Search results

Jag kör med detta ofta, men jag har också en friare definition kring vad som är spelarens roll och spelledarens. I mina grupper har spelare möjlighet att ändra på saker långt bortom rollpersonens sfär. Är vi på en flygplats och någon kan allting om flygplan så får den personen beskriva. För mig...

Jag är ett stort fan av session 0, men jag tror - och detta pratas det aldrig om - att det aldrig enbart handlar om att få alla att synka, utan om att ge spelare en chans att finna sin egen spelstil i det som presenteras. Visst, ska vi spela skräck, action eller sådana genrer så krävs det ett...

Fast jag har insett nyligen att det rollspel är bra på är att matcha så att alla spelare får utöva sin egen spelstil. Jag tror att över åren har ett gäng högljudda individer snackat om "spelstilar som skär sig" som om det är något vanligt förekommande och Robin D Laws skriver om att man måste...

Låt dom vara sig själva. Dom har funnit sin spelstil och är nöjda med det. Låt dom vara bortglömda tills det finns en replik att leverera. Det enda en spelledare/deltagare behöver bry sig om spelarna är om någon faktiskt klagar eller om en spelares spelstil skär sig mot övriga deltagarnas.

Jag vet bara att folk pratat bra om det, på ett nostalgiskt vis. Som jag antar att @mrund pratar om äventyret är ur moderna ögon sett. De äventyr jag minns att jag inte tyckte om som tonåring var det där Ivanhoe-äventyret, Skönheten och odjuret samt Marsklandet. Den sista bara för att jag inte...

Nu var det nästan 20 år sedan jag spelledde äventyret men jag skulle nog säga att äventyret lider lite av det som gör att Citizen Kane inte längre är tidernas bästa film: standarden den satte har använt i så många andra äventyr. Köpa en skattkarta (för 1000 sm?!), random encounters under...

Jag hade velat se Bargains & Bloodshed, med sina subsystem i formen av moduler, som t-shirtrollspel. Spelledaren:"Åh, du ska skapa en pakt med en demon?" <byter t-shirt>

Avsnittet Rimmer World är nog det bästa som någonsin gjorts i en komediserie.

1. A New Hope 2. The Empire Strikes Back (egentligen är denna bättre än 1:an men slutar i en cliff hanger) 3. Return of the Jedi 4. The Force Awakens 5. Rouge One 6. Solo 7. The Phantom Menace 8. Kenobi: A Star Wars Saga, Pentex cut ... 15. Revenge of the Sith, Attack of the Clones ... 23. Rise...

Jag gillar inte deckarserier, men den är sevärd. En del för rollprestationerna. Har gjorts i amerikansk, malaysisk och brittisk version (The tunnel).

Var någonstans lajvar du Shadowrun?

Som @Genesis så klokt påpekade i organisations-tråden som jag länkade till: det unika kommer också ur kombinationerna, snarare än att resultatet i sig måste vara inspirerande.

Har du några specifika exempel på spel?

Jag gjorde ju ett Excel-formulär där man kunde få alla rekommenderade tv-serier (vilket tvserie-recensionstrådarna först handlade om) från forumiter under första året av TVserieklubben. https://docs.google.com/spreadsheets/d/1yDAuL9V_mLjcuFNXMXcsh-36YWj8h_PieW5u-5I81xU/edit?pli=1&gid=0#gid=0

James Gunn pratar om hans vision med stålmannen och om superhjältar på vita duken. Vad han säger tidigare i klippet om Guardians of the Galaxy överraskar mig. Jag trodde han var ett jättefan av serietidningen innan han började med filmsviten.

Rollformulär som en klippdocka? Tja, med digitalteknik hade det gått att leka fram ett formulär genom att kombinera element och sedan skriva ut det. Jag funderade för många år sedan på rollformulär som ändrade sig under spelets gång. Gjorde aldrig något av den tanken.

Jag gillar en av youtube-kommentarerna: "This has all the vibes of an Uwe Boll movie. For good and bad."

Alla föremål känns väldigt nya och rena, trots att skådespelarna är nedskitade. Fotot hjälper inte heller, för det är väldigt klart och modernt i hur färger framträder.

Saker som att underlätta läsning - exempelvis genom att lätta upp wall of text - och att lättare kunna hitta bland sidor ("det stod någonstans vid drakbilden"): det är väl rätt självklart. Däremot hade jag velat ha bilder som genomgripande stämningssättare. I InHuman beskrivs världen som...

Tänk dock på att rollpersonsmekaniken läses av spelarna, så medan de läser får de stämning. Har alltid gillat den tanken.