ADHD Medicinering insatt som vuxen, hur slog det?

Svarte Faraonen said:
Någon som har erfarenhet av hur det påverkar exekutiv dysfunktion? Det är mitt största problem – jag har så förtvivlat svårt att komma igång och göra saker. I vilken mån upplever ni att medicinering påverkat det?
Click to expand...
Här tror jag bestämt att effekten ser lite olika ut beroende på problembild - vid framförallt uppmärksamhetsproblem ska man kanske inte förvänta sig några mirakel, vid framförallt hyperaktivitet ser det bättre ut.

Man ska dock komma ihåg att "förväntningar" öht i det här läget kan vara vanskligt, variansen är enormt stor. Anpassningsperioden kan vara lång, och inget är garanterat. Solskenshistorierna är dock tillräckligt många för att det definitivt ska vara värt ett försök.
 
Jim Profit said:
Här tror jag bestämt att effekten ser lite olika ut beroende på problembild - vid framförallt uppmärksamhetsproblem ska man kanske inte förvänta sig några mirakel, vid framförallt hyperaktivitet ser det bättre ut.

Man ska dock komma ihåg att "förväntningar" öht i det här läget kan vara vanskligt, variansen är enormt stor. Anpassningsperioden kan vara lång, och inget är garanterat. Solskenshistorierna är dock tillräckligt många för att det definitivt ska vara värt ett försök.
Click to expand...
Ja, och hyperaktivitet är ju det jag inte har. I mitt fall handlar det också mycket om att psykologer och psykiatriker misstänker att min depression förvärras av mina ADHD-symptom, så förhoppningen är att hitta något som kan hjälpa där.
 
Svarte Faraonen said:
Ja, och hyperaktivitet är ju det jag inte har. I mitt fall handlar det också mycket om att psykologer och psykiatriker misstänker att min depression förvärras av mina ADHD-symptom, så förhoppningen är att hitta något som kan hjälpa där.
Click to expand...
Det jag tycker mig känt lite effekt redan på första dosen (min pulsklocka hjälper till här)
Jag uppfattar min inre stressmotor som lugnare redan poå instegsdosen.
JHag brukar beskriva att min inre stress motor känns ungefär som om en bil som kommer till rödljuset. Växeln är urlagd...men gasen har fastnat på halv gas och motorn varvar av bara helvete.... Den biten känns bättre redan nu... min puls klocka sätter stressnivån till låpg...ibland till och med "vilande" där jag är van vid att den gnölar på "hög stress"
 
Svarte Faraonen said:
Ja, och hyperaktivitet är ju det jag inte har. I mitt fall handlar det också mycket om att psykologer och psykiatriker misstänker att min depression förvärras av mina ADHD-symptom, så förhoppningen är att hitta något som kan hjälpa där.
Click to expand...
Jag har ju som Joel också just påbörjat denna resa. Har samma problematik som dig men medicineringen och utredningen har hittills snarare förvärrat min depression. Vilket känns lite deprimerande, men på sistone har det vänt. Verkar också som om medicineringen i början har motsatt effekt, känner ibland att jag har mer svårt att komma igång eller byta fokus, men gör mer grejer generellt. Har mest problem med det exekutiva, som kanske blivit något bättre, men fått många biverkningar som kraftig huvudvärk när jag höjde Elvanse från 30 till 40mg och börjat bita ihop käkarna. Tror jag har en lång väg att gå innan jag hittar rätt medicin.
 
Eldria said:
Jag har ju som Joel också just påbörjat denna resa. Har samma problematik som dig men medicineringen och utredningen har hittills snarare förvärrat min depression. Vilket känns lite deprimerande, men på sistone har det vänt. Verkar också som om medicineringen i början har motsatt effekt, känner ibland att jag har mer svårt att komma igång eller byta fokus, men gör mer grejer generellt. Har mest problem med det exekutiva, som kanske blivit något bättre, men fått många biverkningar som kraftig huvudvärk när jag höjde Elvanse från 30 till 40mg och börjat bita ihop käkarna. Tror jag har en lång väg att gå innan jag hittar rätt medicin.
Click to expand...
Jag har 20 (mg?) nu som start. På torsdag kommer jag höja den till 40 mg. Då har jag samma dos som min 10åriga son som är under halva min kroppsvikt.
Jag har fått samma medicin som sonen (medikinet), så samma substans som du har, fast en annan frisättningsform om jag förstår det korrekt.
Tycligen är det inte bara själva ADHD:n som har en stor ärftlig komponent, utan också hur medicineringen fungerar/inte fungerar. Därav var valet enkelt för läkaren på vad jag skulle få. Sonen är välbalanserad på 40 mg, utan någon annan bieffekt än aptitdämpningen.
Jag har inte ens upplevt aptitdämpning på 20mg.... så jag gissar att jag kommer behöva en större dos än honom i slutänden opm jag följer samma linje på effekt/biverkning. (han hade viss dämpning på sin startdos redan)
 
StradhLestat said:
Jag har 20 (mg?) nu som start. På torsdag kommer jag höja den till 40 mg. Då har jag samma dos som min 10åriga son som är under halva min kroppsvikt.
Jag har fått samma medicin som sonen (medikinet), så samma substans som du har, fast en annan frisättningsform om jag förstår det korrekt.
Tycligen är det inte bara själva ADHD:n som har en stor ärftlig komponent, utan också hur medicineringen fungerar/inte fungerar. Därav var valet enkelt för läkaren på vad jag skulle få. Sonen är välbalanserad på 40 mg, utan någon annan bieffekt än aptitdämpningen.
Jag har inte ens upplevt aptitdämpning på 20mg.... så jag gissar att jag kommer behöva en större dos än honom i slutänden opm jag följer samma linje på effekt/biverkning. (han hade viss dämpning på sin startdos redan)
Click to expand...
Allt du säger om ärftlighet etc stämmer. Men gällande läkemedel rent generellt när det gäller dessa typer av diagnoser så förekommer trots allt stora individuella variationer. Så ja, det kan absolut vara så att det som fungerar bäst för dig är exakt det läkemedel din son använder. Men om det ändå skulle visa sig att det inte har den effekt vården eller du anser vara den som sökes, så finns det trots allt fler att prova. Så låt det ta sin tid och bli inte stressad eller liknande om du senare måste ändra dos eller kanske även läkemedel för att nå optimal nivå av hjälp från behandlingen.

Är det något jag lärt mig så är det att utredning och sen behandling i många fall är en resa som kan bli rätt lång. Men så länge man tillsammans med sin vårdgivare hittar den behandlingen som fungerar bäst för just individen, ja då är det helt klart värt det. Hoppas att allt fortsätter på samma smidiga väg som du ändå tycks beskriva hittills och att du uppnår den hjälp du vill få från behandlingen!
 
Eldria said:
Jag har ju som Joel också just påbörjat denna resa. Har samma problematik som dig men medicineringen och utredningen har hittills snarare förvärrat min depression. Vilket känns lite deprimerande, men på sistone har det vänt. Verkar också som om medicineringen i början har motsatt effekt, känner ibland att jag har mer svårt att komma igång eller byta fokus, men gör mer grejer generellt. Har mest problem med det exekutiva, som kanske blivit något bättre, men fått många biverkningar som kraftig huvudvärk när jag höjde Elvanse från 30 till 40mg och börjat bita ihop käkarna. Tror jag har en lång väg att gå innan jag hittar rätt medicin.
Click to expand...
Precis som jag sa till StradhLestat ovan så kan det bli en längre resa än man hoppats på när det gäller att hitta rätt medicinering. Att bita ihop käkarna med huvudvärk som följd är vad jag förstår också en vanlig biverkning. Sen kan jag bara tala rent anekdotiskt om mina egna upplevelser samt de nära mig som fått diagnos i vuxen ålder, min bror tex. Jag själv har varit extremt deprimerad under min egen utredning då jag sett mig själv som trasig och misslyckad genom att jag ens behövt utredas. Jag är oerhört självkritisk och har inte alls uppskattat att min hjärna inte är som de flesta andras, det har varit oerhört svårt för mig att acceptera att det är jag som är annorlunda och inte alla andra. Så även om du kanske inte har varit deprimerad av exakt samma anledningar så förstår jag vad du menar med att bli deprimerad av och under utredningen.
 
Minimoni said:
Allt du säger om ärftlighet etc stämmer. Men gällande läkemedel rent generellt när det gäller dessa typer av diagnoser så förekommer trots allt stora individuella variationer. Så ja, det kan absolut vara så att det som fungerar bäst för dig är exakt det läkemedel din son använder. Men om det ändå skulle visa sig att det inte har den effekt vården eller du anser vara den som sökes, så finns det trots allt fler att prova. Så låt det ta sin tid och bli inte stressad eller liknande om du senare måste ändra dos eller kanske även läkemedel för att nå optimal nivå av hjälp från behandlingen.

Är det något jag lärt mig så är det att utredning och sen behandling i många fall är en resa som kan bli rätt lång. Men så länge man tillsammans med sin vårdgivare hittar den behandlingen som fungerar bäst för just individen, ja då är det helt klart värt det. Hoppas att allt fortsätter på samma smidiga väg som du ändå tycks beskriva hittills och att du uppnår den hjälp du vill få från behandlingen!
Click to expand...
Ja jag är medveten om att många haft en brutalt mycket svårare resa än min son hade....som blev väldigt smidig (startdos + första höjning vi fick göra utan nytt läkarbesök). En vän med barn i samma klass med samma diagnos och "grad" har haft en väldigt lång och strulig resa innan det började fungera i någon form av balans mellan effekt och bieffekt.
Jag hoppas på det bästa här, men är redo för att resan kan vara lååång... Jag har paketbetalt för ett års besök hos läkaren...så jag är förberedd på att det kan vara en resa.... Kommer kännas lite surt om jag redan är intrimmad i januari med den betalningen. Då hade det vart billigare att betala per besök---- MEN nu har jag tryggheten att det är betalt för ett år OM resan blir lång och förändringar måste testas löpande :)

Det stora hindret jag har, den exekutiva funktionen, har inte påverkats alls ännu. Jag måste fortfarande ha "urgency" för att komma igång med en hel del saker....vilket skapar en brutal stress...... och dilemmat med open ended saker som INTE blir gjorda/påbörjade.
Men jämför jag min resa hittils med sonen så matchar vi nog rätt bra. På sin instegsdos, så började han sitta vid sin skolbänk mer än under den eller i korridoren. Skolan var lyriska, men han fick fortfarande inget eget arbete gjort på lektionerna (men han hade inga problem kuynskapsmässigt). På höjningen första steget så började han kunna göra uppgifter på lektionerna.
Vi kunde få honom att jobba hemma, med timers/utmaningar osv.... PÅ 5 min hann han göra lika mmycket i matteboken som de skulle göra på en lektion. Sen växte han en decimeter över vår och sommar, så i fjärde klass (som han går nu) har vi behövt höja i två steg till. nu funkar det.
Dert var han som kom och sa att medicinen inte hjälpte lika mycket. "Rösterna är inte lika tysta längre".

Jag har en historik av att vara ganska medecinresistent. Jag har alltid berhöt ganska höga doserm oavsett vilken medicin, för att de ska ha effekt. Fåe se om det är samma på den här. Men när jag sa det till läkaren, så tycte han att vi kunde hoppa över 30mg steget. Så just nu 20mg, på torsdag 40mg...så där får vi se.

Jag är "in it for the long run.". Jag är inte känd för att ge upp. Jag kan misslyckas/dräneras...slicka mina sår och sen på det igen :)
 
Svarte Faraonen said:
Hm, det är jag. Mama raised a quitter, definitivt. Viktig del i varför jag inte uppnår saker, och antagligen kopplat till den exekutiva förmågan överlag.
Click to expand...
Jag har stångart mig blodig (och slut) på att försöka åstadkomma en sak i ett års tid nu...jag har gjort minimal progress... De flesta dagar jag försöker kommer jag INGNESTANS,,,,men är helt slutkörd efteråt av att ha försökt komma igång... :(
 
Stort tack till @StradhLestat för att ha startat den här tråden. Jag har länge funderat på att låta utreda mig för ADHD men alltid hittat en ursäkt till att inte göra det. Nu efter att ha läst era inlägg och funderat en vända till så har jag tagit en inledande kontakt med min vårdcentral, jag börjar där så ser vi om jag söker privat om inget händer. Tack alla som skrivit här!
 
Jag har typ "alltid vetat"... Men jag har haft fel bild av det.

Media för 20-30 år sedan förmedlade bara bilden
* Kan inte vara stilla och är hyperaktiva
* KLarar inte skolan
* Kan inte hantera pengar och räkningar och hålla tider.
* ADHD mediciner är kraftigt personlighetsförändrande

Angående hyper hade jag nått nivån...och landat i "deal with it, det härt är jag...jag är en högvarvsmänniska"
Jag hade/har byggt upp extrema rutiner för att få pengahantering och tidspassning att fungera...
Jag löste skolan på "begåvning".... Hade ganska stora problem med vissa tentor i högskolan...men efter X försök tog jag mig igenom till en MAsterexamen.

Så när jag hamnade i en depression efter examen när det var apsvårt att få jobb och satt fast mellan "för högutbildad för enklare jobb" och "Inte 10 årsd erfarenhet + för jobb inom vad jag pluggat" (jag gick ut systemvetarutbildning tidigt 2000tal) och hade en jättebra läkare....så ville han skicka mig på en ADHDutredning. Jag gick och tänkte att jag skulle få mina misstankar bekräftade...
X antal träffar in på utredningen, så säger de bara "Ja, här föreligger ADHD. nu ska vi bara ta reda på graden så vi sätter in rätt medicinering"....då kom jag aldrig tillbaka.... Jag hade ju "löst" mina ADHD grejjer.... och hade sätt att hantera dem....och ville INTE ha personlighetsförändrande medicin i 30års åldern... Ingen då berättade om VAD ADHD ibnnebär....juagf hade bara min bild från media (och det kanske var sjukvårdens bild då också).

Jag har haft stora svårigheter i livet som jag INTE vetat var potentiellt ADHD relaterade förren jag började läsa på för något år sedan när sonen skulle på utredning...för att han inte klarade skolan.

Problem som orsakat svårgheter för mig
* Dels den inrestressmotorn....att alltif gå på högvarv
* Det exekutiva.... att komma igån med uuppgifter utan att det fulklständigt brinner i knutarna..... Jagh kan få en veckas arebete gjort på en dag....med höga stresspåslag....men de 4 dagarna innan när jag försöker få ngt gjort, så händer inget....men jag är helt slut.... (med stressen kommer oxo slarvfel....så det blir inte så bra som det kunde ha varit).
Har uppgifteen inte en hård deadliune så kommer jag oftast inte igång alls..... fruktansvärt jobbigt med självstudeier och man känner bara misslyckande...."varför gör jag inte XXX... jag vet att jag borde...jag vet att jag vill...men XXX händer inte"
De bitarna hoppas jag få hjälp av medicinen med...jag såg vilka underverk de gjorde för min son där..... Och det frestar på att leva som jag gjort i 50år...

För att citera min läkare "Du har fått det mesta att fungera i livet, genom att kompensera med begåvning och egna anpassningar, men till ett högt pris för din hälsa och välmående".... ungefär det har sagts vid två tillfällen av honom hittils.

Exempel på anpassningar. Jag har två digitala kalendrar på jobbet...en hos kunden och en på konsultbolaget jag är anställd på. I kundkalendern hamnar arbetsdages "bokningar".... I konsultbolagets aktiviteter som äger rum utanför kontorstid. (de aktiviteterna klistaras ocksp in i en googlekalender som delas meld min sambo...där jagh får henne att lägga in ALLT. Ävenm om hon säger på morgonen...Oj...jag har APT ikväll...och jobbar en timme senare,,,,så måste hon lägga in den,,,,sen fyller jag den med mina egna saker som är utanför kontorstid.....det bli mycket poster...
Sen kollar jag den (och de andra) tvångsmässigt säkert 20 ggr om dagen...

När jag minns tillbaka så gjorde jag samma sak utan att tänka på det i den mån analogt redan innan jag pluggade högskola...men ännu mer där...
Min plånbok var en filofax mini..... som alltid hade en penna.... varje gång plånboken kom fram kollades kalendern,,,,och på mogonen,,, M;insta sak som tillkom skrevs in direkt...Aldrif vänta...för då skrevs det inte in...

Sorry för wall of text
 
Fick min diagnos för två år sedan och kan säga hur medicinering hjälpt men att det tar ett tag att hitta dit. Först fick jag Concerta och jag reagerade inte bra på den. Fick problem med humörsvängningar och ångest (rätt vanligt att folk får biverkningar på den). Bytte till Elvanse som funkat bra men där det tog tid att hitta rätt dos; 60mg (som är vanligt hos vuxna) var för hög, där det gav andra problem. Idag har jag 40mg och det funkar bra.

Medicinen har gjort att jag orkar mer, att jag är mer jämn och kan få saker gjorda. Jag har verkligen märkt skillnad för när jag glömt den blir jag inte bara oförmögen att tänka
 
Gabrielle de Bourg said:
Fick min diagnos för två år sedan och kan säga hur medicinering hjälpt men att det tar ett tag att hitta dit. Först fick jag Concerta och jag reagerade inte bra på den. Fick problem med humörsvängningar och ångest (rätt vanligt att folk får biverkningar på den). Bytte till Elvanse som funkat bra men där det tog tid att hitta rätt dos; 60mg (som är vanligt hos vuxna) var för hög, där det gav andra problem. Idag har jag 40mg och det funkar bra.

Medicinen har gjort att jag orkar mer, att jag är mer jämn och kan få saker gjorda. Jag har verkligen märkt skillnad för när jag glömt den blir jag inte bara oförmögen att tänka
Click to expand...
På torsdag dubblar jag min dos till 40mg... Har medikinet... Som jag tror är samma substans som.concerta, fast annan frisättning...
Får se hur det går
 
Offtopic och Ontopic på samma gång.
Jag startade den här tråden för att få tips och förståelse inför min egen (då kommande) medicinering. Men jag tror jag kommer använda den som en logg för min medicineringsresa också. Förhoppningsvis finns det någon som har nytta av den framöver.

EDIT: Jag tror att det här forumet är rätt plats för det...jag tror, rent empiriskt, att rollspelare har en högre andel neurodiverta utövare än vad samhället totalt har.
 
Last edited:
Svarte Faraonen said:
Hm, det är jag. Mama raised a quitter, definitivt. Viktig del i varför jag inte uppnår saker, och antagligen kopplat till den exekutiva förmågan överlag.
Click to expand...
Lägg ingen skuld på din mor. Hon har sannolikt försökt uppfostra så gott hon kunnat utifrån sina förutsättningar!? Innan hon la av...
Citerar mig själv från en annan tråd.

EvilSpook said:
P.S. Uppfostran är överskattat, amfetaminpreparat är det enda som egentligen funkar.
Click to expand...

:gremgrin:
//EvilSpook
 
Fick diagnos 2010 (bodde i Oslo och vi skulle utreda min dotter och min husläkare sa att det är lika bra att du oxå går genom testerna). Det tog hela sommaren 2010. Min diagnos blev bestämd till ADHD men inte så allvarlig att jag skulle behöva medicinering. Min dotter fick diagnosen ADD, som vi för ett par år sedan fick uppgraderad till autims och hon är nu sjukpensionär. Spola nu fram bandet tills för ca 8-10 år sedan när jag kände att min diagnos börjde tära på mig, på jobbet, privat och så. Jag gjorde då en egenremiss till regionen och det som vi ofta bara kallar ADHD-mottagningen här i stan. Fick vänta på svar i ett halvår men kom då till en överläkare som redan hade kollat upp min diagnos från Norge. Och jag sattes på Concerta, som funkade bra även om det tog ett tag att komma igång. Det gick 2-3 år och så kom pandemin! Jag arbetar som kundvärd/vaktmästare och när alla andra jobbade hemifrån satt jag och rullade tummarna på kontoret. Den hösten 2020 slutade jag med medicineringen. Det skulle jag inte har gjort!

2022 blev jag tvungen att byta jobb då min arbetsgivare miste kontraktet hos kunden där jag var placerad. Ca ett år in på det nya jobbet runt årskiftet 23/24 började problemen smyga tillbaka igen. Jag gick till läkaren och fick denna gång Eqeusym som fungerar mycket bättre än Concertan gjorde, men det tog tid innan jag blev klar och fick medicinen och då hade jag redan börjat tappa fart på jobbet. Hösten 2024 började jag känna stress och fick problem med sömnen. Två veckor för julen 2024 gick jag hem - utbränd och totalt tom på motivation och super super stressad. Det var så illa att min fru ville köra mig till akuten. Jag tappade saker, pratade fort och sluddrigt. Jag klarade inte av att skriva på tangentbordet utan femtielva stav fel (när jag nu skriver denna text klarar jag det med färre felstavningar - även om jag inte ännu är tillbaka där jag var, om jag någonsin kommer dit!) Hursomhaver så fick jag även en stressreducerande tablett, Voxra som efter några veckor fick mig att kunna börja hantera stressen. Jag har varit hemma på 50% mer eller mindre hela 2025. Ett par kortare perioder heltid hemma. Och nu efter nyåret ska jag gå upp till 75% arbetstid.

I sommras fick jag besked av Försäkringskassan att jag skulle utredas i något som heter Aktivitets Förmåge Utredning, som jag fick göra ett par dagar på sjukhuset i slutet av november. Jag har ännu inte fått besked från kassan. Det som läkaren kom fram till att jag har ett försämrat arbetsminne och att jag lätt blir stressad. Sen vad kassan gör av det vet jag inte.

Innan allt detta började förra året var jag fortfarande en fena på att organisera saker och ting, även digitalt och har alltid haft den styrkan, som har varit till stor hjälp i arbetet. Men nu är den förmågan kraftigt försvagad så pass mycket att jag inte längre hanterar alla sysslorna jag ansvarar för i mitt arbete. Jag arbetar som kundvärd/husvärd (på ett större kontor/ca 200 anställda) där jag är ensam/själv på tjänsten. Jag har ca 50-talet rutiner och sysslor som jag behöver hantera. Något som jag inte längre kan göra! Jag behöver komma till en arbetsplats där jag har bara en eller ett par saker att göra varje dag (typ vaktmästare på sjukhuset, där en gruppchef ger mig en syssla i taget att göra, eller på sortergården där jag har fattat det som att det inte är så många olika arbetssysslor överhuvudtaget).

I det privata har detta påverkat mig som rollspelare. Under hela första halvåret i år har jag inte orkat vara kreativ att skriva och förbereda kampanjer och spelmöten. Men sedan efter semestern har det sakta kommit tillbaka. Innan sjukskrivningen hade jag två grupper varje vecka, onsdag och torsdag, sedan i början av året ändrade jag på det till en grupp per vecka och sedan efter sommaren har jag bara en grupp kvar där jag först körde varannan vecka men har nu kunnat öka till ett spelmöte i veckan. Jag var alltså tvungen att lägga ned den ena gruppen. Det blev för mycket med två grupper och kanske framförallt för att det var två olika spelsystem i de två grupperna.

I övrigt bygger min jag och min fru på en campervan som även det tog stopp när jag blev sjukskriven. Under hela 2025 har nästan inget alls blivit gjort med det bygget och först nu har det kommit igång lite försiktigt.

Hmm. Inte mycket att detta var ett direkt svar till TS, men låt mig försöka summera mitt svavlande :)

Den första gången jag fick medicin, Concerta, tog det ett par veckor för den att börja verka. Jag fick justera dosen ett par gånger och jag hade biverkningar. Efter ett halvår lugnade det ner sig och allt flöt på bra. Men så kom då pandemin och jag kände efter ett par månader att jag inte längre behövde tabletterna. Big mistake! Sluta aldrig med medicinen så länge då får ha den! Det är en lifesaver eller mitt fall kanske jag inte hade blivit utbränd till att börja med. När jag väl började med medicinen igen, Equesym, så gick det bättre och uppstarten var enklare utan biverkningar. Om jag råkar hoppa över en dag med Equesym märker jag att jag blir trött och ofokuserad men inte mer än att jag fungerar på jobbet. Med Concertan fick jag alltid huvudvärk utan en tablett varje morgon och klarade inte av att jobba effektivt!

För ett år sedan fick jag även en stressreducerande tablett samt en sovtablett då stressen gjorde att jag inte sov! De behöver jag fortfarande ta och kommer säkert göra det lång tid framöver.

Och till det sista. Ingen gång under allt detta de senaste 8-10 åren med medicin har min personlighet, eller mitt humör blivit påverkat eller förändrat.
 
Gnovald said:
Fick diagnos 2010 (bodde i Oslo och vi skulle utreda min dotter och min husläkare sa att det är lika bra att du oxå går genom testerna). Det tog hela sommaren 2010. Min diagnos blev bestämd till ADHD men inte så allvarlig att jag skulle behöva medicinering. Min dotter fick diagnosen ADD, som vi för ett par år sedan fick uppgraderad till autims och hon är nu sjukpensionär. Spola nu fram bandet tills för ca 8-10 år sedan när jag kände att min diagnos börjde tära på mig, på jobbet, privat och så. Jag gjorde då en egenremiss till regionen och det som vi ofta bara kallar ADHD-mottagningen här i stan. Fick vänta på svar i ett halvår men kom då till en överläkare som redan hade kollat upp min diagnos från Norge. Och jag sattes på Concerta, som funkade bra även om det tog ett tag att komma igång. Det gick 2-3 år och så kom pandemin! Jag arbetar som kundvärd/vaktmästare och när alla andra jobbade hemifrån satt jag och rullade tummarna på kontoret. Den hösten 2020 slutade jag med medicineringen. Det skulle jag inte har gjort!

2022 blev jag tvungen att byta jobb då min arbetsgivare miste kontraktet hos kunden där jag var placerad. Ca ett år in på det nya jobbet runt årskiftet 23/24 började problemen smyga tillbaka igen. Jag gick till läkaren och fick denna gång Eqeusym som fungerar mycket bättre än Concertan gjorde, men det tog tid innan jag blev klar och fick medicinen och då hade jag redan börjat tappa fart på jobbet. Hösten 2024 började jag känna stress och fick problem med sömnen. Två veckor för julen 2024 gick jag hem - utbränd och totalt tom på motivation och super super stressad. Det var så illa att min fru ville köra mig till akuten. Jag tappade saker, pratade fort och sluddrigt. Jag klarade inte av att skriva på tangentbordet utan femtielva stav fel (när jag nu skriver denna text klarar jag det med färre felstavningar - även om jag inte ännu är tillbaka där jag var, om jag någonsin kommer dit!) Hursomhaver så fick jag även en stressreducerande tablett, Voxra som efter några veckor fick mig att kunna börja hantera stressen. Jag har varit hemma på 50% mer eller mindre hela 2025. Ett par kortare perioder heltid hemma. Och nu efter nyåret ska jag gå upp till 75% arbetstid.

I sommras fick jag besked av Försäkringskassan att jag skulle utredas i något som heter Aktivitets Förmåge Utredning, som jag fick göra ett par dagar på sjukhuset i slutet av november. Jag har ännu inte fått besked från kassan. Det som läkaren kom fram till att jag har ett försämrat arbetsminne och att jag lätt blir stressad. Sen vad kassan gör av det vet jag inte.

Innan allt detta började förra året var jag fortfarande en fena på att organisera saker och ting, även digitalt och har alltid haft den styrkan, som har varit till stor hjälp i arbetet. Men nu är den förmågan kraftigt försvagad så pass mycket att jag inte längre hanterar alla sysslorna jag ansvarar för i mitt arbete. Jag arbetar som kundvärd/husvärd (på ett större kontor/ca 200 anställda) där jag är ensam/själv på tjänsten. Jag har ca 50-talet rutiner och sysslor som jag behöver hantera. Något som jag inte längre kan göra! Jag behöver komma till en arbetsplats där jag har bara en eller ett par saker att göra varje dag (typ vaktmästare på sjukhuset, där en gruppchef ger mig en syssla i taget att göra, eller på sortergården där jag har fattat det som att det inte är så många olika arbetssysslor överhuvudtaget).

I det privata har detta påverkat mig som rollspelare. Under hela första halvåret i år har jag inte orkat vara kreativ att skriva och förbereda kampanjer och spelmöten. Men sedan efter semestern har det sakta kommit tillbaka. Innan sjukskrivningen hade jag två grupper varje vecka, onsdag och torsdag, sedan i början av året ändrade jag på det till en grupp per vecka och sedan efter sommaren har jag bara en grupp kvar där jag först körde varannan vecka men har nu kunnat öka till ett spelmöte i veckan. Jag var alltså tvungen att lägga ned den ena gruppen. Det blev för mycket med två grupper och kanske framförallt för att det var två olika spelsystem i de två grupperna.

I övrigt bygger min jag och min fru på en campervan som även det tog stopp när jag blev sjukskriven. Under hela 2025 har nästan inget alls blivit gjort med det bygget och först nu har det kommit igång lite försiktigt.

Hmm. Inte mycket att detta var ett direkt svar till TS, men låt mig försöka summera mitt svavlande :)

Den första gången jag fick medicin, Concerta, tog det ett par veckor för den att börja verka. Jag fick justera dosen ett par gånger och jag hade biverkningar. Efter ett halvår lugnade det ner sig och allt flöt på bra. Men så kom då pandemin och jag kände efter ett par månader att jag inte längre behövde tabletterna. Big mistake! Sluta aldrig med medicinen så länge då får ha den! Det är en lifesaver eller mitt fall kanske jag inte hade blivit utbränd till att börja med. När jag väl började med medicinen igen, Equesym, så gick det bättre och uppstarten var enklare utan biverkningar. Om jag råkar hoppa över en dag med Equesym märker jag att jag blir trött och ofokuserad men inte mer än att jag fungerar på jobbet. Med Concertan fick jag alltid huvudvärk utan en tablett varje morgon och klarade inte av att jobba effektivt!

För ett år sedan fick jag även en stressreducerande tablett samt en sovtablett då stressen gjorde att jag inte sov! De behöver jag fortfarande ta och kommer säkert göra det lång tid framöver.

Och till det sista. Ingen gång under allt detta de senaste 8-10 åren med medicin har min personlighet, eller mitt humör blivit påverkat eller förändrat.
Click to expand...
Hoppas det blir bättre för dig. (du fick en like.. hade det varit FB hade du fått en "omtankes emoji"
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top