Search results

Helmgastbilen kommer med ljuden av kedjor som skramlar mot varandra och kött som slits sönder, och skriken av förslavade själar. (Fortfarande bättre än Hemglasstrudelutten.)

Jag överraskas alltid när folk kör en hård scenstruktur, ibland hela vägen till att man inför scenen pratar om den på meta-nivå och vad den ska innehålla.

Fast blorben är ändå Bouba, inte Kiki.

Jag veeeet!!

Och Helgast.

Mythras är rätt bra på att hantera något som är viktigt i strid - vilken distans man hamnat på, vilket i sin tur spelar roll för vad för vapen man kan använda utan nackdel. Det är en komplexitet som i alla fall handlar om något verkligt.

Finns i Mythras.

Jag såg nyligen mekaniken (i ett BRP-spel) att bägge sidorna när som helst kunde deklarera flykt, om de inte var helt avskurna. Det lyckas då, och om den andra sidan tar sig besväret att jaga efter dem - vilket man ofta inte gör - blir det en jaktscen i stället. Löser problemet med hur det i de...

Efter många sessioner i RuneQuest har alla höga värden i Scan och strid. Få är bra på Celestial Lore, Intrigue, Bureaucracy, eller Elder Race Lore: Dwarfs. :)

Ett (bra!) datorspel jag nyligen köpte är Backpack Hero, där din core activity är hur du packar din ryggsäck medan du är i dungen. Det är tydligen en hel liten genre av spel. Så man kan absolut ha kul med utrustningen.

Jag kritiserar dig inte. :)

"Närstridsslåss" + specialisering är bra, alternativt att man kan slåss med sämre men fortfarande med hygglig chans med andra vapen än det man har färdighet i (och där till exempel inte "Dolk" och "Dirk" är två fundamentalt olika vapen till att börja med).

De är blorbens tre kompisar.

Ett svärd känns också som ett sällsynt dåligt vapen mot ett stort monster. Då vill du ha något rejält som kan skada dem. Pålvapen är antagligen optimalt (vilket de är mot folk också, om du har rustning i alla fall). Folk jagade vildsvin med spjut, inte med yxa.

Jag skulle höja på ögonbrynen om revolvermannen och skarpskytten automatiskt var precis lika duktiga på bägge vapnen, ja. Att man är bra på olika saker är ofta en del av hur man konstruerar rollpersoner. Det är bra att man kan vara bra på olika saker.

Missriktad simulering. Extremt vanligt. Om du spelar FATE och bara slår min Fighting mot din Fighting och den som får ihop bäst vinner med marginalen och delar ut det som (risk för) skada, har vi inte simulerat särskilt noga, men vi har i alla fall inte sagt fel saker. Men om vi spelar...

This is the way, under förutsättning att specialisationen är större än vad den t.ex. kan vara I WoD, där den bara är en gnutta flavor.

Det här är hela grejen med ett svärd. Ett svärd är inte ett jättebra vapen i sig, men det är ett sidearm, som du kan ha med dig och på dig. Det är bra som reservvapen och för situationer där du inte kånkar omkring på din pålyxa.

En sak jag saknar i många spel är värdet av att faktiskt ha erfarenhet av strid. I BRP-spel är världmästaren i pistolskytte automatiskt en extremt farlig fiende, helt oberoende av om han vet någonting om strid, medan i verkligheten taktiskt sinne, kyla, att inte paralyseras av situationen...