Savings throws - din favoritversion?

Vilken version av saving throws föredrar ni? Vill ni ens ha saving throws?
Jag tycker att räddningskast har sin plats. Sedan kan de ju hanteras olika, t.ex. som med grundegenskapsslag som jag använder i Drakar och Demoner.

Jag tror nog ändå att om vi kollar på de tre du beskriver, så är "trion" min favorit, alltså WILL, REF, FORT, men jag är inte religiöst fastkedjad, utan det kan vara charmigt med andra lösningar. Har dock alltid tyckt att AD&D-saves var svåra att komma ihåg och lite svåra att applicera.

Men givet det som skrivs ovan så inser jag nu att det finns en massa kring saves som jag aldrig funderat över. :D
 
Jag är inte så förtjust i AD&D:s uppsättning men de skapades ju för länge sen. På 90-talet var det väl inget jag reagerade särskilt starkt på och det fanns i spelsystemen på den tiden ofta en uppsättning udda sekundära värden beräknade från grundegenskaperna. Så även i AD&D. Bend Bars/Lift Gates med flera.

3E var bättre med Fort/Ref/Will men när summorna räknades ihop på lite högre levlar kunde det skilja väldigt mycket mellan bra och dåliga Saves. Det är enligt min mening inte önskvärt med slag som någon i gruppen inte kan lyckas med samtidigt som någon annan inte kan misslyckas.

4E behöll triaden från 3E vilket var bra, fast nu som försvarsvärden istället. Funkade bra, men möjligheten att påverka sina motståndsvärden var ganska liten. De tickade helt enkelt bara upp med level, de väntade grundegenskapshöjningarna, och en "neck slot"-pryl. Dessutom blev det problem om hjältarna av någon anledning skulle fajtas eller interagera med något av mycket högre eller lägre level än de själva.

5E gjorde helt rätt när de införde bounded accuracy. (Dvs att spannet för den totala modifikationen till slaget, oavsett level, inte ska bli större än D20-tärningen. I teorin iaf.) Därmed kom de undan problemet 3:an och 4:an hade med alltför stora skillnader mellan höga och låga värden.
Men jag är inte så förtjust i uppsättningen av Saves i 5E. Det finns tre som används oftare (Dex, Con, Wis) och tre som används mer sällan (Str, Int, Cha) och det är inte elegant.
Och det är ett problem att hjältarna oftast inte blir bättre på de Saves de inte är proficient i, medan svårighetsgraderna de slår mot inte tar hänsyn till detta utan fortsätter stiga med högre levlar. Det finns visserligen en Feat som ger Proficiency i ytterligare ett Save men det är kostsamt...


Min favoritlösning skulle vara Fort/Ref/Will som i 3E och 4E men med bounded accuracy som i 5E, och bättre möjligheter att göra något åt ett lågt värde.
 
Jag gillar räddningsslag som görs mot grundegenskaperna, det går alltid att hitta någon grundegenskap som passar situationen.
Här är vägledningen för vilken grundegenskap som skall användas när i Kuf. (Hittade bara engelska PDF:en nu, men det är samma på svenska.)

1781592398554.png
 
Jag föredrar det du kallar för "ADnD-systemet", fast jag har mest använt det när jag spelat DnD Basic och dess derivat. Anledningen är enkel: save-namnen är charmigast där, och man ska inte underskatta coola namn. Save vs death ray eller dragon breath låter ju tusen gånger coolare än strength eller fortitude save :D. Och för att förtydliga: vi tänker alltid lite bredare och slår t ex inte bara save vs dragon breath enbart när en drake sprutar eld (då skulle man inte slå mot den speciellt ofta), utan slår om situationen är motsvarande. Så t ex dragon breath blir lite som en DEX-save, och poison lite som en CON-save. Det är kanske liiite svårare att veta vad man ska slå för, men mycket roligare! ;)
Jag tror också det handlar mycket om vad man är van vid. Har man spelat mycket ADnD så kan man systemet och då känns det lättare. Om man som jag kommer från 3E så blir man genast förbryllad. Det flesta andra termer känner man igen, men den indelningen känns ju onödigt komplicerad och inte alltid självklar.
Sen håller jag med om att det är charmiga namn!
 
Jag kör med "AD&D-saves", men har döpt om dem lite:
Paralysis & Stone, Death & Poison, Breath Weapon & Explosion, Wand & Device, Spell & Curse

Namnet ska som kloptok säger vara lite öppet för tolkning. Men lite förenklat är det Save mot:
Stun, Död, AoE, Pryl, Magi

Ordningen är viktig också, för jag spelar med regeln att man tittar vad det är man ska slå ett save mot, och sen kollar man saves i den ordning jag skrivit dem här och väljer det första som passar. Det är ganska ofta som Pryl eller Magi är en del av det man ska savea mot, så de kommer sist respektive näst sist. Om inget passar tar man alltid det sista.
Exempel:
  • Medusan använder sin magiska blick för att försöka förstena dig. Spell & Curse funkar, men Paralysis & Stone kommer först, så det är vad du slår.
  • Draken använder sin magiska giftandedräckt mot er alla! Poison kommer före breath som kommer före spell. Alltså är det Poison.
  • Nekromantikern sliter upp en wand och skjuter en ray som gör dig svag! Wand & Device kommer före Spell, så det är nog den.
  • Fallluckan öppnas under dina fötter! Device. Inget innan passar.
Anledningen till varför jag kör AD&D-saves framför 3e eller 5e-saves (vad sjutton körde 4e med? samma som 5e va?) är att jag föredrar slumpade grundegenskaper. Ju fler saker grundegenskaperna har en direkt och rejäl påverkan på, ju jobbigare är det att spela en rollperson vars grundegenskaper snittar på 9 jmf med vars grundegenskaper snittar på 14. Därför är saves kopplade till klassen och level, så att skillnaden mellan en Fighter level 3 och en Cleric level 3 är större än skillnaden på en Cleric level 3 som hade otur med grundegenskapsslagen och en Cleric level 3 som hade tur med grundegenskapsslagen.
Intressant upplägg! Och mycket bra motivering till varför saves frikopplade från grundegenskaperna är en bra grej!
 
Till ingens förvåning föredrar jag fyrans reverserade version av treans räddningsslag. Dvs Defences istället för Saves. Så mycket enklare att komma ihåg vem som skall rulla tärningen.
Har inte läst om 4E saves, det måste jag ju såklart göra.
 
Om jag minns rätt så är det Swords & Wizardry som kör med ett enda Save-värde, som sen kan modifieras av vad helst SL bedömer relevant.
Personligen är jag kluven till vad som är bäst. De senare varianterna är helt klart mer begripliga, men spelar man ändå gammel-D&D så föredrar jag nog originalsaven.
F.ö. tror jag att ursprunget kan härledas till Chainmail, där det finns räddningsslag för vissa typer att överleva vissa attacker.
 
Back
Top