Mot en mustigare fantasysvenska

Just Tolkien är väl berömd just för att undvika latinska ord i sitt språk och försöka hålla sig till de germanska så långt som möjligt?
Extremfallet är att Carrock är en ”eyot” och inte något romanskt ord.
 
Väldigt viktigt hör är att hålla ordning på kontexten. Stoppar du vikingatida ord i medeltidsfantasyn blir det antagligen sämre snarare än bättre.

Annars är det i vanlig ordning Frans G. Bengtsson och Erik Granström man bör titta på vad gäller ett få ett språkbruk som inte blir ostigt.
 
Var det inte detta man försökte med i Trudvang och Jorges Bestarium?

Äldre ord i all ära, men gör dig icke till Åke Ohlmark.
 
För att få in gammalspråket borde boken skrivas i, och spelet talas i gamla former, som pluralverb, personböjning i 2:a person plural, presens konjunktiv, maskulina och feminina artiklar och ändelser, verb sist i bisats samt utelämnat hjälpverb i bisats.
Det är en väg att gå, och något jag ju gjorde för Huldran, men det är inte riktigt vad jag är ute efter här, och ska man gå hela vägen till medeltida svenska blir det nog närmast oläsligt för många. Jag vill ha vårt språk, men med en gammaldags känsla och tyngd.
 
Annars är det i vanlig ordning Frans G. Bengtsson och Erik Granström man bör titta på vad gäller ett få ett språkbruk som inte blir ostigt.
Granströms språk är en av anledningarna till att jag vill läsa om krönikan om den femte konfluxen en tredje gång! "Lödigt guld" lever hyresfritt i mitt huvud.
 
Trolldom, trollkonst: Dessa ord gillar jag mer, och tycker funkar. Däremot tycker jag att ”trollkarl” och ”trollpacka” som namn på utövaren har en klang man inte alltid vill ha. ”Trollkonstnär” ligger lite bättre.
»Förtrollare« och »förtrollerska« finns ju, och kanske kan funka?

I den svenska dubbningen av Masters of the Universe från 80-talet så hade man översatt »the Sorceress« till »trollkvinnan Sorceress«, vilket ju är … ett val. Om man bortser från andra halvan så tycker jag att »trollkvinna« är ganska okej ändå, men jag kan inte komma på nån manlig eller neutral motsvarighet som inte låter helt fel. Finns det dessutom faktiska troll så bäddar det ju för förvirring.
 
Last edited:
Frågan om träsk och kärr handlar nog snarare om vilka naturassociationer de väcker. Kärr, liksom myrar och mossar, för tankarna till den nordiska naturen. Träsk tolkas kanske oftare som mer trädbevuxna miljöer, kanske med mangrove eller liknande – mindre nordiskt, mer subtropiskt eller tropiskt. Återigen associationen mellan (svensk) fantasy och det nordiska.

En intressant tanke kan då vara följande: om du på svenska skulle skriva fantasy som utspelar sig i en miljö som absolut inte känns gammaldags svensk – en öken, en stäpp, en regnskog, ett medelhavslandskap – hur skulle du då välja dina ord?
 
Andra saker att hålla ögonen på är ord som akillessena (sällan ett problem i svenska etersom vi kör hälsena ändå, men ett klassiskt problem i engelskan) och skotskrutigt (se om du kommer undan med "tartan" i stället, eller omskrivning).
 
Ska man vara teknisk är djungeln just en tropisk regnskog.
Ska man varar riktigt petig, och sådär helt ignorera den uppenbara meningen i en post enbart för att brösta sig med att man kan anmärka på någon teknisk detalj, så är "djungel" överhuvudtaget ingen teknisk term, utan ett låneord från hindi via engelska som ursprungligen syftar på en torr ödemark, men sedermera kommit att beteckna olika former av tät tropisk skog – inte nödvändigtvis enbart regnskog, utan även till exempel monsunskog. Om vi nu ska dra konversationen till ordmärkning snarare än konstruktiv interaktion.
 
Väldigt viktigt hör är att hålla ordning på kontexten. Stoppar du vikingatida ord i medeltidsfantasyn blir det antagligen sämre snarare än bättre.
Det håller jag inte med om. Det gller bara specifika termer som hänvisar till vikingatida fenomen. Men den överväldigande majoriteten ord är ju inte sådana. Jag ser inte varför jag inte skulle kunna använda ”forngrip” i en medeltidafantasy. Det är ju inte en historisk miljö där man försöker återskapa hur medeltiden lät och såg ut.

Även de vikingatida termerna tycker jag man kan använda om man känner att de passar. Och som jag skrev i TS finner jag det inte särskilt viktigt när orden kom in i svenskan, utan vilken känsla de ger, så huruvida ”kärr” och ”träsk” är lika gamla är inte viktigt. Det viktiga är känslan, och där håller jag med @Lukas (men det är såklart subjektivt).
 
Back
Top