Mot en mustigare fantasysvenska

JohanL said:
("Kammare" är ett låneord - jämför "Camerata". Och Gud vad jag inte är målgruppen här, men det är ju OK.)
Click to expand...
Det har du rätt i; det missade jag. Ska fundera på om det betyder att jag tar bort det. Även ”pris”. Jag tycker som jag sagt många gånger att man inte behöver göra detta till 100 %. Bara ansatsen gör något trevligt med språket. Min subjektiva känsla har inget emot ”kammare” eller ”pris”.

Leon said:
Blot- däremot är en tydlig vikingamarkör. Vilket ju är grymt. Om man vill ha vikinga- (eller kanske folkvandrings-) känsla.
Click to expand...
Som sagt, jag vill gärna rädda det ordet. Att använda vikingakodade ord i en icke vikingatida kontext är något jag gärna försöker med.
 
Genesis said:
Som sagt, jag vill gärna rädda det ordet. Att använda vikingakodade ord i en icke vikingatida kontext är något jag gärna försöker med.
Click to expand...
Du vill ändra ordets betydelse, vilket är fullt legitimt - du är ju språkbukare som alla andra.

Men för icke fornnoridska offer så finns det redan ett ord - offer. Blot syftar specifikt på fornnodiska former av offer. Det är inte en "laddning", det är dess semantiska betydelse.

För att vara tydlig - både blot och godi syftar alltså på specifika, fornnodiska institutioner. Sedan kan man så klart försöka använda dem i överförd bemärkelse som språkövning. Men det är inte att rädda dem. Det är att ändra deras betydelse eller använda dem poetiskt eller målande. Vilket ju helt klart är helt OK, bara man är med på vad det är man gör (och att 99% av dina läsare kommmer, högst legitimt, att tänka vikingatid).
 
Last edited:
Gamiel said:
Typ "Aztek goden blotade till Huitzilopochtli"?
Click to expand...

"Citlali lät resa denna sten efter Itzcoatl, hennes far. Han föll i västerled. Tenoch ristade runorna"

Alltså Aztek-viking mashup är ju grymt. Jag älskar knepiga blandningar.
 
Leon said:
Sedan kan man så klart försöka använda dem i överförd bemärkelse som språkövning. Men det är inte att rädda dem. Det är att ändra deras betydelse eller använda dem poetiskt eller målande. Vilket ju helt klart är helt OK, bara man är med på vad det är man gör (och att 99% av dina läsare kommmer, högst legitimt, att tänka vikingatid).
Click to expand...
Ja, precis, det är ju det jag vill göra. Använda ordet i en annan kontext och bredda dess betydelse. Lite poetisk liknelse. Jag tycker ju om att leka med språket och har inget emot en lite kontrasterande och oväntad vändning. Speciellt i fantasy tycker jag att man ska våga ta ut svängarna i språket. Jag har inte bestämt mig; kanske fegar jag ur och använder ”offer” i alla fall. Men än så länge låter jag det stå.
 
Historisk fantasy är givetvis historiskt. Men inte fantasy per se.

Personligen, så spelar jag nästan uteslutande [historisk fantasy] med betoning på medeltida historia och väldigt lite fantasy … dock inte ett historiskt medeltida europa.
 
Last edited:
Quadrante said:
Historisk fantasy är givetvis historiskt. Men inte fantasy per se.
Click to expand...

Det är naturligtvis inte all fantasy som är historisk, eller som försöker vara historiskt korrekt på något vis, men en hyfsat stor andel är det.
Och även den fantasy som inte utspelar sig i historisk miljö är ofta satt i en miljö som är klart baserad på någon historisk period.
 
Gamiel said:
hur då?
Click to expand...
Leon said:
Präst smakar varken ostigt eller kristet.
Click to expand...
Våra associationer får vi själva stå för. Men säger du präst till gemene svensk tror jag att hen först kommer tänka på någon iförd kåpa, krage och kors, sedan på osten, sedan eventuellt magier, hotrer och rabbiner. Söker jag efter prästbilder på nätet hittar jag då inget annat än jesusvördare och mejeriprodukter.
Leon said:
Jag tror ni har lite obalans i språkpaletten. Kanske har ni inte läst tillräckligt mycket förkristen myt och historia?

Om du vill rensa ut romanska lånord som präst som varit etablerade i nordiska och germanska språk i över tusen år hoppas jag du tittar allvarligt på nymodigheter som köpa, mur och korp.
Click to expand...
Det är väl ändå lite magstarkt att antyda att meningsmotståndarna saknar bildning och i samma veva hävda att korp är ett lånord? Alla vederhäftiga källor jag kan hitta (SAOB, Wesséns Våra Ord, de Vries Altnordisches Etymologisches Wörterbuch) ser det som en inhemsk ljudhärmande bildning. De Vries avvisar uttryckligen att det skulle röra sej om ett lån.

Köpa lånades in under urgermansk tid. Det har tumlat runt i språket länge nog för att bli hemtamt. Murar är inte så intressanta, men om man tycker att dom stör kan man ju prata om stenvallar istället.
Svarte Faraonen said:
Jag tänker att en komplicerande faktor är att fantasyn lånar mycket från riddarsagan, vilken kommer ur ett grundmurat kristet sammanhang. Det går inte, skulle jag säga, att göra något som doftar medeltid och samtidigt eliminera de främmande ord som kommit med kristendomen eller hörde därtill – då blir det med ens fornnordiskt. En majestätisk religiös byggnad som inhyser kvarlevorna av ett helgon är inte en harg oavsett hur man vänder och vrider på det, det är en katedral, och vill man väcka bilden av en katedral ska man inte skriva "harg" eller "vi".
Click to expand...
Ja det beror väl på ens ändamål. Om man skildrar något som är snarlikt Uppsala domkyrka är det väl inte konstigt att kalla byggnaden för katedral och dess chef för biskop. Dock är jag, för min del, inte överdrivet lockad av kristendomspastischer i mina alternativvärldar. Sen är väl medeltid också lite överspelat. Jag tar hellre inspiration från äldre tider eller den mytiska sagotiden, som inledde svenska historieböcker fram till arkeologins genombrott.

Mitt gnäll till trots är jag inte genomfientlig till lånord i svensk fantasy. Den femte konfluxen har ju ett tydligt renässanstema (med uppfriskande inslag av en massa annat) så där tycker jag inte att det latiniserande stör nämnvärt. Om man skriver svärd och svartkonst i exotiserade fjärranland, så är väl olika spännande lånord närmast ett krav. Men jag tycker inte det är fel att utmana sej i att skriva något med grovåldrig klang och att utveckla begreppsfloran inom den stilen.
-------

Nåväl, trådens syfte är att utveckla fantasysvenskan, inte att käbbla över associationer och språkhistoria. Denna tråd och denna tråd är rätt trevlig läsning på ämnet. Om jag ska föreslå alternativ till präst så har jag några tankar.

Ett återkommande inslag hos religiösa specialister är deras kunskap. En möjlig etymologi för sjaman är att det härrör från ett ord för vetande. Rg veda är den äldsta rituella kompositionen inom hinduismen, och veda är besläktat med veta. En källa till ord för religiösa specialister kan således vara ord kopplade till vetande: klok, vis, lärd, veta, kunna. Exempelvis kan man översätta druid som fast-vis eller ek-vis, beroende på vilken etymologi man vill följa. Lägg till ett tydligt religiöst klingande ord för att få gudskunnig, heliglärd, hemligminne och så vidare.

Brahmin kan översättas som upphöjt sinne. Det kan inspirera ytterligare konstruktioner med hög. En annan indisk prästgestält kallas hotr, vars namn härrör från en ordstam med betydelsen att hälla. Hällandet är uppenbarligen av rituellt och offrande slag. Tjurblodshällare är inget dumt namn på en blotförrättare, så länge man inte räds lite längre sammansättningar. Följer man det etymologiska spåret är hotr besläkat med det svenska ordet gjuta, folknamnen goter, gutar och götar samt ett binamn för Oden (Gautr). En prästfigur skulle kunna kallas blotgöte eller heliggute. Om man vill slippa stamassociationer kan man istället använda nomen agentis-varianten -gjutare.

En viktig roll som gudar och andeväsen spelar i många äldre samhällen är som avtalsbeskyddare. Namnet på den zoroastriska avtalsguden Mithra kan härledas till ett ord för att binda. Ur detta komplex av gudsidéer kan man låna ordled som ed, svära, svjärja och binda till sina prästnamn.

Ur det äldre germanska ordförrådet finns två ord för heliggörande. I deras nusvenska former är dom "helga" och "viga". Det förstnämnda är etymologiskt kopplat till ord som "hela" eller "helbrägda" och har på dessa grunder kopplats till läkning. Det senare är släkt med det redan avhandlade begreppet "vi" och förekommer i frasen "Þórr vigi" (Tor vige / må Tor viga) som är en av ett fåtal kända fraser ur den förkristna nordiska religionen. Avledningar som "helgare" eller "vigare" kan funka i sammanhanget.

Det går även att knyta den religiösa specialisten till dom dödas svär, som på sätt och vis är en annan värld. Här kan ord som "död", "öde", "röse", "dös", "grift", "grav" och så vidare bindas till vördarnamn.

Ett mer allmänt råd om man vill sätta piff på lite utnötta ord är att klistra på något lattjo förled. Är någon en stormpräst så sänker till och med jag garden. Rubinriddaren och brandkonungen har genast mer personlighet än riddaren och kungen.
 
Last edited:
Stämma said:
Våra associationer får vi själva stå för. Men säger du präst till gemene svensk tror jag att hen först kommer tänka på någon iförd kåpa, krage och kors, sedan på osten, sedan eventuellt magier, hotrer och rabbiner. Söker jag efter prästbilder på nätet hittar jag då inget annat än jesusvördare och mejeriprodukter.
Click to expand...
Aha, du gjorde ett skämt om Prästost, flög mig helt förbi tyvärr. Därav något av min förvirring.
 
JohanL said:
Gemene svensk är knappast målgruppen?
Click to expand...
Trådens målgrupp är väl främst Genesis och andra som vill hitta mustigare begrepp för saker och ting? Detta sidospår började med att han bad om alternativ till präst. Ska vi prata målgrupper så är målgruppen "folk som inte tycker att ordet präst är adekvat", och då är all argumentation till prästbegreppets försvar ovidkommande.
 
Leon said:
"Citlali lät resa denna sten efter Itzcoatl, hennes far. Han föll i västerled. Tenoch ristade runorna"
Click to expand...
Gillar den, bortsett från det här med runor. Antar att glypher inte är något som passar i vad som efterfrågans, så vad bör användas istället? Bara "tecken"?
 
Gamiel said:
Gillar den, bortsett från det här med runor. Antar att glypher inte är något som passar i vad som efterfrågans, så vad bör användas istället? Bara "tecken"?
Click to expand...
Jag tänker att ”tecken” är en bra neutral term, liksom ”märken”, som jag tycker mycket om. ”Ristningar” som mer specifikt ristade tecken. ”Runor” är jag redo att använda på samma sätt som ”blot”, men kanske inte i samma sammanhang. Alltför många vikingamarkörer på samma gång så blir det väldigt färgat. ”Symboler” är nog oproblematiskt för de flesta, men alltför tydligt ogermanskt för mitt syfte just här.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top