Search results

De flesta motexemplen folk nämner handlar snarare om "inspirerat av" än "utforskar". Självklart är fantasy inspirerat av något, men det känns sällan som om den verkligen utforskar något. Jag kan titta på min fantasyvärld. Den är inspirerad av Rom, kolonialism, Joseph Conrad, Egypten, Mad Max...

Jag kräver inte det, men jag söker det, om det finns. Dessutom, Ahlgren begs to differ.

SciFi började ju mer eller mindre som "Swashbuckling i rymden" eller "Rymdmonsterskräck", men den växte ganska snart till något annat, ett sätt att utforska vår samtid eller "what-if"-scenarier. I ärlighetens namn hade väl redan Verne och Wells de bitarna, men sedan kom en pulp-era där sådant...

Tja, det gäller väl typ vilken stuntman som helst. Tänker du så när du ser på film också? Men, om vi ska se wrestling ur ett rollspelsperspektiv, så är det ett lysande exempel på hur man bygger en story som är uppbyggd kring fighter, hur man skapar drama som får sin upplösning i en fight.

Det finns ett tävlingsmoment, men det är mer som melodifestivalen. Den som vinner över publiken (åt endera hållet) får vinna mer. Sedan, det är små marginaler och stora risker om något går fel. Det är inget snack om att de är skickliga atleter. Men, det som gör det underhållande för mig är...

Låt mig säga min åsikt så här: I de trådar jag startar är det fritt fram att göra alla utvikningar och tankeutflykter man vill så länge som det är på något långsökt sätt ungefär kanske kopplat till ämnet. Jag tror stenhårt på att ibland så måste man gå utanför en fråga en stund för att angripa...

Huvud+. Man är plussad om man har den.

Överlag gillar jag ord som känns "ingångna", etablerade. Ofta är sådana ord produktnamnet som först slog på marknaden. Jag gillar dem för de hjälper till att skapa stämningen, skapar en spelvärldslingo. Typ, en dator som man bär på handleden skulle kunna vara "portabel handledsdator", men visst...

Implant? Digiplant? Bioware? Wetimplant? Digibrain? Bioputer? Neurolectro? BrainExp? Psychotronics? Vissa av dem låter iofs som produktnamn som blivit företeelsenamn, typ som "masonit".

Jag skulle skrivit klart på ena språket, och sedan översatt. Finns ingen anledning att skjuta på rörligt mål om man inte måste.

Japp. De är typ 99% rykte, 1% badass.

Motorcyklist: Finns i flera olika varianter: * Biker. Stora glidare, gärna Harley. Klassiska bikern. Har man en Harley så hatar man andra hojar, och har ett hat-kärleksförhållande till sin Harley. Det finns bara tre färger, mattsvart, metallic och krom. Kan man inte få hojen att gå fortare så...

Det är ett suveränt spel för att träna på lite lättare spel, med mindre regler och mer snack. När det kom så var trenden tyngre och tyngre spel, mer regeltungt, mer episka kampanjer, mer simulationism. Då klampade Paranoia in och sade i princip "Skit i det, nu ska vi ha kul!". Ett toklätt...

Där ser man, det är länge sedan jag läste dem, och jag bara antog att man valt det namnet för att undvika copyright eller något.

Det finns gott om sådana. För en handfull dollar, Korpen flyger, Mad Max 3, The warrior and the sorceress, Last man standing, bara för att nämna några.

Utan speciell ordning: Once upon a time in the West Leones bästa film, bättre än de tra klassiska spagettiwestrarna. Morricones musik är pricken över i. Apocalypse Now Fantastisk omtematisering av en fantastisk bok. Aniara En svensk film som sitter som en ångestmissil i magen. Brazil Terry...

Jag måste passa på att tipsa om att det finns ljudböcker av några av Lovecrafts böcker, lästa av Ernst-Hugo Järegård. Episkt bra, han gör dem klockrent.

Man ska också komma ihåg att även om utgången av varje match är i huvudsak förutbestämd, så innebär det inte att det inte finns ett tävlingsmoment. Tävlingen ligger dock inte i att spöa motståndaren, utan i att göra en spektakulär show och engagera publiken (oavsett om de älskar eller hatar...

Ibland, men nu är det standard och mycket mer. Det har blivit ögonens motvarighet till duckface. Titta på det. När nu väl börjat se det så ser du hur det är överallt.

Jag har märkt att folk i TV och film numera tenderar att ha ögon som hellysen. De är liksom inte bara "blåaktiga" som en normal människa, de är som en blå laser. Varför?