Idag har jag läst...

TheDawn said:
Vistani i Ravenloft har alltid varit Vistani, även om termen "gypsy" även använts som en reflektion av verklighetens romer. Deras kultur är uttalat inspirerad just av den romska och i senare utgivningar har de haft sensitivity reader som tittade över texterna för att komma undan de värsta stereotyperna.

Edit: Med det sagt är boken skriven från Van Richtens synvinkel och han börjar som uttalat fördomsfull men lutar mer åt accepterande när han väl studerat deras kultur och seder.
Click to expand...
Hmmm. Jag tror inte de heter Vistani i I6 Ravenloft (men kan minnas fel)...!
 
verlandes. said:
Hmmm. Jag tror inte de heter Vistani i I6 Ravenloft (men kan minnas fel)...!
Click to expand...
Så långt sträcker sig inte min kunskap heller men i kampanjvärlden kallade de Vistani och jag minns även det från det gamla dataspelet från SSR. En googling säger att termen Vistani kom med kampanjboxen 1990 vilket tyder att I6 som släpptes 1983 inte kallad dem så.
 
TheDawn said:
Så långt sträcker sig inte min kunskap heller men i kampanjvärlden kallade de Vistani och jag minns även det från det gamla dataspelet från SSR. En googling säger att termen Vistani kom med kampanjboxen 1990 vilket tyder att I6 som släpptes 1983 inte kallad dem så.
Click to expand...
Oaktat vad så är det ju en bättre term än "gypsies".
 
Idag är det mycket riktigt mestadels ofint att kalla romer för Gypsies. Till sin rot var dock beteckningen ursprungligen självvald: under medeltiden identifierade sig romerna som egyptier inför andra. Den likaledes bortlagda svenska termen zigenare har däremot ingen konsensusetymologi.
 
Jag har denna gång läst tre zines i kort följd. Journal of the Blood Sands 1, Journal of the Blood Sands 2, och Adventure in the Blood Sands: Rising Tides. Här följer mina intryck i kort.

Journal in the Blood Sands 1: En beskrivande världsbok. Nästan inga illustrationer. Intressant värld men i slutänden blev det ändå lite för lite. Jag blev inspirerad att kunna köra någon slags hex crawl i Blood Sands världen men det fanns inga övergripande kartor, inga encounter tables, nästan inget spelbart alls. Informationen var antingen väldig övergripande (historia och factions) eller för specifik (Silver City och NPCs) för att vara direkt spelbart. Jag gillade ändå världen men som produkt lämnade det mycket av det riktiga arbetet till mig.

Journal in the Blood Sands 2: Regler för karaktärer och utrustning. Bättre än första. Gillade klasserna även om en av dem saknade relevant information som måste trillat bort när de layoutade eller något. "Magi" tyckte jag var lite väl oinspirerat men det är svårt att avgöra utan att spela tycker jag. Utrustning och "magiska föremål" var en aning för oinspirerat.

Adventure in the Blood Sands: Rising Tides: Äventyr i Blood Sands värld. Gillade det. För linjärt i början men den lilla dungeonen som är själv huvuddelen var riktigt cool. Känns som oförsiktigt spelande straffas samtidigt som viss experimentering krävs för problemlösningen. Stark premiss som lätt kunde översättas till andra världar eller system också.
 
Ska spelleda Caverns of Thracia i höst. Kommer utgå från Goodman Games reviderade utgåva (2025), men sitter nu och läser Necromancer Games version från 2004, för att se om det finns några detaljer jag kan använda. Framförallt introduceras här lite tydligare interna strider mellan dungens olika faktioner, som jag nog kommer inkorporera - i övrigt tycker jag denna 3rd ed-utgåva är en rätt svag iteration.

Är mycket taggad på att köra, det kommer vara ett öppet bord under Nördhelg Norrtälje så vi kommer ju knappast upptäcka hela grottan, men jag kommer langa lite miniquests som spelarna kan fokusera på (om de vill, ska bli kul att se vad som händer oavsett).

Otroligt fult omslag får man säga (och med Jennells dödnamn, men detta var innan hennes transition).

1000024361.jpg
 
Last edited:
Tog en paus från midsommarfirandet och läste det nysläppta introäventyret till Fatherfog. Ett väldigt rälsat (nystat?) point crawl som är tänkt att introducera spelets mekaniker och ton. Min känsla är att spelet lutar sig mot den tyska sagotraditionen, snarare än den brittiska man hittar i t.ex. Dolmenwood. Kommer jag få detta till bords? Antagligen inte, känner fortsatt att jag hellre testar Cloud Empress om jag någon gång vill spela Mothership i fantasytappning.
 
Last edited:
verlandes. said:
Fick anledning att läsa De fördömda på nytt och noterar att sidantantalet är 52. Älskar såna detaljer!
Click to expand...

Det hade varit snyggt om det var avsiktligt men att boken har 52 sidor är en ren slump. 🙂
 
Tog mig till slut an att läsa det senaste av äventyren utgivna av The Merry Mushmen, dvs. They’re Making Hostage Sausage at the Dragonmeat™ Processing Plant!

Bara några sidor in så kände jag mig överväldigad och kontentan när allt var sagt och gjort var att detta är än så länge det enda av deras äventyr som jag inte tror jag någonsin kommer få till bordet. Det är för mycket för mig. Grundprincipen är att att en slags fabrik skall infiltreras under en pågående gisslansituation. En häftig princip men också en krävande sådan där man behöver ha koll på fabrikens försvarssystem, gisslantagarnas personligheter likväl gisslans, vad som händer på utsidan osv. osv. Lägg sedan till att de försöker fylla äventyret med unika och speciella karaktärer som alla har egna motivationer och jag vet knappt vart jag skall börja för att hantera all denna simultaninformation som spelledare.

Utöver det tyckte jag inte heller att äventyret var lika tydligt upplagt som deras tidigare alster. Texter som tycks vara markerade som read aloud är fulla av information som inte alls skall läsas högt. Kartor är numrerade i oordning och vissa områden smälter liksom samman där rum 9 refererar till saker i rum 0 medans rum 0 inte alls avslöjade dessa saker tidigare. Kartan är också en väldigt snygg isometrisk affär som inte alls är tydlig med vart dörrar och liknande är varje gång.'

Tyvärr kan jag inte med gott samvete rekommendera denna även om jag tycker att Mushmen i övrigt är riktigt grymma på det de gör.
 
TheDawn said:
Tog mig till slut an att läsa det senaste av äventyren utgivna av The Merry Mushmen, dvs. They’re Making Hostage Sausage at the Dragonmeat™ Processing Plant!

Bara några sidor in så kände jag mig överväldigad och kontentan när allt var sagt och gjort var att detta är än så länge det enda av deras äventyr som jag inte tror jag någonsin kommer få till bordet. Det är för mycket för mig. Grundprincipen är att att en slags fabrik skall infiltreras under en pågående gisslansituation. En häftig princip men också en krävande sådan där man behöver ha koll på fabrikens försvarssystem, gisslantagarnas personligheter likväl gisslans, vad som händer på utsidan osv. osv. Lägg sedan till att de försöker fylla äventyret med unika och speciella karaktärer som alla har egna motivationer och jag vet knappt vart jag skall börja för att hantera all denna simultaninformation som spelledare.

Utöver det tyckte jag inte heller att äventyret var lika tydligt upplagt som deras tidigare alster. Texter som tycks vara markerade som read aloud är fulla av information som inte alls skall läsas högt. Kartor är numrerade i oordning och vissa områden smälter liksom samman där rum 9 refererar till saker i rum 0 medans rum 0 inte alls avslöjade dessa saker tidigare. Kartan är också en väldigt snygg isometrisk affär som inte alls är tydlig med vart dörrar och liknande är varje gång.'

Tyvärr kan jag inte med gott samvete rekommendera denna även om jag tycker att Mushmen i övrigt är riktigt grymma på det de gör.
Click to expand...
Jag har främst läst deras Knock! och även om jag älskar dem kan jag själv tycka att deras stil nästan är för sprängfullt av idéer , om du förstår hur jag tänker? Det känns otroligt allt, men för mig blir det främst något att läsa, snarare än att spela (har dock inte försökt, så det är fullt möjligt att jag kommer motbevisas).
 
verlandes. said:
Jag har främst läst deras Knock! och även om jag älskar dem kan jag själv tycka att deras stil nästan är för sprängfullt av idéer , om du förstår hur jag tänker? Det känns otroligt allt, men för mig blir det främst något att läsa, snarare än att spela (har dock inte försökt, så det är fullt möjligt att jag kommer motbevisas).
Click to expand...
Jag spelleder Nightmare over Ragged Hollow just nu och den är extremt välskriven just för att spelas, så jar tror främst att det beror på vem som skriver äventyret än något annat. They're making hostage sausage... är ju en av Mushmen killarna som skrivit vilket kanske påverkat processen en del i förhållande till när de använder en extern författare/designer. Bara teorier så klart.

Ser fram emot deras nästa double feature dock som skall ha äventyr från Brad Kerr och Jospeh R. Lewis (Nightmare författaren).
 
TheDawn said:
Jag spelleder Nightmare over Ragged Hollow just nu och den är extremt välskriven just för att spelas, så jar tror främst att det beror på vem som skriver äventyret än något annat. They're making hostage sausage... är ju en av Mushmen killarna som skrivit vilket kanske påverkat processen en del i förhållande till när de använder en extern författare/designer. Bara teorier så klart.
Click to expand...
Tror också det handlar om att mitt dumma huve har svårt att se hur alla balla idéer ska manifesteras vid spelbordet - ofta när jag känner så och sen väl sätter mig ner och spelar brukar det klicka.
TheDawn said:
Ser fram emot deras nästa double feature dock som skall ha äventyr från Brad Kerr och Jospeh R. Lewis (Nightmare författaren).
Click to expand...
Kommer denna kickstartas? Är rätt nyfiken på Brad Kerr, tycker jättemycket om honom i Between Two Cairns.
 
verlandes. said:
Tror också det handlar om att mitt dumma huve har svårt att se hur alla balla idéer ska manifesteras vid spelbordet - ofta när jag känner så och sen väl sätter mig ner och spelar brukar det klicka.

Kommer denna kickstartas? Är rätt nyfiken på Brad Kerr, tycker jättemycket om honom i Between Two Cairns.
Click to expand...
Jepp. Lär bli kickstarter. Det kör det som standard inför varje sak de släpper även om jag gissar att de vid det här laget har resurser att publicera på mer traditionellt vis.
 
Har börjat läsa lite i Ereb Altor: Kopparhavet och i Den fjättrade ön. Eftersom ön i den senare kampanjen kan befinna sig i vilket hav som helst går de säkert att kombinera. Kan nog slänga in Valan och vidundret också.

Båda böckerna är uppbyggda på ett sätt som jag verkligen gillar, med stor frihet för spelarna att välja vart rollpersonerna ska bege sig. De innehåller också stora möjligheter för mig som SL att fokusera på det som gruppen gillar; strid, utforskande, socialt spel eller mysterielösande.

Jag vet till 100 procent att jag vill spelleda en Drakar och Demoner-kampanj till hösten och jag tror att jag kommer att låta spelarna bestämma om det ska bli en maritim kampanj, eller om de (först) vill köra en delvis sammanslagen kampanj i Drakkejsarens hemlighet och Ärans väg.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top