Så jag har lite gått i tankarna på att till slut, efter all dessa år och spel, skriva ett fantasyspel. Jag vet inte om det kommer att bli av och i så fall när, men jag har funderat på hur jag delvis ogillar språket som mycket fantasy jag sett använder. Det är ett språk som ibland känns plastigt och modernt, som jag inte tycker passar den känsla jag vill ha i fantasy. Det här är hundra procent subjektivt, och om du inte håller med så är jag inte så jätteintresserad av att diskutera det. Vad jag är intresserad av är att hitta ett annat språk, som stämmer överens med min känsla av hur det borde låta. Jag vill ha ett språk som känns gammalt och kärvt, som ekar av berg och skog, av gästabud och skalder, och som känns genuint svenskt utan att det ska bli vikingatid avd et hela. Ord som känns inlånade i svenskan stör mig i detta, och jag vill gärna hitta alternativ till dem, samt hitta andra ord som jag kan använda, oavsett om de ersätter existerande ord eller bara berikar språket. Och återigen, det här är helt subjektivt, så jag är inte så intresserad av huruvida ett ord faktiskt har använts i svenskan sedan 1100-talet, utan huruvida det känns som det.
Några källor till ord jag tänker att man kan använda här är:
Exempel: Jag ogillar ordet ”magi”. Jag tycker att det känns modernt och inlånat och plastigt, och ger inte alls rätt känsla för ett fantasyspel. Det finns flera allternativ här:
Några källor till ord jag tänker att man kan använda här är:
- Gamla ord från SAOB som fllit ur bruk.
- Fornnordiska ord, som sedan ljudanpassas så att de funkar i modern svensk grammatik.
- Ord från andra germanska språk, som tyska, isländska, och även fornengelska.
- Nya sammansättningar, inklusive av led som inte längre är produktiva, typ "krafthälle".
Exempel: Jag ogillar ordet ”magi”. Jag tycker att det känns modernt och inlånat och plastigt, och ger inte alls rätt känsla för ett fantasyspel. Det finns flera allternativ här:
- Trolldom, trollkonst: Dessa ord gillar jag mer, och tycker funkar. Däremot tycker jag att ”trollkarl” och ”trollpacka” som namn på utövaren har en klang man inte alltid vill ha. ”Trollkonstnär” ligger lite bättre.
- Besvärjelsle, besvärjare: Dessa tycker jag mycket om, men här saknas en form för konsten i sig. Besvärjande? Besvärjelsekonst? ”Andebesvärjare” finns också här.
- Häxkonst, svartkonst: Bra ord med specifik negativ klang.
- Förtrollning: Bra ord med lite sagolik klang.
- Tövre: Det här är att gå lite längre, men ordet ”tøfri” finns i fornsvenskan som ett ord för trolldom, och om vi skulle extrapolera det till modern svenska skulle det antagligen bli något som ”tövre”. Här behöver man ju se till att folk förstår vad det betyder, men man får ett nytt ord att sätta prägel på, men som är förankrat i den svenska språkhistorien.
- Sejd: Det är ju också ett bra, gammalt ord, men ganska färgat av vikingaassociationer. Jag tror inte att man ska var alltför rädd för det, och skulle gärna se att vi lyckas bryta oss ur associationerna där gamla ord genast känns antingen viking eller Åsa-Nisse, och sättet vi gör detta är genom att använda orden.
- Forngrip: Det här hittade jag i en fornnordisk ordbok som en beteckning på ett gammalt föremål. (forn-gripr, Jfr ”dyrgrip”). Känns som ett bra alternativ till ”artefakt”, och man kan ju bygga fler ord med efterledet. Kraftgrip, maktgrip för magiska föremål? Eller med något av orden ovan: sejdgrip, tövergrip.
- Skratte/skrate, puke/puk: Dessa ord förekommer som dialektala ord för djävlar och demoner, där det senare är lite mer riktt mot smådjävlar. Utmärkta ord för att använda istället för ”demon”.
- Mätnad: Heder och rikedom. En kvinna av stor mätnad (metnaðr).
- Hornöga: En föraktfull blick (hornauga).
- Fornfräding: En historiker (forn-fræðingr).
- Klädlös: Naken (klæð-leysi).
