När SL frågar spelarna om SL-grejer

Rickard said:
Mina frågor handlar istället mycket om att fiska efter mer information kring rollpersonen. Hur den tänker, vilken uppväxt den hade - saker som spelaren antingen inte tänkt på och får chans att mejsla ut eller saker som spelaren faktiskt har funderat på och nu får ge luft för. Då kan jag kroka i det i min prep.
Click to expand...
Håller med! Jag ser det som ett sätt att hjälpa spelarna utveckla sina rollpersoner, förankra dem i spelvärlden och att jag får verktyg för att ytterligare koppla samman rollpersoner och spelvärlden.
 
Jag använder mig ofta av att bolla över till spelarna.

SL -ni anländer efter fyra dagars resande längs med kungsleden i byn järnhamra ,ni är nu tröttna och slitna efter er resa och era kläder är fulla med resdamm och era strupar är torra som fnöske

Spelare- finns det ett värdshus i byn där vi kan vila och släcka vår törst

SL- ja finns det något värdshus och isf vart är det beläget och hur ser det ut och vem är det som driver det.

För mig är det att involvera spelarna i vår gemensamma aktivitet och att vi skapar något tillsammans , dom får vara delaktiga i att skapa världen som deras rollpersoner kommer figurera och agera i.

Dessutom är jag lat och det tar bort ett moment av att behöva ha planerat saker innan eller behöv dra saker ur röven på stört när någon frågar , ist kan jag bolla över till spelarna.


Jag har haft spelare som älskat det och mer än gärna vill vara med och vara delaktiga i att skapa världen vi spelar i och dess invånare tillsammans med mig och jag har haft spelare som varit precis tvärtom och tyckt det är jätte frustrerande att jag inte har klara svar på stört att ge dom på alla deras frågor dom kan tänkas ställa.
 
Hundenilunden82 said:
Dessutom är jag lat och det tar bort ett moment av att behöva ha planerat saker innan eller behöv dra saker ur röven på stört när någon frågar , ist kan jag bolla över till spelarna.
Click to expand...
Ja, mycket av anledningen till varför jag ställer frågor är för att jag inte tycker det är kul med massivt prep. Jag vill preppa så att jag har något att spinna vidare på när spelarna gör saker, men det ska inte ta mer än 30-60 minuter. InSpectres har lagt en stor grund till hur min spelledarstil ser ut idag. Där slår man fram fyra "element" i grundstoryn (tar max en minut) och så spelar man ut scener där spelarna fyller i med mer information baserat på elementen och utifrån spelets struktur (du genomgår fyra spelfaser för att slutligen slåss mot ett spöke).
 
Rangertheman said:
Det, och jag upplever att spelarna bryr sig mer om spelvärlden när de fått tillföra saker till den.
Click to expand...
Tja, om jag ska säga det uppenbara: det beror på.

Är man stenhårt inne för culture gaming och att utforska världen så vill kanske spelaren veta att spelledaren "kan" allting. Om allting bara "hittas på" så skulle det kunna uppfattas som att det saknas djup i världen och spelaren förlorar intresset.

Å andra sidan, min spelgrupp kör väldigt mycket culture gaming, fast med samberättande. Vi tycker det är fascinerande att utforska platser, personer och myter som de andra spelarna hittar på för tillfället. För egentligen, spela roll om något hittats på för 2 sekunder av en deltagare runt bordet sedan eller för fem år sedan av någon äventyrsförfattare? Gruppen i sig vet var ribban ska ligga; de vet vad de själva gillar; gruppen är dessutom fler personer än en äventyrsmakare.
 
Sömniga Isaac said:
Spelar jag ett spel med en spelledare så är jag nog väldigt opepp på att bygga eller vara medskapare av världen. Jag är där för att skapa handling och dynamik i den givna situationen. Mitt intresse för att vara medskapare av skådeplatsen, världen är ganska låg. För mig som spelare går gränsen som medskapare vid att fråga SL om möjligheter och detaljer i världen, mina frågor får vara min in-put till spelvärlden. Skulle frågan bollas tillbaka till mig skulle jag fundera på varför vi inte spelar ett annat rollspel istället med en mindre framträdande SL roll.
Click to expand...
Fast om frågan bollas tillbaka spelar ni ju redan ett spel med mindre framträdande roll än om SL har blorbat allt innan.
Handlar det om att det inte varit tydligt hur rollfördelningen ser ut.
 
Lemur said:
Spelare: "Finns det något värdshus i byn?"
SL: "Jag vet inte, gör det?"
Spelare: "Ja, jo, okej. Det gör det väl."
SL: "Vad heter värdshuset?"
Spelare: "Eh, Halta... Galten?"
SL: "Okej. Är det ett bra ställe eller mer av en sylta?"
Click to expand...

Jag tycker hela den här dialogen ser mer ut som en SL som försöker ingjuta lite självförtroende i spelaren istället för att låta scenen fastna i ganska ovidkommande detaljer. Är det någon slags fantasyby ni är i? Ja, nog finns det allt ett värdshus här. Det finns säkert till och med två, med lite olika standard. Oavsett om SL eller spelaren besvarar frågorna ovan så tycker jag att följande scen är bättre för alla inblandade:

Spelare: "Jag tar med mig dvärgen Rulvar och stövlar in på det fräsigaste värdshus vi kan se på huvudgatan och beställer in en kopp mousserande tjärvin. Skål för dig Rulvar, utan dig hade vi varit trollföda vid det här laget!"

SL "Bra, det är ett ganska fint värdshus och de andra gästerna ser ut att störas av era kläder och ljudnivå men ingen protesterar"
ELLER
SL "Det enda värdshuset på gatan är värdshuset Halta Galten, ett riktigt nedgånget hak"
ELLER
SL "Vet ni? Det finns inget värdshus i den här byn. Jag kanske inte var tydlig med hur väldigt liten den här byn är"

Så jag tycker inte frågorna i exemplet handlar om SL-grejer. "En man kommer fram till bordet och säger att han har hört att ni är kompetenta äventyrare och har ett uppdrag för er. Hur ser han ut?" är mer i stil med att fråga om SL-grejer. I så fall föredrar jag att separera det med områden där spelarna får mer fria händer och områden där SL har ansvar (i min år noll-kampanj så har spelarna haft fria händer att skapa invånare till arken, så där har vi nu 200 namngivna arkbor med en rads beskrivning var. Det hade vi inte haft om de inte hade fritt fram)
 
Jag uppfattar det som att frågan gäller under själva spelandet, och då är det extremt sällan spelarna ger sådan input (bortsett från då jag spelar samberättarspel, typ Utpost). Men, jag har som spelledare inte något problem med att delegera ut sådant så länge det matchar spelstilen vi har. T.ex. just hur random värdshus nummer 148 ser ut och vilket klientel som finns där just nu. Men, de flesta spelare jag har haft verkar inte vara så intresserade av det. De vill mer uppleva genom spel.

Sedan, i spelgruppen för FFG Star Wars, där tärningsresultatet både är lyckat/misslyckat och om det är med fördel/komplikation, så bollade vi lite ibland om hur vissa tärningsutfall skulle ge för resultat. Gissar på att i 60% av fallen var det jag som hittade på, 30% av fallen skippade vi att ge det något mer än att ta det mekaniska resultatet och gå vidare, och 10% av fallen kom en spelare upp med något.

Men, innan spel så är det en annan sak. Till Star Wars skapade spelgruppen gemensamt planeten och staden rollpersonerna kom ifrån, I min Traveller kampanj så pratade jag en massa med varje spelare om hemplaneten för varje spelare. I båda fallen är jag mer i en Art Director roll, där min uppgift blir att se till att det som fastsälls passar den tänkta kampanjen, och om det inte passar, gräva lite i vad i idén som spelaren vill ha för att se om det kan vridas till för att passa in. Att skapa delar/detaljer av settingen gemensamt innan har hjälpt att grunda rollpersonerna i settingen, och hjälpt spelarna att komma in i spelet.
 
Rangertheman said:
Det, och jag upplever att spelarna bryr sig mer om spelvärlden när de fått tillföra saker till den.
Click to expand...
Det är inte alls min erfarenhet. De jag spelar med tycker att världen känns godtycklig om de kan lägga till saker i den. Vilket gör att de tappar inlevelse.
Alltså, de vill kunna påverka världen. Men helst bara genom rollpersonernas agerande.
 
Jag vill helst ha tänkt ut så mycket som möjligt i förväg. Men ibland har jag missat något som är logiskt, t.ex. just det exemplet som ges, "finns det en krog i närheten?", sagt när spelarna skulle ta sig an en julspecial som jag skapat för min egen kampanj i Altdorf i WFRP. Då tycker jag att det är okej att jag tar hjälp av spelarna att "uppfinna" den platsen, och sen får jag ta över. I det fallet handlade det om att det var rimligt att det skulle finnas något ställe i närheten där rollpersonerna kunde ställa frågor om folket som bodde i en mystisk gränd.

Så jag tar oftast inte till det verktyget, men tycker att det kan funka bra i vissa särskilda lägen.
 
Jag har aldrig varit med om att köra "spegelvänt" spelledarskap tidigare. Spontant tänker jag att det nog inte är för mig, men samtidigt är det ju dumt att förkasta det innan man testat. Så om jag skulle vara i ett sammanhang där det görs skulle jag haka på med öppet sinne.
 
När jag frågar spelarna så försöker jag tänka att det blir någonting som vi skapar tillsammans. Om jag bara frågar "vad finns här?" så lämpar jag bara över hela problemet till spelaren. Men om jag istället sprider frågan och bidrar lite själv:

Frågar spelare 1: "Mitt på torget finns en gammal rest från kriget, vad är det?"

Spelare 1: "En gammal utbränd stridsvagn"

Frågar spelare 2: "Vad är speciellt med den?"

Spelare 2: "Den är fylld med vatten och fungerar som en fontän"

Fortsätter beskriva: "Ja, ni ser alltså en gammal rostig, mossväxt stridsvagn i en bassäng. Kanontornet pekar uppåt och ur pipan rinner vatten som skvalpandes far ner i bassängen. Fiskar simmar ut och in ur stridsvagnskroppen och fångar insekter vid ytan och gömmer sig undan den starka solen..."

Så tanken är mest att de kommer med lite kreativ input snarare än att de behöver beskriva något i större detalj. Men jag använder det generellt för att göra detaljerna i spelvärlden intressantare och sällan för att driva handlingen.
 
Rickard said:
Å andra sidan, min spelgrupp kör väldigt mycket culture gaming, fast med samberättande. Vi tycker det är fascinerande att utforska platser, personer och myter som de andra spelarna hittar på för tillfället. För egentligen, spela roll om något hittats på för 2 sekunder av en deltagare runt bordet sedan eller för fem år sedan av någon äventyrsförfattare? Gruppen i sig vet var ribban ska ligga; de vet vad de själva gillar; gruppen är dessutom fler personer än en äventyrsmakare.
Click to expand...
Ja, jag tycker inte heller det spelar någon roll när något hittas på och av vem. Men det är viktigt, som du skriver, att gruppen vet var ribban ska ligga. Jag har stött på några få spelare som inte riktigt klarar av det ansvaret utan bara hittar på saker som gynnar deras rollperson och som gärna är OP. Det blir tråkigt att behöva använda sitt SL-veto för ofta. Som sagt så är det få som är på det viset och de brukar lära sig efter ett tag vad som är en rimlig nivå.
 
Lemur said:
Det är inte alls min erfarenhet. De jag spelar med tycker att världen känns godtycklig om de kan lägga till saker i den. Vilket gör att de tappar inlevelse.
Alltså, de vill kunna påverka världen. Men helst bara genom rollpersonernas agerande.
Click to expand...
Beror det på att tillägget sker i stunden, eller att det är någon annan än spelledaren som gör det, att de upplever det som godtyckligt? Är de ok med att SL använder något från rollpersonernas bakgrundshistoria i världen? Eller om något spelare kommer med förslag till SL mellan spelpassen?
 
Formlexx said:
Jag tror det mer handlar om att fråga om karaktärens erfarenhet snarare än att sätta spelaren i skrivarstolen och fylla hål i settingen.

I min grupp om dem kommer till en ny stad eller by så är ofta det första jag frågar gruppen om någon av dem har varit där tidigare. Om någon säger ja så beskriver jag lätt vad huvudsysslan i staden är, är det en gruvstad, militärt försvarsverk, fiskeby, eller en lugn by omringad av åkrar, och lätt om vad det finns för olika grupperingar där samt mindre sysselsättningar och inrättningar. Sen frågar jag vad karaktären har haft för ärende där tidigare och ber dem berätta lite om det.

Att be spelaren att sätta sig ner och skapa en stad åt mig skulle kännas som att det tar en ur inlevelsen. För spelare som är intresserade så har jag bett dem hjälpa till med settingen utanför spelet men jag skulle aldrig kasta det på någon under spelet.

Så exemplet du gav skulle jag se som olika lite beroende på hur du frågar den snarare än vem frågan är riktad till. Beskriver du hur det ser ut nu och frågar vad som inte var samma när karaktären sist var där, eller får spelaren skapa vad som finns där nu?
Click to expand...

Jag hade nog inte tänkt så långt. Men det är klart att det blir olika beroende på när frågan ställs och vad som sagts innan osv.

Jag ser själv inte någon större skillnad med de två exemplen jag gav, men jag kan se två rätt olika approacher om man jämför din beskrivning och min. Det låter som att för dig är premissen: "här kommer det som jag har bestämt på förhand, nu får du bygga på det genom att besvara frågan" vilket står i kontrast till "nu får du ge mig lite input, som jag bygger vidare på sen ".

Där tänker jag att det absolut finns olika preferenser och förväntningar som kan skära sig mellan spelare.
 
BiobunkerVII said:
Fast om frågan bollas tillbaka spelar ni ju redan ett spel med mindre framträdande roll än om SL har blorbat allt innan.
Handlar det om att det inte varit tydligt hur rollfördelningen ser ut.
Click to expand...

Du har helt rätt i din observation. Så att säga så länge det är tydligt med vad som förväntas av deltagarna runt bordet så är jag fine med vilket som. Jag har inget emot att få frågor om SL om jag har fått det förklarat för mig att det är så vi spelar här och nu. Mina favoritspel är ju närmare samberättande än mer traditionella spelstilar. Dock så har jag en förväntan om vi spelar med tradionella spelstilar att SL tar ansvar för världen och spelarna för rollpersonerna. En förvänta som kan omförhandlas med enkelhet om gruppen är tydlig med det från start :)
 
Rangertheman said:
Beror det på att tillägget sker i stunden, eller att det är någon annan än spelledaren som gör det, att de upplever det som godtyckligt? Är de ok med att SL använder något från rollpersonernas bakgrundshistoria i världen? Eller om något spelare kommer med förslag till SL mellan spelpassen?
Click to expand...
Ja, så är det nog. De vill ha illusionen av att värdshuset har funnits länge och liksom inte bara "dök upp" när de letade efter det.
I allmänhet är nog bakgrundsgrejer mer okej och det blir bara störigt (i den mån de nu är det) när det är salienta företeelser som påverkar spelets nu.

Edit: förtydligande; både att det är i stunden och att de själva styr det. Även om SL också egentligen bara hittar på i stunden kan det finnas en illusion av det var genomtänkt och befäst i världen.
 
Last edited:
Lemur said:
Det är inte alls min erfarenhet. De jag spelar med tycker att världen känns godtycklig om de kan lägga till saker i den. Vilket gör att de tappar inlevelse.
Alltså, de vill kunna påverka världen. Men helst bara genom rollpersonernas agerande.
Click to expand...

Det här är nåt jag stött på också. Ibland tas det där med medskapande så långt att man involverar spelarna *för mycket*. Jag har en hypotes om att skapandet hålls fram som "lite finare" än att bara uppleva och utforska. Kanske är det ett försök att jämna ut rollerna mellan spelare och spelledare?

Rent psykologiskt kan jag se vinsten med att involvera spelarna och få dem att "känna ägande" i spelet och därmed göra det enklare med inlevelse. Frågan är ju hur man försöka möta det där på halva vägen.

Mina försök har varit att jag som spelledare beskriver vad som finns i världen, men att jag ibland ber spelarna fylla i detaljer. Jag kanske säger att en person är en fint utstyrd ryttare med brutal uppsyn, uppflugen på sin impala (jag spelleder i Glorantha just nu), men frågar en spelare vad de noterar i personens klädsel och uppförande. De får känna att jag beskriver världen som finns där, men de kan fylla i genom att gestalta vad rollpersonen ser och känner.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top