Jag förstår inte hur det måste tvunget vara linjärt; tänker du dig att spelledaren har tänkt ut alla vägar? Det går definitivt att spela med "slå bara om det finns en klar konsekvens" när man kör full improvisation också. För det är så jag kör ibland.
Det vet inte jag heller? Jag har inte sagt linjärt. Rälsat för mig är utövandet av makt, att ta ett utfall och forma det genom den makt man har att tillgå till något man själv väljer och vill trots att annat pekar på att det ska bli något annat. För mig kvittar det om den makten utövas med förberett material eller improviserat i stunden. Men, att då ha väldigt fasta konsekvenser som kopplar väldigt hårt till vad det är vi håller på med, försöker få upp en dörr, övertala en baron, skapa en allians med riket i väst, osv, då omöjliggörs detta. Eller i vart fall blir det extremt mycket svårare att börja manipulera saker för att pressa fiktionen i en viss riktning. Det enklaste är att bara spela sina karaktärer oavsett om man är spelare eller spelledare (för, de är ju exakt samma sak, bara med lite olika jobb). Vi öppnar upp för att spelet kan ta väldigt många vägar och att dessa vägar också skapar nya mål och nya slutpunkter. Eller kanske snarare, att potentialen för vart saker ska kunna ta vägen är vad som konfigureras om. Nej, vi fick inte upp dörren. Den kommer förbli stängd och det som är där inne kanske aldrig bli sett? Nej vi lyckas inte övertala baronen, vad är det vi sagt och vad innebär det för hans syn på oss? Vad förändras genom det? Nej vi lyckas inte alliera oss med riket i väst, kanske misslyckas vi till den grad att vi omöjliggör allianser för år framåt? Det här är ju inte som du säger "kul för spelarna att hitta nya vägar" för det är inte att välja en annan väg till samma punkt. För mig är det kärnan i rollspel, att interagera med fiktionen och se hur dess potentialer och faktiska varan förändras och hur vi skiftar med den, jävla riket i väst! Vi får väl helt enkelt dra i krig med dem, jävla baron, nu kommer han tro att vi är ansvariga för allt elände, jävla dörr, nu kommer den vara stängd och vi har annat att göra än att stå här och tro att det finns något viktigt inlåst på andra sidan.
Men, jag tycker fortfarande att det grundläggande problemet inte är så mycket av ett problem. Ett perfekt slag eller fummel är väl bara lite extra allt i just den stunden, och den stunden är ju vad som informerar detta? För mig är det helt ok att bara svara "du lyckas och alla runt om ser att fan vad du kan övertala baroner!" om det nu inte finns något liksom, extra allt av värde som är givet för situationen, men säg att det finns en begynnande vänskap där eller något som spelarens karaktär jobbat för länge, då är ju ett "du kan verkligen se hur baronens tycke för dig växer, han citerar dig och ditt tal om och om igen under middagen och det är tydligt att han nu ser dig som en bundsförvant" osv. Men, att diskutera det såhär, rent abstrakt utan fiktion, utan historik av massa handlingar och viljor i spel, tycker jag ofta kan göra att man känner att spelet borde ge lite hjälp... men som sagt, i spel har jag mer och mer börjat uppskatta att det är vi runt bordet som ser på fiktionen och ser vad ett självklart perfekt eller fummel är.
