[Spoilers] Mörkrets moder för spelledare - frågor och diskussion

Då var det klart, efter 25 spelmöten, varav 18 via Zoom, har vi spelat oss igenom Mörkrets moder. Fem av åtta rollpersoner dukade under . Slutet blev dramatiskt, ska inte spoila för mycket här dock. De som återkom till Ambria gjorde det rejält rika, men även fyllda av sår för livet (ökad perm korruption, en vandöd ...).

Eftersom detta ovan har beskrivits vara "en särdeles levande tråd" tänkte jag att det inte skadar att plocka upp den igen

Igår påbörjade min grupp Mörkrets moder och akt 1 har hittills bara framkallat glada miner. Det är trevligt att vara tillbaka i Tisla Fäste igen efter två böcker på andra äventyr och känslan av att snart sätta ut på den Symbar-expedition som så många timmar av mental förberedelse har lagts på gav mina spelare en boost. En av dem sa till och med att det är nu som "den här kampanjen börjar ta sig". Det känns som att det är på tiden

En annan sak som var populärt var förberedandet av expeditionen i sig. De har fått en ansenlig belöning på 3000 daler av hertiginnan Esmerelda efter att ha hjälpt henne under SS och dessutom gett henne en artefakt som tilltalade henne. Därför har gruppen råd till att lägga stora resurser på hur omfattande expeditionen ska bli. De gjorde en av sak av att rekrytera med SLP:er som deltagit i tidigare äventyr och som kunde vara intressanta. Bland de rekryterade finns:

• Serex av Attio
• Elmendra Vettlös
• Dagesto och två av hans hejdukar
• Svarthök (den ovidkommande trubaduren som är med en kort stund i Äventyrspaket 1)

Dessutom drog sig någon till minnes en barbar vid namn Pova som deltagit i de allra första äventyren som gruppen gjorde för 1 1/2 år sedan och som jag hade glömt. Givetvis ville hon följa med! Det blev många kära återseenden. Sammanlagt följer 14 SLP:er med gruppen.

Vill någon annan dela med sig av vilka som rekryterades när ni spelade igenom akt 1? Det hade varit kul att höra om.

Egentligen bara olika SLP som uppstått till följd av rollpersonernas övriga interaktioner fristående från kanpanjen, förutom Iosefia från Häxhammaren (som säkert kan liknas vid Dagesto för er) och Goriol (som väl inte är en SLP i VV?, han figurerar ju annars i romanerna som underhuggare till Elfeno, men i vår version har han lämnat Solkyrkan och var repreantant för Nattmacka, som var min grupps sponsor).

Förra lördagen blev min grupp klar med Mörkrets moder! Det lär ha hamnat på någonstans mellan 10-15 sessioner om 5+ timmar, men vem räknar

Efter att ha pratat med spelarna när allt var klart så var vi ganska ense om att kampanjboken rent kvalitativt är ganska ojämn. Alla var mycket peppa att få gå ut på jakt efter Symbar, men sedan de nått fram gjorde komplexiteten i äventyrslandskapet och den uppsjö av olika grupperingar som fanns på plats att de hamnade i en känsla av för stor frihet och för lite tydliga mål. Kanske kunde jag ha skött mitt jobb som SL bättre, men som andra har konstaterat i denna tråd så är Mörkrets moder en mastig uppgift, och med det i åtanke gick det rätt okej. Har man bestämt sig för att behålla allting så blir det en hel del jobb.

Om man bortser från denna kritik så finns det å andra sidan gott om riktigt häftiga saker i denna bok. De flesta av Symbars ruiner bär på en intressant historia samtidigt som den senaste tidens utveckling lämnar tydliga spår var man än går, vilket skapar dynamiska miljöer. Kejsarpalatset, Regalskeppet, Ziqquraten, trädet och Törnekastellet har jag verkligen ingenting att klaga på. Möjligen visade sig några av platserna inte vara så farliga som de borde. Det blev faktiskt så att färden till Symbar ledde till fler dödsfall än vad staden i sig gjorde. En annan häftig sak är att denna bok är en vändpunkt i kampanjen, för vid det här laget börjar det bli näst intill omöjligt att inte välja sida i den stora kampen om världens framtid. Törnetronens öde hamnar i spelarnas händer. Med tanke på den påstådda episka omfattningen hos kampanjen är det lite väl sent.

Dessvärre är hälften av gruppen nu totalt utbränd på Symbaroum. Regelsystemets stora brister tillsammans med Krönikan om Törnetronens sakta tempo har lett till att vi lägger denna kampanj på hyllan efter fyra böcker (fem med Kopparkronan). Men det har varit en trevlig tid. Det skulle inte förvåna mig om vi plockar upp det igen om några år och spelar lite kortare scenarion, för Symbaroums universum är en värld värd att utforska.

Det hanns med några kul ögonblick under bokens gång.

Min favorit är när gruppens krigare bestämde sig för att smyga in i Regalskeppet för att samla information. Han blev upptäckt genast. Men istället för att vända bestämde han sig för att försöka springa ifrån de vandöda och skyndade sig ned till mittenvåningen. Där slog han upp portarna till tronsalen, där Kantor An-Orel och hela hans hov stod samlat, tittande förvånat på honom. Det blev väldigt mycket tecknad film över hela händelseförloppet när han fort som attan drog igen porten för att stunden efter vara jagad av sisådär 30 vandöda genom hela skeppet

Hej!
En fråga som inte har specifikt med Mörkrets Moder att göra utan mer kampanjen i sin helhet:
Har ni låtit spelarna ta del av Aroaletas vers om Alstra, Tukta och Rasa? Och i så fall när i kampanjen?

Har ni också låtit era spelare ta del av omvärldsrapporten som går att ladda ner?

Sturre said:

Hej!
En fråga som inte har specifikt med Mörkrets Moder att göra utan mer kampanjen i sin helhet:
Har ni låtit spelarna ta del av Aroaletas vers om Alstra, Tukta och Rasa? Och i så fall när i kampanjen?

Har ni också låtit era spelare ta del av omvärldsrapporten som går att ladda ner?

Click to expand...

Ja och ja. Rapporten lät jag dyka upp tidigt och versen lite senare. Minns inte riktigt var rapporten kom in, men den spelade mindre roll. Versen kom nog via häxorna, och den har de återvänt till några gånger. Men den  avslöjar väl egentligen inget, har inte upplevt att det skulle ha någon negativ effekt att släppa på den, så varför inte. (Gäller i sak alla Aroaletas verser.)

Tack! Versen avslöjar kanske inget direkt men på sätt och vis visar den ju hur världen egentligen fungerar metafysiskt. Det vet inte spelarna men jag som SL vet och har därför hållit på den.
Just nu famlar de mycket i ovisshet; Lever Prios eller är han död? Är han den stränge Laggivaren eller den kärleksfulle Livgivaren? Har han någonsin funnits? Är de andra Unga Gudarna en aspekt av den Eviga Natten eller verkliga gudar som vill människan väl? Eller bara påhitt? Har Solkyrkan rätt i att Davokars mörker beror på att det vilda låtits växa fritt eller har häxorna rätt i att Davokar sover och Ambriernas rotande i myllan hotar att väcka mörkret. Och vad är egentligen skogens gudar som Oroke, Aryx, Eox och Manaud?

Det är alltså inte frågor som jag söker svar på här utan som spelarna brottas med, och jag vill gärna låta dem brottas lite till . Det är därför jag hållit lite på versen. Gruppens före detta templár har haft mycket religiösa grubblerier, valde att inte svära trohet till Döde Prios och lutar allt mer åt reformisterna. Även den före detta jägarkåristen, uppvuxen undet det stora kriget och tidigare lojal undersåte och stor beundrare av Korinthia har fått sin världsbild skakad, sympatiserar med Järnpakten men tvivlar.

Vi har just avslutat Slocknad Stjärna och gruppen har fått ett brev från Fader Ombardo, som jag introducerade innan SS när de försiktigt började röra sig i reformistkretsar. Så om de inte hittar på något annat blir det nog I Köttet Buret härnäst.

Lutar åt att låta Huldran dra versen under Mörkrets Moder.