D&D Förklara ADnD för mig

erikt said:
AD&D 1e har en besläktad regel som säger att när du väl har tillräckligt mycket xp för att gå upp i level så kan du inte få fler xp förrän du faktiskt gått upp i level. (Officiell regel i AD&D 1e är att när du väl har tillräckligt mycket xp för att nå nästa level, så måste du träna och ha dig för att faktiskt gå upp i level.)
Click to expand...

Precis!

För att vara mer exakt stipulerar Dungeon Masters Guide följande, i aggressiva versaler, på sidan 86:

ONCE A CHARACTER HAS POINTS WHICH ARE EQUAL TO OR GREATER THAN THE MINIMUM NUMBER NECESSARY TO MOVE UPWARDS IN EXPERIENCE LEVEL, NO FURTHER EXPERIENCE POINTS CAN BE GAINED UNTIL THE CHARACTER ACTUALLY GAINS THE NEW LEVEL.
Click to expand...

I Avgrundens Dunkla Djup snälltolkar jag innebörden av detta som att när du återvänder till civilisationen efter ett farofyllt äventyr, och får din utbetalning av bragdpoäng för dräpta monster, erövrade skatter, et cetera, så kan du mycket väl få en större summa än vad som krävs för att avancera till nästa rang. Det är helt i sin ordning.

Däremot kan du inte därefter gå ut och äventyra igen och tillskansa dig ytterligare bragdpoäng, förrän du genomgått en veckas dyr och fokuserad träning under en adekvat läromästare.
 
JohanL said:
Är det bara ännu en ideosynkratisk Gygax:ism att man valde det bisarra ”Fighting-Man” när det helt normala ordet ”Warrior” finns?
Click to expand...

Utöver det som redan sagts (med den intressanta spaningen att fighting-man var ett uttryck som förekom på Gygax tid) så tänker jag också att man bör ta i beaktande att basklassernas namn i någon mån är medvetet generiska. Den mer exakta beskrivningen av ditt gebit framgår istället av din rangtitel.
 
Skarpskytten said:
Men var är @DanielSchenström och @Cyberhest ?
Click to expand...
🫡

erikt said:
(För övrigt: Värsta delen av systemet? Jag hör att du inte försökt använda intiativ precis som det är skrivet i AD&D 1e.
Extremt förvirrande och otydliga regler, och om du tror att du förstår dem så har du nog missat någonting. Det enda folk är överens om är att oavsett hur Gygax avsåg att initiativ skulle fungera, så var det inte det som hamnade i tryck.
Click to expand...

Du har inte helt fel, men jag tycker att Dragonsfoot-användaren Nagora har gjort den bästa tolkningen (som jag använt mig av i Avgrundens dunkla djup).

erikt said:
Psionics är inte mycket bättre.)
Click to expand...
Framförallt är det livsfarligt att ha psioniska förmågor, eftersom dina psioniska kraftpoäng inte ökar efter att du rullat fram spelfiguren. Möter du psioniska fiender är det bara psionic blast som dessa fiender kan använda mot icke-psioniker. Är du däremot psioniker själv så kan monstret i fråga använda alla krafter i sin arsenal mot dig, och kommer sannolikt att fritera din hjärna på en eller ett par stridsrundor.

Organ said:
Jag ser ingen anledning alls att spela AD&D. Vill man spela gamm-D&D så är Basic-linjen ett mycket bättre val. AD&D gör i princip samma sak men på ett mycket krångligare sätt. Där går man inte bara över ån för att hämta vatten, man till och med löser en biljett till New York, tar en greyhound till Kalifornien, tar sig därifrån tvärs över Stilla havet till Japan och fyller på sin hink på internationellt vatten i Japanska havet men så nära Korea det bara går.

Det är till och med så att om någon sade att vi skulle spela D&D och bad mig göra en lista över alla utgåvorna i den ordning jag helst ville spela så skulle AD&D definitivt hamna på jumboplats.
Click to expand...
Problemet med AD&D 1 är, i min mening, inte att själva regelsystemet i sig är så överdrivet krångligt och avancerat. Det stora problemet är den katastrofala dispositionen och avsaknaden av en redaktör med verkligt mandat att styra upp Gygax odiagnosticerade ADHD/stream of consciousness-text.

Om man hade gett AD&D 1 samma behandling vad gäller disposition och struktur som BX fått med OSE (dvs som jag försöker göra med Avgrundens Dunkla Djup) så får man ett fullt fungerande spelsystem som i princip är (som någon sa tidigt i tråden) OD&D plus alla supplement, ett stort antal lärdomar som Gary Gygax tillskansat sig efter ett par års (typ, 1973-1975 eller så?) extremt omfattande spelande. Därutöver finns ett antal ytterligare regler och sånt som jag misstänker framförallt var till för att glädja de spelare som vid det här laget i den tidiga rollspelshistorien tyckte att D&D var alldeles för simpelt och började nosa på mer avancerade system som Chivalry & Sorcery. Det är värt att minnas att samtliga tre grundböckerna till AD&D1 hade hunnit tryckas innan James Dallas Egberth III försvann från Michigan State University, en händelse som av olika skäl ledde till att D&D blev känt över hela USA och började dra till sig stora mängder nya (och yngre) spelare.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top