Search results

Och är värdet av ett pund silver. I RuneQuest producerar en acre mark ett silvermynts värde i grödor ett typiskt år. Ett bly-”mynt” har metallvärdet som ingår i att det är lagom tungt att vara en slungprojektil. Guldmynt av den bra sorten kan bara framställas med en magisk ritual, och kommer då...

Det är lätt att tänka sig till exempel ett områdesformulär, som inte ens behöver fyllas i allt på en gång utan dokumenterar vad som etablerats allteftersom.

Ja, precis. Min tanke var att det skulle gå att göra något som medvetet stöder den upplevelsen, till skillnad från att få den färdiga världen.

Det mellanmjölkiga är ett medvetet val, som handlar om att sätta tröskeln så lågt det bara går (så det är vardaglighet snarare än kulturimperialism som gör att det ofta blir Nordvästeuropa från nordvästeuropeiska och amerikanska författare). Vill man inte ha det så, är det bara att inte göra...

En cool sak framgångsmässigt med världsbygget är att när du väl fått fans till det, tenderar dessa att vara hårt committade till det.

Jag tror att det finns en skillnad på genuint sammanhängande världsbyggen och sådana som är coola men kräver att man inte börjar titta på detaljerna (för då går det sönder).

Det här glider ur topic och jag lämnar det, men jag kan säga att det här nog är enda gången jag anklagats för att tycka för mycket om vad Jeff gör. :) (HeroWars ”det här är ert HeroWars” är mycket bättre än det innevarande ”det här är den kanoniska framtiden där ni får vara minions åt Argrath...

Vi är i huvudstaden just nu, och att det är en hyggligt nyligt övergiven stad där man återbefolkat byggnaderna är verkligen det enda som får det att hänga samman det minsta med historien. Jag håller med om att världen som den beskrivs och dess historia är litet skakigt internt sammanhängande...

Det här är en anledning till att Howard utan problem kunde flytta samma plott mellan Western-berättelser och Conan utan att behöva ändra på mer än detaljerna.

Ja. Civilisationen hotas av ett yttre problem, och efter att rollpersonerna spöat upp problemet med hjälp av sitt överlägsna våldskapital, måste de dra vidare eftersom de på grund av sin natur inte passar i civilisationen. D&D funkar bäst när det är medvetet om detta och lutar in i det.

Varje gång jag ser trådtiteln vill min hjärna avläsa den som ”frifräsarna”.

Grejen är att i Glorantha har det här världsbygget redan hänt. Världen är om inte färdig så i alla fall väldigt detaljerad (särskilt på de klassiska ställena). Man måste förstås inte hålla sig till det, men förtar inte det poängen med att välja den världen i så fall, jämfört med att göra en...

På motsvarande vis tror jag mer på djup än bredd. Hellre en djupdykning i en liten ögrupp än hela kontinenten löst beskriven. Det förra innehåller en spelbarhet det senare saknar. (Sedan kanske man behöver ha en viss konceptuell beskrivning av kontinenten också, om ögruppen interagerar med den.)

I ett fält som rollspel är nog oddsen bättre att lyckas om man gör något okonventionellt man ändå känner och brinner för, än om man försöker klämma ur sig något avsiktligt konventionellt och kommersiellt. I alla fall så länge man inte redan är en stor tillverkare.

Anledningen till att Forgotten Realms är ointressant - det finns ofantliga mängder detaljer, men de innebär liksom inget. Vad jag vill se är en logik och koherens som det går att dra slutsatser ur.

Jag benade en gång ned jordbruksproduktionen i HeroWars till vilken multipel av utsäde till skörd den implicerade, och allt funkade.

Håller med - det är viktigt att ekonomin funkar (i simulationistiska spel), men det är helt OK om matten är en svart låda. Exempel: Konstruktören behöver inte nödvändigtvis berätta för mig hur beräkningen av hur många riddare ett land kan ha ser ut under huven (med hur stor areal varje bonde...

Ja, men det innebär också att fokuset flyttats - förr var det ofta standardäventyrande i D&D-format, men numera torde inte många spela RQ på det viset. Även om det är intressant att Mike Mearls nya ”sidoutgåva” av RQ (RQFRP) fokuserar på mer traditionellt svärdssvingande och gryttkrypande i en...

Francesco Nepitello, The One Ring. Visst, det är inte hans världsbygge, men spelet är ett där världen är helt central.