Search results

Breaking news! Eon V tjänade in 825 607 kronor och klättrar därmed förbi Drakar och demoner för att inta tredjeplatsen.

Italiensk Midsommar:

En alternativ förklaring vore om man retconnar schamanism från att ha kopplingar till psykotropi, till att snarare vara kopplat till oneirotropi. Då kan schamanism fungera mer som Skugglandet, dvs att den kör på Banality-premissen från World of Darkness, och blir svårare att utföra ju mer banal...

Disneys Sagan om Ringen (orkade inte spara ned hela samlingen, utan har valt de jag tyckte blev bäst):

Alltid svårt att jämföra, men jag skulle spontant säga att Neotech är ungefär lika komplext som Eon 4, dvs mindre än Eon 3.

När facebook låg nere nyligen:

I ljuset av det känns det kanske dock lite konstigt att Eon och Neotech aldrig vunnit något? Men fair enough, jag erkänner villigt att jag hade fel där.

De dominerar kanske kommersiellt. Gör det det verkligen rimligt att de ska få alla priser för kvalitét? Det är som om bara Disney-filmer skulle få vinna Oscars. Massor av värdiga pristagare som inte är Fria ligan.

Jo, men samtidigt känns det som att vi som istället ägnat vår karriär åt Neogames/Helmgast är groteskt förfördelade av den befintliga strukturen - har våra spel någonsin vunnit ett enda Fenix award? Inte vad jag kan minnas.

I åratal nu har jag genomlidit de smått pinsamma Fenix Awards-ceremonierna, där samma personer och företag alltid, alltid vinner, ofta multipla priser på samma gång, i kategorier där de som röstat inte ens verkar förstå syftet med kategorin (i år vann Drakar och Demoner till exempel både Bästa...

Jag förstår inte det här. Var inte hela poängen med den här kategorin att den skulle belöna modulutgivning, support till redan publicerade spel? Hur tusan kan då Drakar och Demoner tillåtas vinna i både den här kategorin och "Bästa rollspel"? Det känns extremt konstigt och orättvist mot alla...

Kontext överflödig, men ungens outfit är top tier:

Vad Aquaman 2 borde ha varit:

Jesus headlinear Westlemania:

Ett bestående mysterium är också hur Bill Kings världsbeskrivning, där en av de två "audience surrogate"-karaktärerna var en kvinna, kunde utvecklas till det totala osynliggörande av kvinnor som senare moduler var, både i text och bild. Nog var det inte alltid så på 90-talet, utan det var...

Den här hade jag velat ha som nån form av cyborg-guru/sektledare i Neotech: