Å andra sidan finns det de som spelat det 20+ spelmöten och älskar det och absolut följer råden i spelet om att ta det lugnt, följ karaktärerna i sin vardag och spelet börjar inte förens efter 10+ spelmöten, så utifrån hur det låter här på forumet så skulle jag säga hundra procent en spelargrej, att man just lutar sig in i konflikter mellan karaktärer och inte upptäcker en vardag innan man går full on världskrig. Lite som folk som gnällde på Burning Wheel och att Beliefs inte fungerade och sen spelade de med färdiga rälsade äventyr... överlag upplever jag att folk har lite för lätt att skylla vad som sker i spel på spelet utan att fundera över vilka val spelare gör och hur de påverkar spelandet. Sen kan man såklart vara av åsikten att spela ska "klara av" alla slags beslut och att de ska vara extremt stryktåliga och inte påverkas av detta så mycket, själv är jag av åsikten att spel då blir trista och förutsägbara och att för både brädspel och rollspel är en stor viktigt del interaktionen och vad vi spelare för in, och då kan spel krascha och inte fungera. Att spela 1830 med nybörjare som inte satsar och köper nya tåg stup i ett gör att spelet bara haltar och står stilla, att spela AW med folk som kastar sig in från scen 1 med våldsamma konflikter och pushar stenhårt mot världskrig gör att vi aldrig upptäcker en vardag och att spelet hinner utvecklas bortom ett par tre spelmöten efter first session...
