Search results

Om settingen är i någorlunda närtid vill jag av någon anledning ha en cyberpunkig och förtvivlad och pågående apokalyps, hellre än en fulländad sådan; alltså hellre megastäder, neon, brinnande sopkontinenter, nihilism, insektsprotein, superkapitalism med reklam på månen, fascism, etc, (Marshall...

Du vet, jag började liksom i andra änden på nåt sätt, och tänkte rent praktiskt att "vad kan få ett födelsedagskalas att försvinna i tomma intet på ett kul sätt", och då dök idén om Den Celesta Arkanan upp. Fröet till den kom för länge sen, i någon annan Krickdalatråd, där någon -- jag tror att...

Jomen precis så tänker jag. Jag gillar också öppningsscenen. Därefter tänker jag att det ska finnas ett par olika trådar att dra i, som leder vidare till gäster och platser man kan ta den ordning man känner för. Jag tycker om att ha en struktur där det nästan alltid finns i alla fall en två...

Det här känns som en separat sorts spöke eller nån sorts älva. Som kan tala genom att man drar en stråke över en fiolsträng, eller spänner en fiolsträng mellan två grenar. Så Kommer rösten vibrerande. Underbart.

Älsk på alla svar! Jag tror att spökena, klumpigt och ovant, kan manipulera silver. ”Silvergastar”. Då kan man få en blandning av fenomen: Underligt böjda skedar och gafflar i bestickslådan. Som bokstäver som går att pussla ihop till HJÄLP. Eller till skurkens namn. Silvret bakom gamla speglar...

Ett litet grubbel. Filar på introduktionsäventyr till Tistelriddare. Rollpersonerna anländer något sent till ett födelsedagskalas i en trädgård, och finner att alla gästerna är försvunna. En kall vind går genom träden och får dem att viska kusligt. Det är kväll. Maskeradmasker i guldpapper och...

Man vet att man var barn på åttiotalet när den meningen får en att känna nostalgiskt mys istället för fasa.

Jag skulle ha gissat det. Och jag lutar som sagt åt den motsatta sidan, och har aldrig riktigt fattat den Ginsbergska varianten förrän precis nu, inatt, när jag ställde upp saker och ting såhär; jag undrar om det inte är så att den glädje som mer "improviserande" eller "samberättande" spelare...

Fast jag tänker att där den Ginsbergska spelskaparen vill ha ett spel som ger upphov till ett tomrum, en öppenhet, så att vemsomhelst mitt under speltillfället kan komma på att hela New Jersey blir tyngdlöst och lyfter från jordens yta, och svävar iväg bland molnen, och där man sedan tillsammans...

Till Tistelriddare kommer det finnas en massa sådana vita fläckar både i historien och nuet och på kartan. Tror jag. Men dessa får väl eventuella spelledare fylla i, snarare än spelarna. Jag grubblar på att slänga ihop nån mekanik för spel i själva Krickdala, där spelarna får vara med och skapa...

Intressant. Jag gör också detta i hög grad, men åt mig själv, så att säga; när jag väl kommit på att amfibierna är typ ottomanska riket, och att korparna är typ till hälften isländska och germanska akademiker och typ till hälften katolska kyrkan, och att ugglorna är typ rysk-mongoliska...

Detta är guld. Men jag har märkt att jag har svårt för det, trots att det låter enkelt. Jag har ganska lätt för att hitta på och beskriva kosmologi, historia, mystiska platser, hemligheter, allt sånt. Eller jag gillar i alla fall att göra det. Det vill säga sådan som ligger på nivån Sauron...

En tanke. Jag älskade beatpoesi när jag var ung, ni vet, Ginsberg och Kerouac och det där spontana, ”first-thought-best-thought”, jazzimprovisationen, ”angel-headed-hipsters searching for an angry fix”, och jag har vänner som rappar, som är fantastiska på att fristila, som drar fram ett rim ur...

Bomber under bordet Alfred Hitchkock lär ha sagt ungefär att en scen där en familj äter middag är tråkig, men att exakt samma scen föregripen av en kort sekvens där vi sett någon placera en tickande bomb under border, blir olidligt spännande. Jag har nog nämnt det här förut, i någon annan tråd...

Min önsketråd! Tack @Mogger ! Jag håller med om mycket som sägs i tråden och tar med mig allt in i mitt framtida settingskrivande. Jag har ju övat på skönlitterärt skrivande i mitt yrke i tjugofem år snart, så min kamp, om uttrycket ursäktas, är nog inte i första hand att skriva någorlunda...

Alltså snälla gör det! Jag känner att jag har stort behov av det som skulle dyka upp i en sådan tråd; min världsbok till Tistelriddare har svällt till uppemot två- trehundra sidor nu. Jag skulle gärna läsa vad andra tänker om detta med att skapa spelighet istället för ändlösa...

Fantastiskt. Jag kommer att tänka på en del noveller av Borges, och på Moebius, och en del mer flippade Lovecraftgrejer. Drömvärlden och så. Uluth är ett underbart namn. Älskar att han där i mitten heter Almodovar, och projicerar sina drömmar i ett tak, och att kugghjulen och pumparna låter som...

Rannsakare är ett himla bra namn på något.

Jag tyckte att det funkade alldeles utmärkt utan skiljetecken. Det skapade en hetsig jobbig känsla som fick mig att tänka på mutanterna i Dark Knight Returns kanske. Jag älskar också att din bild är att man kan ta in hela grejen på en sekund. Det var liksom inte jätteenkelt att läsa. Jag...

Det enda rimliga nu är att @Christoffer aldrig klargör vad han egentligen menade, och att ytterligare andra kommer med fler förslag, och så bygger vi genom åren upp olika sekter och fraktioner som så småningom börjar bedriva krig mot varandra om den sanna tolkningen. * Nej, din tolkning låter...