska, byter klackarna till ballerina skor och tittar sen mot Alex. "Jag har 2 flaskor champagne... om vi blir fast ute i ingenstans. Fan, om jag hade farsans Sako 90 skulle jag känna mig mer trygg." (sako 90 är ett jakt gevär)
 
@Skymning du öppnar den uppbrutna dörren på baksidan. Det är någon form av serviceutrymme med elskåp/säkringar, ventilationsaggregat, extra toapapper (rätt stora mängder), moppar, hinkar, rengöringsmedel, tvål i stora behållare för att byta i toaletternas tvålpumpar, sopsäckar.

@NordicMouse medan du står vid bilen så ser du ett flygplan åka över er lång, långt upp.
 
Jag kollar halvhjärtat igenom utrymmet medan jag trycker i mig Twixen. Det känns pinsamt, men sedan försöker jag att ringa 112. Nödnumret brukar kunna fungera även då nätet är dåligt.

Som en sista åtgärd går jag ner till stranden och vrålar: ”Hallå?!”

Om inget av detta ger något resultat föreslår jag för Charley, eller Carolina, eller vad hon nu heter, att vi vänder om och kör tillbaka mot Göteborg. Vi har uppenbarligen kört vilse på något outgrundligt sätt, men att vända borde lösa saken. Jag får höra av mig till syrran så fort vi får täckning igen och förklara.
 
Att se flygplanet är en liten tröst i kaoset, mer folk men inte nära nog att vara till hjälp. "Det låter som en bra ide, vi får bli sena helt enkelt." säger Carolina och skyndar iväg en liten bit in bland buskarna för inte tänker hon gå in i det äckliga badrummet, hon kan kissa i buskarna.
 
@Skymning 112 funkar inte, ingen täckning alls... Fåglar lyfter från träden när du vrålar och ljudet färdas långt.

@NordicMouse Där du sitter ser du en ekorre springa ner för en trädstam, den stannar. Tittar på dig och fortsätter sedan med sitt.

Ni sätter er i bilen igen, Alex har fyllt på med lite mer grejer i baksätet. Ni startar och lämnar rastplatsen i motsatt riktning ni kom ifrån...

Efter en timmes körning, klockan är nu strax efter 15, så kommer ni till en enorm cirkulationsplats. Ni kör på en tvåfilig väg som går in i rondellen som har fem avfarter. Under den så korsar en fyrfilig väg med av och påfarter (till rondellen) i båda riktningarna. Något sådant stort här har ni nog bara sett i Stockholm. Ni har inget minne av att passera det innan eller att det ska finnas i de här trakterna. Det finns inga skyltar om orter eller liknande... förutom en stolpe och skyllt skapad av trä och plankor med texten "FX-7" målad med en bred pensel.
 
Jag känner mig nästan gråtfärdig. Min mage värker av hunger, trots chokladen, och allt känns hopplöst. Jag fattar ingenting.

”Vet du var vi är någonstans?” frågar jag Charley. ”Jag känner inte igen mig. Vi borde vara i närheten av Alingsås eller nåt vid det här laget, men jag har aldrig sett den här rondellen. Och var är alla bilar? Det finns inte några förbannade skyltar heller. Skitkonstigt! Bara den där”, säger jag och pekar mot den handmålade skylten.

Jag åker runt några varv i rondellen och söker förtvivlat efter något som kan hjälpa.

”Jag ska vara ärlig”, säger jag. ”Jag är helt lost. Jag har ingen aning om vilken väg vi ska ta. Vad tycker du? Ska vi pröva den där FX-7?”
 
Skymning said:
Jag slår ett slag för att se om jag kan lista ut vad som kan menas med FX-7. Kunskap 1 (that's it 😊). Jag slår 4 och får 1 framgång.
Click to expand...
Du kan inte komma på något konkret vad det skulle vara, men någon har, markerat/benämnt, just den avfarten på något sätt. Om det är en förkortning vet du inte, skulle kunna vara en kod av något slag. Men utan kontext är det omöjligt att veta.

Ert val är att ta någon av de helt anonyma avfarterna eller den som verkas kallas "FX-7".
 
”Jag har ingen aning om vad som kan menas med FX-7”, säger jag. ”Men det är ju någon som har skrivit skylten, så det borde finnas folk där. Vi måste hitta någon vi kan prata med som kan reda ut den här sörjan.”

Jag svänger ut på avfarten.
 
Carolina suckar tungt, försöker ringa igen och muttrar. "Skulle tagit tåget, sitta i en varm tågvagn känns på något vis bekvämare."
 
Efter ungefär en halvtimme på den nya vägen, som är lika tom som förut... så ser ni ett annat fordon som närmar sig bakifrån. Någon form av 7-sitsig minibuss.
 
Carolina kommer definitivt försöka charma bussföraren att stanna, om jag så måste flasha brösten.
Hur slår jag socialt? Jag har läst reglerna, men förstår inte helt och hållet.
 
”Kolla!” nästan skriker jag när jag ser bussen i backspegeln, innan Charley hinner göra något. ”Det är några andra bakom oss!” Jag pekar bakåt med tummen.

Jag tvärstannar mitt i vägen och hoppar ut ur bilen. ”Hallå!” skriker jag och viftar med armarna åt minibussen.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top