DoD Drakkejsarens hemlighet - SL-tråd

Min grupp på 4 äventyrare har precis anlänt till Dimön. Jag är lite rädd att det kommer bli lite av ett antiklimax då jag får känslan att de kommer ångvälta sig igenom allt motstånd på plats då de kört igenom alla andra äventyr och har bra vapen/rustningar plus förmågor. Spelaren med Um-Durman har tex både Kraftslag och Dubbelhugg (och helrustning) så kan dela ut fruktansvärd skada med svärdet. Hur har det varit för er andra? Har ni behövt justera något (och i så fall vad) eller har det varit bra som skrivet?

Girighet said:

Min grupp på 4 äventyrare har precis anlänt till Dimön. Jag är lite rädd att det kommer bli lite av ett antiklimax då jag får känslan att de kommer ångvälta sig igenom allt motstånd på plats då de kört igenom alla andra äventyr och har bra vapen/rustningar plus förmågor. Spelaren med Um-Durman har tex både Kraftslag och Dubbelhugg (och helrustning) så kan dela ut fruktansvärd skada med svärdet. Hur har det varit för er andra? Har ni behövt justera något (och i så fall vad) eller har det varit bra som skrivet?

Click to expand...

Tänk på att svärdets specialförmåga inte fungerar på Azrael Koth. Han är ingen demon, utan en demonmagiker. Spela upp dimmans frätande egenskaper, det kanske nöter ner dem en aning. Mina spelare fick problem så fort kallt vatten var inblandat och de riskerade att bli nedkylda. De hade även problem när en större mängd skelett (den mer effektiva sorten) anföll dem. Få dem att spendera VP ofta och låt dem inte vila så mycket, då blir de mindre självsäkra.

De här redan hittat det magiska halsbandet med Laddning så de har extra VP.
Vatten har varit deras värsta fiende hittills

Girighet said:

De här redan hittat det magiska halsbandet med Laddning så de har extra VP.
Vatten har varit deras värsta fiende hittills

Click to expand...

Laddning är ju dock en förbrukningsvara, återställs ej.

Dubbelhugg fungerar ju också bara på 2 fiender som står brevid varandra, ingen nytta mot en enskild gynnare.

Tredje session avklarad. Spelarna tog sig från Utkante till Ridders rös. Den tog de sig an med ett ganska väntat resultat. De klättrade ner, irrade fram och tillbaka ett par gånger på grund av kraftiga lås och en brist på nycklar, träffade Maske som blev deras kompis och som gav dem en nyckel, besegrade gasten i en trång gång, besgrade spöket och sedan en sista gång gasten igen. Ingen statydel hittades dock. Efter det gav man sig iväg mot Bothilds bryte.

Vid Bothilds bryte så tas rollpersonerna någorlunda väl emot av Maladuk och hennes stam eftersom Maske går i god för dem och berättar hur de besegrade gasten. De får reda på att orcherna söker ett standar som ska finnas vid något kallat Suckarnas torn men som de inte vet var det finns. Spelarna misstänker att Maladuk har en statydel som hon inte berättar om (vilket stämmer - SLs anmärkning). Spelarna erbjuder sig att hjälpa orcherna med att hitta standaret i syfte att få till ett byte mot statydelen om och när det skulle krypa fram att deras misstanke stämmer. För att bevisa sitt värde, och kanske även få Maladuk att öppna sig lite om statydelen, så erbjuder man sig även att dräpa Vita döden nere i gruvan.

Jag började SL:a Drakkejsarens Hemlighet för en helt ny grupp i helgen, och jag insåg att jag, när jag har skrivna äventyr framför mig, blir rigid och låst till det skrivna. Det gick emot mina egna principer, och när jag reflekterade över det funderade jag på hur jag kunde "låsa upp" mitt spelsätt. Jag tror delvis det beror på att jag aldrig spellett denna grupp innan, och ville köra på "säkra kort" när jag nu ändå hade färdigskrivet material framför mig. När vi blir varma i kläderna tror jag nog att jag kommer kunna slappna av och låta rollpersonernas styrkor skina. I gruppen fanns en elementarmagiker, en lärd och en sjöfarare, ingen av dem särskilt stridsdugliga, och jag kommer framledes låta t.ex. den lärdes kunskaper i bestiologi och myter och legender lösa problem som ett schysst långsvärd annars kunde löst.

EDIT:
En av spelarna, som är helt novis på rollspel, kom med ett förslag på lösning som jag i stridens hetta avfärdade, men som jag i efterhand tyckte var så bra att jag tänker att det kan bli lösningen. Hon spelar en alv, och när kummelgasten i Ridders Rös kom fram sa hon "den vill säkert ha Inre frid" och menade på alvernas släktesförmåga. En riktig toppenidé, precis sådär outside the box som jag gillar det -- men jag sa nej! Efter spelmötet skrev jag till henne och sa att idén var bra och att hon ska komma ihåg det till nästa gång.

Organ said:

Tredje session avklarad. Spelarna tog sig från Utkante till Ridders rös. Den tog de sig an med ett ganska väntat resultat. De klättrade ner, irrade fram och tillbaka ett par gånger på grund av kraftiga lås och en brist på nycklar, träffade Maske som blev deras kompis och som gav dem en nyckel, besegrade gasten i en trång gång, besgrade spöket och sedan en sista gång gasten igen. Ingen statydel hittades dock. Efter det gav man sig iväg mot Bothilds bryte.

Vid Bothilds bryte så tas rollpersonerna någorlunda väl emot av Maladuk och hennes stam eftersom Maske går i god för dem och berättar hur de besegrade gasten. De får reda på att orcherna söker ett standar som ska finnas vid något kallat Suckarnas torn men som de inte vet var det finns. Spelarna misstänker att Maladuk har en statydel som hon inte berättar om (vilket stämmer - SLs anmärkning). Spelarna erbjuder sig att hjälpa orcherna med att hitta standaret i syfte att få till ett byte mot statydelen om och när det skulle krypa fram att deras misstanke stämmer. För att bevisa sitt värde, och kanske även få Maladuk att öppna sig lite om statydelen, så erbjuder man sig även att dräpa Vita döden nere i gruvan.

Click to expand...

Session fyra. Bothilds bryte. Det gick tämligen by the book. Rollpersonerna utforskade den delen av gruvan som inte låg helt under vatten. Man träffade Bothilds spöke, gick med på att besegra Vita döden i utbyte mot att få veta hur man kom in i gravkammaren, besegrade Vita döden, tog sig in i gravkammaren och hittade lite skatter.

Man tog i alla fall med sig Vita dödens huvud som souvenir för att visa Maladuk hur tuffa man var och hon blev tillbörligt imponerad. Maladuk kom clean om att hon precis som spelarna misstänkte hade en statydel. Man kommer överens om att spelarna ska hitta standaret och byta det mot statydelen. Rollpersonerna får även, efter en viss förhandling, en börs med guld som tack för att de dräpte Vita döden. Maladuk berättar även att det ska finnas ett orakel någonstans som sägs veta allt om Dimmornas dal och att hen borde veta var det där Suckarnas torn kan finnas.