Recent content by Bifur

Jag är en allätare i sammanhanget. Jag köper lite av varje, regelböcker till spel som inte har äventyr och motsatsen. Och jag är en sådan som kan köpa äventyr och kampanjer till spel jag inte äger eller har spelat. Sen skadar det aldrig att jag vet att ett spel har en uppsättning g äventyr att...

Genom alla tider? Kanske nyhetens behag som spelar in men... 1. Blade Runner (The One Ring som stark konkurrent) 2. Spelarboken till MUA 3. Konfluxsviten (Det har jag nämligen svarat förr på denna frågan. Jag tycker dock att Undergångens arvtagare är allvarlig utmanare, liksom Tatters of the King)

Blev ett kort Munkcon 5, så jag hann inte heja på och prata med alla jag hade tänkt, men trevligt som vanligt ändå. Men ett pass Walking Dead blev det med @P.eLL.e som SL och @Caserio, @klopoch Erik (vars formumnick jag missade) som spelare. Kul att få chansen att testa det.

Menar du avseende Cyberpunk generellt eller är det sant för alla spel? I det specifika fallet kan jag inte uttala mig men som generell regel skulle jag definitivt invända (åtminstone som princip - sen kan allt gå till överdrift).

Bra genomgång. Visar ju ganska tydligt att det [settingmaterial] absolut inte var en marginell företeelse i den tidiga fasen blev mycket vanligare senare.

Jo. Även om jag väl mer tänkte på läget där SL rakt ut säger att den riktning spelarna driver spelet i funkar inte med äventyret. Det kan ju i sig grunda sig i olika saker. Från att SL bara vill vara tydlig kontra förväntningar, till att hen meddelar att hen slutar SLa om det fortsätter åt det...

En fundering i denna riktning. Är ett metasamtal om vart spelet är på väg, RPnas motiv och äventyrets innehåll rälsning?

Två mycket bra konkretioner av diskussionen. Min infallsvinkel är nog mest att det tidvis är distraherande att tampas med att i en diskussion om scenarion behöva brottas med begrepp som "rälsning" eftersom det ger så pass negativa associationer och riskerar att få hela diskussionen att kantra...

Tycker det helt beror på nivån av blorb. Är äventyret linjärt i klassisk mening kan det räcka med att säga att det är omöjligt att klättra upp. Är det linjärt men med hög grad av blorb kan SL ha en tanke om att "den där väggen är i princip omöjlig att klättra upp för", men försöker RPna, ja då...

Och igår spelade jag ännu ett parti. En multiplayer-match mellan mig, en grupp Witch Hunters och ett gäng norse raiders. Jag kämpade hårt för att få alla mina hjältar att överleva och det gick nästan och jag kom därifrån med delad vinst. (Eller de andra två pucklade på varandra medan jag smög...

Efter kampanjstarten är det upp till spelarna att ordna matcher. Jag har hunnit spela två till. Förlorade den först mot en gäng slemma skavens. Här ser vi en av de hemskingarna. Här har mitt warband ställt upp sig. Som synes flockas råttorna runt dem. Och här retirerar de ädelmodigt.

Har missat att skriva här. I mitten av oktober drog kampanjen igång. Ett 15-tal spelare samlades på Alphaspel och spelade tre scenarion var, förutbestämda utifrån en narrativ plan (än så länge inte helt klar för mig). Mycket trevligt, även om jag fick stryk i samtliga matcher och lämnade med ett...

Precis. Linjär kan rent strukturellt vanligen likställas med räls. Men tyvärr tolkas ofta verbet "rälsa" in. Vilket gör att jag helst undviker det.

Jag brukar försöka upprätthålla denna distinktionen för det mesta. Men beroende på sammanhang kan jag ibland använda det neutralt för att motparten pratar om det så och det är lättare att inte fastna på ordet.

Typ ja. Men som många nämnt, mitt intryck är att det mer handlar om personlighet och engagemang för hobbyn [hos dem som även vill vara SL] än några unika lärdomar från att spelleda. Sen skadar det säkert inte, precis som det är nyttigt att öva sig i olika spelstilar i allmänhet.