När SL frågar spelarna om SL-grejer

[Lemur]

Spelare: "Finns det något värdshus i byn?"
SL: "Jag vet inte, gör det?"
Spelare: "Ja, jo, okej. Det gör det väl."
SL: "Vad heter värdshuset?"
Spelare: "Eh, Halta... Galten?"
SL: "Okej. Är det ett bra ställe eller mer av en sylta?"

Sådär kan det låta. Många SL älskar att hålla på så (jag har nog själv gjort mig skyldig till det ibland). När jag frågar spelare så visar det sig dock att de flesta inte alls gillar det. De vill fokusera på sin karaktär och de tycker att de tappar inlevelse om de även har SL-makt att påverka världen runt rollpersonen.
Som spelare kan jag känna igen mig i det. Drömmen är att ha en SL som är så inläst på världen att det upplevs som att inga luckor existerar.

Vadföredrar ni?

 

[ceruleanfive]

Jag gillar't inte alls. Antingen vill jag utforska spelvärlden genom rollpersonens ögon, eller så vill jag samberätta. Att hoppa fram och tillbaka upplever jag bara som störigt åt båda hållen. Gränserna blir för suddiga – vilka saker får jag hitta på själv och/eller varför måste jag krångla med tärningsslag när jag har en frän idé?

Don efter person, så klart. Men ska en spelledare köra med sånt där vill jag åtminstone veta det på förhand så att jag vet att jag har whiplash att vänta mig.

 

[StradhLestat]

Spelare: "Finns det något värdshus i byn?"
SL: "Jag vet inte, gör det?"
Spelare: "Ja, jo, okej. Det gör det väl."
SL: "Vad heter värdshuset?"
Spelare: "Eh, Halta... Galten?"
SL: "Okej. Är det ett bra ställe eller mer av en sylta?"

Sådär kan det låta. Många SL älskar att hålla på så (jag gör det exempelvis själv ibland). När jag frågar spelare så visar det sig dock att de flesta inte alls gillar det. De vill fokusera på sin karaktär och de tycker att de tappar inlevelse om de även har SL-makt att påverka världen runt rollpersonen.
Som spelare kan jag känna igen mig i det. Drömmen är att ha en SL som är så inläst på världen att det upplevs som att inga luckor existerar.

Vadföredrar ni?

Trror det hela faller under en "Session Zero"Vill gruppen ha "sambrättande"...dvs där de är med och beskriver världen, eller vill de "bara" agera i den?

Kommunikation komunikation komunikation, så blir det finemang för just den SL/gruppen

 

[Dimfrost]

Jag gillar det inte heller. Det gör att världen känns mindre verklig som spelare, och spelledaren har förhoppningsvis mer verktyg för att generera sådant utgående från världens historia, relationer, namnlistor och annat. Det är en helt annan sak när det handlar om sådant som direkt berör rollpersonerna. Om det exempelvis ska komma in en gammal stamkund på den butik rollpersonerna driver frågar jag gärna spelarna om vem det är. Skillnaden här är att det är något rollpersonerna skulle känna till och kan ses som en utvidgning av rollpersonerna själva. Det är en helt annan sak än att ge spelarna auktoritet över orelaterade delar av spelvärlden. Alldeles för ofta tycker jag att den distinktionen utlämnas.

 

[Lemur]

Jag gillar det inte heller. Det gör att världen känns mindre verklig som spelare, och spelledaren har förhoppningsvis mer verktyg för att generera sådant utgående från världens historia, relationer, namnlistor och annat. Det är en helt annan sak när det handlar om sådant som direkt berör rollpersonerna. Om det exempelvis ska komma in en gammal stamkund på den butik rollpersonerna driver frågar jag gärna spelarna om vem det är. Skillnaden här är att det är något rollpersonerna skulle känna till och kan ses som en utvidgning av rollpersonerna själva. Det är en helt annan sak än att ge spelarna auktoritet över orelaterade delar av spelvärlden. Alldeles för ofta tycker jag att den distinktionen utlämnas.

Just det - det är en viktig distinktion. Jag brukar nog vanligtvis begränsa det till sånt som är en förlängning av rollpersonen. Hur det ser ut i dennes hem eller vad bästa vännen heter. Ibland kan det dock bli gränsfall tror jag. Som att fråga vad staden heter där rollpersonen studerade till magiker, eller något i den stilen. Som kan göra större avtryck i världen runt rollpersonerna - även om det kanske ligger helt utanför äventyret vi spelar just nu.

 

[God45]

Jag älskar när spelledaren gör så. Men jag har en tendens att gå så jävla hårt jag kan så var du inte beredd på att folk undviker skogen för den är fylld med velociraptorers spöken så fråga inte mig.

Jag gör mest detta om saker som rör karaktärerna. Typ, var jobbar du och vem är din chef? Har inte spelaren någon idé så hittar jag på något. Men ibland får man guld som när någon hade en kärleksaffär med sin chef på verkstan där han jobbade när han inte var en superhjälte.

 

[BiobunkerVII]

Jag har mindre problem med frågorna ju längre ner på din lista man kommer.
Ser egentligen inga konstigheter i de två sista, om det för äventyret är viktigt vad värdshuset heter tänker jag att frågan inte ställs.
Den första frågan är jag mer skeptisk till

 

[Rickard]

Jag tycker det är superbra när spelledaren bjuder in till en konversation, som med alla konversationer.

 

[Faehrengaust]

Gillar det inte när det "tvingas" fram av SL. Om det kommer spontant så är det bra, exempelvis under barslagsmålet: "Jag greppar en bratwurst från någon tallrik och kör in i ögat på han". I ett sådant läge är det bara bra om spelarna fyller i detaljer inom rimlighetens ramar.

 

[Nässe]

Älskar när SL ställer frågor till rollpersonen som typ i AW, men absolut inte till spelaren (om det inte är innan spel, när man skapar kampanjen).

 

[Christoffer]

Vi är ju på g att sparka igång faktiskt spel med Ars Magica inom kort, konventet vi skapat har vi nog alla en bild av mer eller mindre hur det ser ut, hur saker fungerar där, så för min del som SL känns det fullständigt naturligt att fråga dem i spel hur exempelvis brunnen de har ser ut, var finns den, i vilket skick är den, osv. Själv ogillar jag frågan om den handlar om saker bortom min rollperson, men om den rör saker som min rollperson mycket väl har erfarenhet av och jag som spelare med andra ord antagligen har en viss idé om så stärker det ju bara min rollpersons plats i världen. Jag ser inte att det finns en dikotomi mellan att spela sin karaktär och ha uppfattningar om världen runt om denna. Sen kan jag ju själv gilla när sådana frågor ställs till rollpersonen och inte spelaren, och att de kan besvaras med ett nej, ingen aning, det har jag ingen erfarenhet av, etc.

Klassikern som brukar lyftas i AW är ju exempelvis en karaktär som rusar in i rummet rollpersonen är i och om SL frågar "varför är hon så ursinnig och förbannad på dig?" så öppnar det ju upp för att spelaren kan svara rakt av från sin karaktär, vem är hen? Allt från "Jag har legat med hennes brud igen..." till "jag har ingne jävla aning, hon har alltid hatat mig" är som rimliga svar som kan komma från karaktären. Medans om frågan hade greppar spelarens karaktär med exempelvis "varför har du legat med hennes brud igen?" så begränsar det utrymmet och agens från spelaren har försvunnit, om man då inte ser det som helt rimligt att svara "det har jag för fan inte, men hon tror det, hela jävla tiden!"

Edit: Eller typ vad @Nässe sa med massa mer babbel och flera ord.

 

[Rymdhamster]

Jag gillar inte fråga nr ett, men jag gillar fråga nr 2 och 3.

Jag tycker SL borde bestämma om det finns ett värdhus eller inte. Men jag är helt okej med att spelare får fylla på detaljerna.

Sure, jag hade föredragit att allt sånt där redan var utstakat, och att SL hade en detaljerad karta för alla byar i världen, inklusive listor över alla invånare, var de bor, vad de har för prylar i sina hem, etc... att man som spelare utforskar en färdig och etablerad värld. Men jag har också full förståelse för att det är vädigt få spelledare som pallar med den nivån av prepp och är okej med att saker hittas på lite allt eftersom.

Och då ser jag inget fel i att en spelare får döpa ett enstaka värdshus. Men jag tycker som sagt SL ska ha bestämt om det ens finns ett värdshus. Och jag tycker de två följdfrågorna skall ställas till olika spelare, inte till samma.

 

[Rangertheman]

Jag tycker om det väldigt mycket, förutsatt att spelarna är med på det. Om spelaren försöker stamma fram något oinspirerande varje gång avstår jag hellre. Men om de riffar på varandras idéer är det briljant! Jag tycker bäst om sådant som är direkt kopplat till rollpersonen, eller sådan som skapar atmosfär. "Värdshuset Fotvinken" kommer spelarna aldrig att glömma

 

[Mikl]

Jag gillar det inte om gruppen/kampanjen i övrigt har en problemlösande spelstil. För då passar det bäst att spelledaren definierar ramarna inom vilka spelarna ska jobba.

I exemplet med värdshuset gör det kanske skillnad om rollpersonerna har en naturligt plats att mjölka lokalinvånarna på information eller inte. Om det inte finns ett värdshus behöver det lösas på annat sätt men om spelarna kan beskriva bort det problemet försvinner den utmaningen. Just det här exemplet blev lite trivialt men ni fattar.

Om fokus inte är på problemlösning funkar det bättre.

Själv blir jag lite obekväm när min rollperson dödar någon i strid och spelledaren ber mig beskriva hur. För mig känns det lite stört att sitta och ge alltför splattiga och sadistiska beskrivningar så jag brukar hålla det kort, typ "klyver skallen" eller liknande.

 

[Zeedox]

Superälskar, och gör det nog varje spelmöte om jag kommer ihåg. Ibland är jag dum nog att försöka hitta på allt själv.

 

[Zeedox]

Själv blir jag lite obekväm när min rollperson dödar någon i strid och spelledaren ber mig beskriva hur. För mig känns det lite stört att sitta och ge alltför splattiga och sadistiska beskrivningar så jag brukar hålla det kort, typ "klyver skallen" eller liknande.

Detta kan jag hålla med om, men det är mest pga att behöva beskriva någon som dör. Nog en bra lines/veils grej för mig att komma ihåg att berätta framöver, tack!

 

[SpringandeKulle]

Jag har inget emot att spelare fyller i med fluff. För jag tycker det är onödigt att spelare sitter och frågar spelledaren om en massa frågor om oviktig information. Vore helt nöjd om spelarna tog saken i egna händer för fylla ut världen.

SL "Ni kommer fram till byn... öh.. Lillköping på kvällen efter en veckas resande i vildmarken och är lite slitna och trötta"
Spelare "Finns det något värdshus?"
SL "Öh... men jo det finns det"
Spelare som inser att byn är helt improviserad.
Spelare "Äntligen lite civilisation! Är så trött på torkat kött och hårt bröd. Skulle döda för ett stop öl! Men titta! Där ser ut som ett öppet värdshus. Låt oss gå dit. Hm... Halta Grisen, ser lite sunket ut men tja vad kan vi vänta oss i denna by."

 

[luddwig]

Som spelare föredrar jag att fokusera på rollpersonen, så det stör om jag plötsligt måste hitta på saker om spelvärlden, särskilt sådant som känns frikopplat från rollpersonen. Som spelledare är jag beredd att ta ansvar för spelvärlden, men om jag märker att någon spelare vill fylla ut världen försöker jag vara följsam. I min lokala spelgrupp är det till exempel inte ovanligt att rollpersonerna plötsligt nämner andra personer i spelvärlden - "vi behöver en kusk så jag vill försöka få tag i senil-Per, han är virrig i huvet men köra vagn kan han" - och så länge det känns rimligt brukar jag bara haka på.

 

[krank]

Jag känner mig nog mest som ett rådjur i strålastarsken när det händer. En känsla av att bli satt på pottan. Jag är inte bra på impro och jag gillar inte impro – att snabbt svara på prompter är något jag finner obehagligt och svårt. Jag känner det alltid som att mina svar är dåliga, för tråkiga. Eller som att de inte passar in. Jag vill inte ha det ansvaret!

Som SL är det lättare att improvisera; jag har ju förberett vad-som-hänt så även om spelarna undersöker något jag inte tänkt på så kan jag ju extrapolera utifrån given data. "Snabbt, vad hette kusinen du brukade leka med när du var liten!?" är en helt annan sak.

Visst vore det lite bekvämt för mig som SL att be spelarna brodera ut grejer. Men som spelare slipper jag helst.

 

[Gamiel]

Jag brukar säga från start att jag gärna vill att spelarna improviserar fram information runt dem, ger förslag och kan be dem berätta hur saker ser ut vid vissa tillfällen. Åtminstone en av de andra i min grupp har inga problem att låta oss andra komma på saker om världen runt oss under spelets gång.