Search results

Precis sådär tänker jag mig Vargaväkte. Slottet ska liksom kännas lite halvövergivet. Det kanske till och med blåser in löv genom en del krossade fönster, och växer stora svampar på murkna gamla trägolv och trappor i delar av slottet där inte ens Bertol tar sig numera.

Lysande! Och mycket bättre än att bli visslad på!

De här tre bröderna drar tillsammans Simmus Biörkskiölds stora, eleganta släde genom vintersnön. Han kallar kanske på dem med - ja, något? En trumma? En klocka? Mja. En vissla som ekar över fjällen? Hursomhelst — de jobbar åt honom då och då, kanske också med annat än att dra släden, och i...

Trä upplever jag nog som allt för medeltida, eller liksom förmedeltida, tror jag. Rollpersonerna kommer ju med en ångbåt, och är urmakare och astronomer och liknande -- det ger fel känsla för mig att de anländer till en multnande träbyggnad -- slottet ska ha stått i en hundra somrar eller så...

Det här är väldigt bra. Det gör ulvarna tragiska och mångskiftande: några av dem kanske bara var särlingar som aldrig lyckades få vänner, medan andra var de sista av sina stammar, och ytterligare andra brottslingar eller löftesbrytare som stöttes ut av de andra smådjuren och drevs upp i bergen...

Ja! Bilibins sagoillustrationer är rätt exakt hur jag tänker mig norden. I synnerhet de lite mer civilierade delarna, där smådjuren färgar och broderar sina kläder sådär tjusigt. Borgarna i Trudvang är coola. De har ibland något massivt och uråldrigt som jag tycker om, och en sorts känsla av...

Inofficiellt kan det ha att göra med att jag tecknade bilden innan det slog mig att lodjur faktiskt inte har svansar. In-game är nog förklaringen att Biörkskiöldarna har haft långa, yviga svansar sedan husets fru för ett par generationer sedan hade en utomäktenskaplig och tragisk affär med...

Vargväkte Hus är kanske inte så dumt. Och ja, kolla, baronial style var nära. Kanske aningen modern, och lite Disneyaktig på nåt sätt, för det jag tänker mig att Vargaväkte är. Men det går ju att teckna det med förfallna murar och tak och sådär.

Jag tänker mig att det står vid en biflod, med en väldig stenbro som man måste korsa för att nå huvudporten. Det står nog inte på en ö, men väl på ett svåråkomligt klippnäs. Elian Donan är rätt nära, tror jag, fast Vargaväkte har fler torn. Det är ett olycksbådande slott från utsidan...

Det som har etablerats som kanon under den här kampanjen, som till stor del utspelat sig i det vilda norden, är att djuren där aldrig har uttalat barfotakungens löfte, och därför kan luras och döda och äta av varandra där de kommer åt, utan att drabbas av förbannelser eller bannmärken. Bland...

VARGEN OCH HANS UNGAR Det finns en varg i långt i norr, i de höga fjällen, men vargen är en sorts jättelik mytologisk best: dödens och den ändlösa nattens totem. Kanske finns det ulvar, som bara är en sorts vilda vargfolk som går på två ben och hittar på otyg och äter de andra smådjuren; man...

ETT SLOTT I SNÖN - Jag tänker att alla smådjur som bor i Vargaväkte kan åka skridskor och skidor rätt väl, och kanske har Magomed till och med någon sorts segelförsedd isjakt som glider fram på vassa medar över den frusna floden när vädret tillåter? Det känns mysigt att störta fram med vindens...

PERSONGALLERI Simmus Biörkskiöld, är ett relativt ungt, magert lodjur. Jag vill ge honom en känsla av vampyr, eller Dorian Gray, eller så, fast kanske egentligen utan att han är ond. En melankolisk, svartsynt ung aristokrat. Jag tror att han sysslar med något konstnärligt. Målar han...

Efter en dryg månads färd kommer den olycksdrabbade ångbåten S/S Liriope anlända till slottet Vargaväkte, långt i norr. Trots att det ännu är sensommar hemma i Krickdala, är Vargaväktes gårdsplan redan är täckt av fallna löv, och om morgnarna växer frostrosor över fönstren. Då båten försenats av...

Tre tabeller som folk gärna får fylla på om andan faller på. Den första rör saker som rollpersonerna kan köpa innan skutan Liriope ger sig av ifrån Kastanjehamn, som ju är en sorts sista utpost i norr — efter Kastanjehamn finns bara enstaka små fiskeläger, kolmilor och hyddor längs...

Allt det här är bra. Jag tror att Gamle Fälle kan en del svartkonst själv; han haft en del med rösefolket att göra och sådär. Och ja, efter att Liriope har passerat, och den lilla sidoäventyret är över, klättrar han upp på en höjd, och upp i en hög tall, och slår på sin trumma av laxskinn, för...

Det här är jättebra. Grönsakerna kanske till och med börjar skjuta skott och blomma. Det kanske till och med händer med skeppets plankor -- de växer och knakar och får nya kvistar här och där.

Ja. Den olycksdrabbade ångbåten S/S Liriope fortsätter sin färd norrut, under gulnande höstlöv och grånande skyar. Målet är nu slottet Vargaväkte, där en grupp Krickdalaastronomer och deras medhjälpare -- bland annat en glasblåsare med mörk, dyster blick -- ska övervintra för att studera...

Jag håller med om att reglerna sätts i spel in när rollpersonerna stöter på motstånd i form av till exempel fiender, eller bara motsträviga spelledarpersoner, eller låsta dörrar och saker som är dolda för sinnena, och språk de inte kan läsa, och så vidare, och så vidare. Och, för att göra det...