Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Faehrengaust said:
2016 så råkade filmregissören Sergio Neuspiller och några ur hans team få syn på en märklig ö i Argentina. Den ser ut som ett öga uppifrån och kallas numera för El Ojo (dvs Ögat).

Det är i verkligheten en rund sjö i ett floddelta med en rund flytande ö i. Ön flyter runt på grund av strömmen från floden och rotationen gör att kanterna nöts ner så att det blir perfekt runt. Ön rör sig alltså och är 118 meter i diameter (varierar antagligen något med tiden).

Det är oklart när den kommit till, men man har sett den på bilder från Google Earth från 2003.

Cool plats för ett äventyr och speciellt perfekt om man kan få se den uppifrån. Tänker man sig en mycket större variant så kan man nog bli lite snurrig om man är på ön och inte är van vid rotationen. Tänk er ett tempel på ön och folk (monster?) som är vana vid snurrandet, men sedan måste rollpersonerna smyga sig in där - det kan bli minst sagt snurrigt.

View attachment 32741
Click to expand...
Eye of Quebec är inte alls lika rund (och snurrar inte), men den är cool ändå.
 
Hos Olaus Magnus (1555) så finns en intressant beskrivning på järven som så omättlig att den äter sig uppsvälld, pressar sig mellan två träd för att tömma sig och sedan återvänder till kadavret.

Det kan ju vara lite charmig folktro att ha med i sin värld. Men man kan också tänka sig att en värre (jätte-)variant av järven eller något monster har det faktiska beteendet att det äter och sedan tömmer magsäcken för att äta igen. Omättlig lust att äta - och därmed att döda för att få mer att äta.
 
Faehrengaust said:
Hos Olaus Magnus (1555) så finns en intressant beskrivning på järven som så omättlig att den äter sig uppsvälld, pressar sig mellan två träd för att tömma sig och sedan återvänder till kadavret.
Click to expand...
Illustrerat av samme författare på hans Carta Marina, uppe i Norrbotten!

OK, era fantasyvärldskartor må ha drakar och sjöodjur i hörnen. Det kan jag ge er. Men har de en stressbajsande järv? Har de det? Nä, just det. Så ni kan ju tänka efter lite.

1789464335669.png
 
Faehrengaust said:
Hos Olaus Magnus (1555) så finns en intressant beskrivning på järven som så omättlig att den äter sig uppsvälld, pressar sig mellan två träd för att tömma sig och sedan återvänder till kadavret.
Click to expand...
De gamla kineserna trodde att gibbonapors armar satt ihop i axlarna, så att de kunde förlänga sin ena arm genom att förkorta den andra. Det är också rätt ballt!
 
Om vi ändå är hos Olaus Magnus... valrossen, hur extremt farlig den är, hur den klättrar på klippväggarna med betarna för beta gräs, och hur man jagar den.

(Rollspel har inte monster som är dumma nog.)
To the far north, on the coast of Norway, there lives a mighty creature, as big as an elephant, called the walrus or morse, perhaps so named for its sharp bite; for if it glimpses a man on the seashore and can catch him, it jumps on him swiftly, rends him with its teeth, and kills him in an instant.
Click to expand...
Using their tusks, these animals clamber right up to the cliff-tops, as if they were going up a ladder, in order to crop the sweet, dew-moistened grass, and then roll back down into the sea again, unless, in the meantime, they have been overcome with a heavy drowsiness and fall asleep as they cling to the rocks.
Click to expand...
a fisherman, coming close, separates as much of its skin as he can from the blubber near its tail. He passes a strong rope through the part he has loosened and he then ties the ropes to rings fixed into a mountain or to very strong stakes or trees. Aroused, the fish, as it tries to escape, draws off its skin from its tail down along its back and head and leaves it behind . . . it is captured in a weakened state, either swimming bloodless in the water or lying half-alive on the shore . . .
Click to expand...

1789503257498.png
 
Sjömän åt råttor när maten ombord tog slut. Råttor tillhör de djur som kan tillverka sitt eget C-vitamin vilket då medför att det minskade skörbjuggen. Så, paradoxalt nog kunde skörbjuggen minska när matbristen blev akut.

EDIT: Förutsätter att man inte förstörde alla c-vitaminer vid tillagning vilket nog ibland var fallet.
 
Last edited:
Faehrengaust said:
Sjömän åt råttor när maten ombord tog slut. Råttor tillhör de djur som kan tillverka sitt eget C-vitamin vilket då medför att det minskade skörbjuggen. Så, paradoxalt nog kunde skörbjuggen minska när matbristen blev akut.
Click to expand...
Detta gäller färskt kött i allmänheten - människan är ovanlig genom att inte kunna syntetisera C-vitamin, antagligen en effekt av ett stadium med så mycket fruktätande att det inte märktes om de generna gick sönder.

Det var inte ovanligt att skeppspojkarna jagade och åt råttor även innan maten var slut, eftersom de fick så usla ransoner och alltid var hungriga i vilket fall.
 
I Mesopotamien för ca 6000 - 7000 år sedan (Ubaid perioden) så gjordes humanoida ler-figurerar med ansikten som har tolkats som reptil- eller ormlikt. De skulle även kunna visa på någon extrem form av deformation av huvudet. Det är alltså okänt vad de egentligen symboliserar, men det är två teorier (förutom de lite mer vilda teorierna om att det är rymdvarelser). Det finns fler sådana figurerar bevarade. Kan gott användas som inspiration för ödle- eller ormmänniskor.

1789911663220.png 1789911728881.png
 
Under andra världskriget så tillverkade tyskarna ett ämne som kallades N-Stoff (vilket är Klortrifluorid, ClF3, på kemiska).

Ämnet är extremt giftigt, men ännu mer extremt oxiderande. Det får ämnen som glas, metall, betong, sand, teflon och asbest att brinna utan något behov av syre. Det oxiderar även ädelmetaller som guld. Det får vatten och is att explodera. Ett av världens farligaste ämnen.

Det kan endast förvaras i metallbehållare med metallfluorid på ytan. Vid minsta skrapmärke så brinner dock behållaren upp.

Tyskarna hade tänkt sig att använda den till exempel för att förstöra fiendens bunkrar. Det gjordes tester och resultaten var lovande, men hanteringen och förvaringen var för svår så det kom aldrig att användas i kriget.

Ämnet används idag för bland annat rengöring inom elektronikindustrin. Men hanteringen är farlig, vid en spillolycka så brände vätskan igenom 30 cm betong och 90 cm grus.

Säkerhetsföreskrifter för ämnet säger att CIF3-bränder i praktiken inte kan släckas. Det gäller att se till att byggnaden där det används är byggt på ett sätt så att det får brinna ut av sig självt.

---

Ämnet kan vara inspiration i rollspel, speciellt om man har några galna tyska vetenskapsmän med. Själva namnet N-Stoff är ju stämningsgivande.
 
Faehrengaust said:
Under andra världskriget så tillverkade tyskarna ett ämne som kallades N-Stoff (vilket är Klortrifluorid, ClF3, på kemiska).

Ämnet är extremt giftigt, men ännu mer extremt oxiderande. Det får ämnen som glas, metall, betong, sand, teflon och asbest att brinna utan något behov av syre. Det oxiderar även ädelmetaller som guld. Det får vatten och is att explodera. Ett av världens farligaste ämnen.

Det kan endast förvaras i metallbehållare med metallfluorid på ytan. Vid minsta skrapmärke så brinner dock behållaren upp.

Tyskarna hade tänkt sig att använda den till exempel för att förstöra fiendens bunkrar. Det gjordes tester och resultaten var lovande, men hanteringen och förvaringen var för svår så det kom aldrig att användas i kriget.

Ämnet används idag för bland annat rengöring inom elektronikindustrin. Men hanteringen är farlig, vid en spillolycka så brände vätskan igenom 30 cm betong och 90 cm grus.

Säkerhetsföreskrifter för ämnet säger att CIF3-bränder i praktiken inte kan släckas. Det gäller att se till att byggnaden där det används är byggt på ett sätt så att det får brinna ut av sig självt.

---

Ämnet kan vara inspiration i rollspel, speciellt om man har några galna tyska vetenskapsmän med. Själva namnet N-Stoff är ju stämningsgivande.
Click to expand...
Molekylsyra?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top