Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Sömniga Isaac said:
Jo precis, känns mer som ett utslag av samhällsstruktur än ett utslag av biologiskt arv.
Click to expand...

Quadrante said:
Att de …

inte [är] "the best and the brightest"

..känns mest onödigt fördomsfullt.
Click to expand...

Med tanke på att det i källorna står att det varit svårt att hitta villiga trotts att det var relativt välbetalt (för att vara kroppsarbete) så tänker jag mig att om man tar jobbet så har man nog avverkat alla andra möjligheter (utom bödel). På något sätt har man gjort sig oönskad på alla andra arbetsställen vilket inte säger lite för i ett medeltida samhälle finns det gott om möjligheter för kroppsarbete. Så, antingen är man extremt osocial och gör sig ovän med allt och alla eller så är man så pass oduglig att ingen annan vill ha en. En annan möjlighet är att man har ett kriminellt förflutet och därför oönskad. Jag gissar att kriminella ibland även mer eller mindre tvingades in i jobbet.

Vad jag vet så var det inte ett jobb som normalt gick i arv (även om det säkert hände).

Tillhör man de smartare/socialare så kommer man att hitta ett annat jobb.

Det var så jag tänkte.
 
Jag tvivlar inte på att den som är utstött på grund av sin mentala kapacitet så har man färre val.

Reagerar på att ett yrke (eller yrken i allmänhet) som har socialt stigma skulle diktera någons mentala förmåga. Det handlar väl mer om socialt utsatta personer, eller utstötta.

Osocial i vår tid är nog inte detsamma som osocial i ett historiskt perspektiv… gissar jag. Räcker med att man inte passar in i de normer som gäller, vilka de nu är.

Nog om det, fortfarande intressant yrkesgrupp.
 
Just social stigma är intressant i historiska sammanhang. Ett fascinerande exempel är vilka som slaktade och tog hand om döda hästar i Sverige. Det fanns en kraftig tabu i Sverige just kring döda hästar och hästkött pga kopplingen till tidigare hedniska riter.

Även här finner vi ett yrke i samhällets utkant i form av Hästflåare (mustigt namn, smaka på den). Termen användes även som förolämpning.

Jag har fått för mig att rackare ofta fick tjänstgöra även som hästflåare. Det var även rackare/bödelsdrängar som ofta tog hand om djurkadaver i största allmänhet.

En annan grupp som tog sig an slakt av hästar var samerna (detta hörde jag på Vetenskapsradion Historia) eftersom de kunde verka utanför de kristna ramarna. De kunde även äta hästköttet, i alla fall i teorin, jag vet inte om de gjorde det.
 
Theo said:
Graeme Davis har såklart byggt en Gong Farmer-career till WFRP.
graemedavis.wordpress.com

The Gong Farmer: A Career for All Editions of Warhammer Fantasy Roleplay

Updated Feb. 22nd, 2020. With thanks to the following commenters: Onno Maat and Peter Tracey (WFRP 4th edition group, Facebook); Simon Landry and Ricky (via WordPress); and @RoderiHamilt (Twitter).…
graemedavis.wordpress.com graemedavis.wordpress.com
Click to expand...

Underbara careen exits också. Det känns bra när man kan avancera till yrken som Beggar, Rat catcher eller Grave robber. Blir sugen på att spela lite WFRP.
 
Faehrengaust said:
Ett fascinerande exempel är vilka som slaktade och tog hand om döda hästar i Sverige. Det fanns en kraftig tabu i Sverige just kring döda hästar och hästkött pga kopplingen till tidigare hedniska riter.
Click to expand...
Aha, är det därifrån tabut kommer från början. Sedan verkar det blivit husdjurstabu, i alla fall för en del. På De klomp här i Linköping där jag är delägare serveras hästkött när sådant finnes. Även Bondens marknad brukar ha hästkött. En lokal ridklubbsstyrelse valde att ha middag i samband med årsmöte på De klomp och åt häst och drack ölen Dead pony. Det gick inte väl hem i alla kretsar men De klomp och föreningen fick reklam 😅
 
Svarte Faraonen said:
Åtminstone i Skåne på 1700- och 1800-talet var det också resandefolk som tog hand om detta.
Click to expand...
Inte alltid, så vitt jag kan förstå.

En parallell fanns i Norrland där arbetsuppgifter som ansågs skamliga istället utfördes av stadslappen eller sockenlappen.

Enligt en stadga i Malmö från år 1707 skulle nattmannen rensa kloaker, flå djur, ta hand om djurkadaver och sota.

Min vän och kollega Lars Edgren har skrivit om de problem Malmös skarprättare Jöran Brun fick när hans hustru dog hösten 1730. Äran föreskrev att liket skulle bäras till graven, men inget av stadens likbärarlag ville bära hans hustru, då han och därmed hon ansågs ärelösa, och den som bar henne skulle bli av med sin ära. Först efter tio dagars förhandlingar fick han fram några bärare. År 1703 hade nattmannen i Malmö haft samma problem med att få sin hustru och en dotter buren till graven. Ett intressant exempel på hur ära kunde fungera.
 
Last edited:
Trappbrunnar förekommer tydligen framför allt i västra Indien, och är i princip ett tjusigt hål i marken så att man kan komma ner och hämta grundvatten. Men de ser otroligt häftiga ut.
d0dJL6r.jpg

Länk till wikipedia
 
Gurgeh said:
Trappbrunnar förekommer tydligen framför allt i västra Indien, och är i princip ett tjusigt hål i marken så att man kan komma ner och hämta grundvatten. Men de ser otroligt häftiga ut.
Click to expand...
Inte bara det, är min förståelse, utan de kan också agera reservoar, därav att konstruktionen ser ut som den gör.
 
Theo said:
"Flåbuse" är väl också en synonym som ursprungligen betecknade just någon som jobbade med att flå hästar och andra kadaver.
Click to expand...
SAOB stöder detta.

”(Det) ålåg (i ä. tid bödeln) .. att aflifva, flå och nedgräfva smittade kreatur (hvaraf benämningarna ”flåbuse”, ”rackare”, ”nattman” tilldelades honom).”
 
Om man har spelat de Assassin's creed spelen som utspelar sig i Italien så har man stött på kampaniler (det är främst en Italiensk företeelse även om det förekommer på andra ställen).

En kampanil (Campanile) är ett fristående klocktorn, ofta men inte alltid byggd i närheten av en kyrka. De flesta hade funktionen av ett klocktorn, men de kunde även fungera som utsiktstorn (i vissa fall kunde man se mellan städer/byar), brandvaktspost, skyddsrum vid anfall eller fängelse. Ofta kombinerades flera funktioner i ett och samma torn. En annan bifunktion var som landmärken, dvs de användes för att orientera sig i staden.

I vissa städer, som Lucca och Bologna, tävlade adelsfamiljer om att bygga de högsta tornen som statussymboler. Det var även en kamp mellan byar om vem som hade det högsta och snyggaste tornet. Denna kapplöpning för att uppnå status resulterade i att det fanns många torn. Under perioder av oro kunde torn raseras som straff eller maktdemonstration av rivaliserande fraktioner.

Det kanske mest kända exemplet är lutande tornet i Pisa. Ett annat känt torn är San Marco Campanile i Venedig som även fungerade som fyr.

Sidonot: Från Kampanil härstammar även begreppet Kampanilism som är en form av lokalpatriotism.

---

I rollspelssammanhang så ger tornen mer liv åt staden. Det blir också ett sätt för SL att förmedla vilka maktgrupper som finns i staden (ex. ett torn per grupp). Det blir ett snabbt sätt för spelarna att få grepp om maktstrukturerna i en ny stad; "Hur många torn finns det? Vem tillhör de?"

Några äventyrsförslag:
  • Ett torn har stått låst och bevakad i generationer, vad är det som vaktas där uppe? Det kanske hissas upp saker nattetid, kan det vara mat? Eller är det blod?
  • En mystisk signal hörs från tornet varje natt även om den står tom. Det fortsätter även efter att man avlägsnat klockorna.
  • Tornet innehåller viktiga dokument som rollpersonerna måste få tag på. Men hur tar man sig in?
  • Ett torn i staden har inga dörrar eller ingångar. Det finns bara fönster på översta våningen och på nätterna syns ett ljus däri. Det sägs att det är en magiker som bor där.
  • Rollpersonerna får i uppdrag att spränga ett torn för en rivaliserande familj.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top