När SL frågar spelarna om SL-grejer

Mikl said:
Själv blir jag lite obekväm när min rollperson dödar någon i strid och spelledaren ber mig beskriva hur.
Click to expand...
Detta kan jag nog vara skyldig till, men det är nog egentligen inte för att jag vill ha en grafisk bild utan mer - på samma sätt som jag ber spelare beskriva vad som händer vid andra typer av lyckade/misslyckande slag. Det kan lika gärna vara; "Oj vilken otrolig miss, kan du beskriva vad som händer egentligen?"
Men bra att veta att vissa blir obekväma av dödsbeskrivningar, det kommer jag att ta med mig.
 
Jag brukar snarare vända på det.

Frågan "jag vet inte, gör det?" känns ofta som en SL-teknik för att locka fram medskapande bakvägen, jag brukar istället vara helt öppen med när jag som SL faktiskt inte vet saker eller har raka svar att jag inte har någon koll. Det finns alltid tusen saker man inte tänker på när man preppar rollspel, men jag brukar aldrig preppa för luckor som sen skall fyllas av spelarna, det känns som att man medskapar på låtsas då.

För mig blir det oftast snarare:

Spelare: "Finns det ett världshus i den här byn?"
SL: "jag vet faktiskt inte, det borde det ju finnas antar jag, vad tycker ni?"
Spelare 1: "Ja alltså, vi behöver ju nånstans att sova så det skulle vara bra om det fanns ett värdshus"
Spelare 2: "Ok men byn var väl rätt liten eller?"
SL: "Ja, alltså det är mest bara några gårdar typ"
Spelare 3: "Så byn kanske är för liten för att ha ett världshus, dessutom är vi ju typ ute i ingenstans så känns inte som att det borde vara så mycket ruljans på ett sånt"
Spelare 1: "Ja, det kanske inte finns nått värdshus då..."
SL: "Nä, det finns inget värdshus, byn är för liten"
Spelare 2: "Men vart skall vi sova då, det är ju mitt i vintern?!"
Spelare 3: "Jag bankar på dörren till närmsta gård och frågar om vi får sova i ladan!"

Mina spelare kommer med input utanför sina rollpersoner hela tiden om saker jag inte tänkt på som gör spelet bättre och mer intressant, det är massa "jag tänker mig att..." och "finns det här..." och "det skulle vara coolt om..." och väldigt mycket är det bara att svara ja på när det kommer. Det är ju i praktiken en samskapande, men jag slipper sitta med ansvaret att komma på allt eller fatta beslut om allt som SL, spelarna är med och skapar världen bara genom att föreställa sig vad som finns i den och uttrycka sin vilja. Men jag preppar aldrig för det, och har ingen specifik teknik jag kör med förutom att gilla mina spelares idéer.
 
adrian_of_arcane_lore said:
Frågan "jag vet inte, gör det?" känns ofta som en SL-teknik för att locka fram medskapande bakvägen, j
Click to expand...
Absolut. I bästa fall behöver jag som spelledare inte fråga spelarna om saker, eftersom dom vet att dom kan hitta på saker. Min prep utgår från att dom hittar på saker som jag kan kroka fast min prep i. På ett sätt gör frågorna spelarna lika passiva som om spelledaren beskriver allting själv, eftersom dom istället kanske sitter och väntar på att bli tillfrågade.

Mina frågor handlar istället mycket om att fiska efter mer information kring rollpersonen. Hur den tänker, vilken uppväxt den hade - saker som spelaren antingen inte tänkt på och får chans att mejsla ut eller saker som spelaren faktiskt har funderat på och nu får ge luft för. Då kan jag kroka i det i min prep.
 
Jag gillar att lägga till och bidra, men undviker det som oftast om jag inte direkt ombeds bidra. Hur viktigt detta upplevs beror lite på i vilket skede bidraget ges. Ibland känns bidraget oviktigt just för att det är något man själv kommer med. Svårt att säga generellt när, men om jag ska generalisera… ju tidigare man får bidra desto bättre blir det.
 
Lemur said:
Spelare: "Finns det något värdshus i byn?"
SL: "Jag vet inte, gör det?"
Spelare: "Ja, jo, okej. Det gör det väl."
SL: "Vad heter värdshuset?"
Spelare: "Eh, Halta... Galten?"
SL: "Okej. Är det ett bra ställe eller mer av en sylta?"

Sådär kan det låta. Många SL älskar att hålla på så (jag har nog själv gjort mig skyldig till det ibland). När jag frågar spelare så visar det sig dock att de flesta inte alls gillar det. De vill fokusera på sin karaktär och de tycker att de tappar inlevelse om de även har SL-makt att påverka världen runt rollpersonen.
Som spelare kan jag känna igen mig i det. Drömmen är att ha en SL som är så inläst på världen att det upplevs som att inga luckor existerar.

Vadföredrar ni?
Click to expand...

Jag brukar begränsa mig till sådant som direkt relaterar till rollpersonen.
 
Knepet är ju att knyta frågan till spelarens RP.

"Var det här ni hängde när ni hade permis?"
"Japp!"
"Vad hette stället?"
"Grisen! Halta grisen. Kanske. Vi sa bara grisen"

Då återger spelaren ett minne istället. Typ så.
 
Som många andra gillar jag inte fråga 1, men kan däremot tänka mig att låta gruppen diskutera det som @adrian_of_arcane_lore beskriver det. Men det handlar mer om att definiera ofärdiga delar av spelvärlden ihop.

Resten är ok, men det funkar, återigen som flera skriver, bäst om man utgår från RPn. Ber SL mig hitta på en massa centrala element kan jag få känslan av att världen inte riktigt är beständig. Det är negativt för min inlevelse.
 
Jag är ju generellt oförtjust i spelledare eftersom den uppdelningen stänger ned mycket av idéutbytet jag gillar med rollspel, men den här tekniken gör i alla fall att jag kan få in lite grejer från de andra spelarna som jag måste förhålla mig till. För oviktiga saker spelar det inte så stor roll, men att fråga spelarna om något som har stor påverkan på hela spelet kan luckra upp ensidigheten en del. Tvinga mig att tänka om. Men det är ju mest ett sätt att försöka undergräva spelledarrollen.
 
Spelar jag ett spel med en spelledare så är jag nog väldigt opepp på att bygga eller vara medskapare av världen. Jag är där för att skapa handling och dynamik i den givna situationen. Mitt intresse för att vara medskapare av skådeplatsen, världen är ganska låg. För mig som spelare går gränsen som medskapare vid att fråga SL om möjligheter och detaljer i världen, mina frågor får vara min in-put till spelvärlden. Skulle frågan bollas tillbaka till mig skulle jag fundera på varför vi inte spelar ett annat rollspel istället med en mindre framträdande SL roll.
 
Det roligaste är när världen man spelar i inte är helt färdig och utvecklas medans man spelar. Men det kan handla om att saker förändras under spel eller att saker byggs ”in game”. Så det måste inte nödvändigtvis vara samskapande (även om det är trevligt).
 
Quadrante said:
Det roligaste är när världen man spelar i inte är helt färdig och utvecklas medans man spelar. Men det kan handla om att saker förändras under spel eller att saker byggs ”in game”. Så det måste inte nödvändigtvis vara samskapande (även om det är trevligt).
Click to expand...
Nu blev jag fascinerad av tanken på ett spel där världen ändras fortgående under spel, inklusive saker som tidigare etablerats. Genomspelade händelser anpassas i efterhand så att de alltid passar in i den nuvarande världen (som ju alltid varit sådan).
 
Genesis said:
Nu blev jag fascinerad av tanken på ett spel där världen ändras fortgående under spel, inklusive saker som tidigare etablerats. Genomspelade händelser anpassas i efterhand så att de alltid passar in i den nuvarande världen (som ju alltid varit sådan).
Click to expand...
Ja det skulle vara intressant. Även om det var i enklare liten skala. Är lite trist med om allting hände för xxx år sedan och redan är klippt och skuret.
 
Som spelledare brukar jag använda greppet ibland men med restriktioner.

I vår senaste Mutant År noll-kampanj så fick spelarna ibland frågor kopplade till arken och dess invånare, ex "det finns en tjomme som är väldigt dryg och elak, han är bundis med den här bossen. Vad heter han och vad har han han gjort för att få sitt dåliga rykte?" eller " ni rör er mot ruinen när ni plötsligt ser en Mutant som flyr från en muterad jättegråsugga. Du känner igenom mutanter som en oviktig Mutant från er ark. Vem är det, vad heter hen?"

Det här utgick ju från att spelarna har ju varit med under session 0 där de var med och skapat arken och dess bossar. Det kändes som det funkade ok, men inte perfekt.
 
Jag tycker detta är najs. Som SL vill jag inte sitta och vara (eller ha) en wikipedia för världen, utan att spelarna ska vara delaktiga i skapandet av den. Håller med tidigare talare om att det dock görs bäst genom att knyta det till spelarnas rollpersoner så att de får berätta något som en erfarenhet istället för en faktaruta.
 
Jag har inga större problem med företeelsen men det är inget som faller sig naturligt för mig. Jag är van att det är SL och inte spelarna som sätter sådana grejor.
 
Jag känner till viss del att man antingen spelar med spelarna medberättande eller så gör man det inte. Att höfta lite och göra det ibland skapar risken att en spelare blir fullkomligt gung ho på konceptet och hittar på saker som spelledaren måste säga nej till för att han faktiskt har förberett saker, dålig stämning till följd.
 
Alltså, jag skulle inte fråga spelarna rakt ut, däremot är jag helt OK med att spelarna på eget initiativ skulle lägga till saker. Om en spelare skulle säga "Jag går ner till den där sjaskiga syltan 'Halta Galten' nere vid hamnen", trots att den aldrig nämnts, så gör det mig bara glad. Det ger liv till världen, och det gör att man slipper en del onödigt dividerande om vad som finns, hur de är, och var de finns.

Naturligtvis behåller jag veto, om det inte alls funkar. Jag föredrar dock, om det går, att lägga vetot "in game", så tex "Nej, världshusvärden dog i ett knivslagsmål, nu är det en repmakare där", framför att bara säga "Nej, den finns inte".
 
Nässe said:
Älskar när SL ställer frågor till rollpersonen som typ i AW, men absolut inte till spelaren (om det inte är innan spel, när man skapar kampanjen).
Click to expand...

Menar du såhär?

Ok:
Sl: ni kommer till slut fram till den lilla ensliga bergsbyn. Thindariel, vad är det som uppenbart har förändrats sedan du var här senast?

Inte ok:
Sl: ni kommer till slut fram till den lilla ensliga bergsbyn. Lovisa, är det något som har förändrats här sedan thindariel var här sist?

Nu gjorde jag två väldigt snarlika exempel, men vore intressant att höra var du tycker att gränsen går (om jag inte missuppfattade vad du menade med frågor till rollpersonen som i AW) :)
 
APM said:
Menar du såhär?

Ok:
Sl: ni kommer till slut fram till den lilla ensliga bergsbyn. Thindariel, vad är det som uppenbart har förändrats sedan du var här senast?

Inte ok:
Sl: ni kommer till slut fram till den lilla ensliga bergsbyn. Lovisa, är det något som har förändrats här sedan thindariel var här sist?

Nu gjorde jag två väldigt snarlika exempel, men vore intressant att höra var du tycker att gränsen går (om jag inte missuppfattade vad du menade med frågor till rollpersonen som i AW) :)
Click to expand...

Jag tror det mer handlar om att fråga om karaktärens erfarenhet snarare än att sätta spelaren i skrivarstolen och fylla hål i settingen.

I min grupp om dem kommer till en ny stad eller by så är ofta det första jag frågar gruppen om någon av dem har varit där tidigare. Om någon säger ja så beskriver jag lätt vad huvudsysslan i staden är, är det en gruvstad, militärt försvarsverk, fiskeby, eller en lugn by omringad av åkrar, och lätt om vad det finns för olika grupperingar där samt mindre sysselsättningar och inrättningar. Sen frågar jag vad karaktären har haft för ärende där tidigare och ber dem berätta lite om det.

Att be spelaren att sätta sig ner och skapa en stad åt mig skulle kännas som att det tar en ur inlevelsen. För spelare som är intresserade så har jag bett dem hjälpa till med settingen utanför spelet men jag skulle aldrig kasta det på någon under spelet.

Så exemplet du gav skulle jag se som olika lite beroende på hur du frågar den snarare än vem frågan är riktad till. Beskriver du hur det ser ut nu och frågar vad som inte var samma när karaktären sist var där, eller får spelaren skapa vad som finns där nu?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top