Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Faehrengaust said:
2016 så råkade filmregissören Sergio Neuspiller och några ur hans team få syn på en märklig ö i Argentina. Den ser ut som ett öga uppifrån och kallas numera för El Ojo (dvs Ögat).

Det är i verkligheten en rund sjö i ett floddelta med en rund flytande ö i. Ön flyter runt på grund av strömmen från floden och rotationen gör att kanterna nöts ner så att det blir perfekt runt. Ön rör sig alltså och är 118 meter i diameter (varierar antagligen något med tiden).

Det är oklart när den kommit till, men man har sett den på bilder från Google Earth från 2003.

Cool plats för ett äventyr och speciellt perfekt om man kan få se den uppifrån. Tänker man sig en mycket större variant så kan man nog bli lite snurrig om man är på ön och inte är van vid rotationen. Tänk er ett tempel på ön och folk (monster?) som är vana vid snurrandet, men sedan måste rollpersonerna smyga sig in där - det kan bli minst sagt snurrigt.

View attachment 32741
Click to expand...
Eye of Quebec är inte alls lika rund (och snurrar inte), men den är cool ändå.
 
Hos Olaus Magnus (1555) så finns en intressant beskrivning på järven som så omättlig att den äter sig uppsvälld, pressar sig mellan två träd för att tömma sig och sedan återvänder till kadavret.

Det kan ju vara lite charmig folktro att ha med i sin värld. Men man kan också tänka sig att en värre (jätte-)variant av järven eller något monster har det faktiska beteendet att det äter och sedan tömmer magsäcken för att äta igen. Omättlig lust att äta - och därmed att döda för att få mer att äta.
 
Faehrengaust said:
Hos Olaus Magnus (1555) så finns en intressant beskrivning på järven som så omättlig att den äter sig uppsvälld, pressar sig mellan två träd för att tömma sig och sedan återvänder till kadavret.
Click to expand...
Illustrerat av samme författare på hans Carta Marina, uppe i Norrbotten!

OK, era fantasyvärldskartor må ha drakar och sjöodjur i hörnen. Det kan jag ge er. Men har de en stressbajsande järv? Har de det? Nä, just det. Så ni kan ju tänka efter lite.

1789464335669.png
 
Faehrengaust said:
Hos Olaus Magnus (1555) så finns en intressant beskrivning på järven som så omättlig att den äter sig uppsvälld, pressar sig mellan två träd för att tömma sig och sedan återvänder till kadavret.
Click to expand...
De gamla kineserna trodde att gibbonapors armar satt ihop i axlarna, så att de kunde förlänga sin ena arm genom att förkorta den andra. Det är också rätt ballt!
 
Om vi ändå är hos Olaus Magnus... valrossen, hur extremt farlig den är, hur den klättrar på klippväggarna med betarna för beta gräs, och hur man jagar den.

(Rollspel har inte monster som är dumma nog.)
To the far north, on the coast of Norway, there lives a mighty creature, as big as an elephant, called the walrus or morse, perhaps so named for its sharp bite; for if it glimpses a man on the seashore and can catch him, it jumps on him swiftly, rends him with its teeth, and kills him in an instant.
Click to expand...
Using their tusks, these animals clamber right up to the cliff-tops, as if they were going up a ladder, in order to crop the sweet, dew-moistened grass, and then roll back down into the sea again, unless, in the meantime, they have been overcome with a heavy drowsiness and fall asleep as they cling to the rocks.
Click to expand...
a fisherman, coming close, separates as much of its skin as he can from the blubber near its tail. He passes a strong rope through the part he has loosened and he then ties the ropes to rings fixed into a mountain or to very strong stakes or trees. Aroused, the fish, as it tries to escape, draws off its skin from its tail down along its back and head and leaves it behind . . . it is captured in a weakened state, either swimming bloodless in the water or lying half-alive on the shore . . .
Click to expand...

1789503257498.png
 
Och om vi ändå är hos valrossen vet ni kanske att Tolkien fick jobba med det uppslagsordet för OED.
1789503663645.png
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top