WRNU:s filmklubb 2026 v38

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v38 2026 – #712 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[spoiler]
Ditt innehåll
[/spoiler]

 

[krank]

Jag har sett om Tank Girl i 4K. Senast var tydligen 2014, vilket ju är helt orimligt.

It's been swell, but the swelling's gone down…

Jag minns inte längre när jag såg den här filmen första gången, men det är ganska sannolikt att det var på VHS. Den har också bitit sig kvar rätt ordentligt. Och den funkar fortfarande! Överlag är det rätt kul att se serie-adaptioner från tiden innan både CGI och teal and orange; ville man göra en märklig stridsvagn eller ett ont vattenföretags bas eller… kängru-människo-hybrider så fick man göra det med modeller eller genom att göra det fullstort. Vad jag förstår ser den här filmen delvis ut som den gör för att det helt enkelt kostar väldigt mycket pengar att göra allt praktiskt i den här skalan, och pengarna tog helt enkelt slut.

Men filmen blev otroligt kul ändå! Extremt bra casting; Lori Petty gör en lysande Tank Girl och Malcolm McDowell tuggar scenografi på ett helt fantastiskt sätt. Filmen har också ett extremt bra soundtrack plus en låt av Ice-T, riktigt riktigt snygg scenografi och kostym, och en genomgående känsla av anarkistisk "heightened reality"; den tar inte sig själv på allvar. Det här var innan Marvelformeln; det här är mer som Snurre Sprätt fast i mörk dystopisk postapokalyps.

Jag vet inte heller riktigt vad jag pratade om senast. Kängru-makeuppen är ju asbra.

BETYG: 5/5

Even educated flees do it

 

[krank]

Vad jag förstår ser den här filmen delvis ut som den gör för att det helt enkelt kostar väldigt mycket pengar att göra allt praktiskt i den här skalan, och pengarna tog helt enkelt slut.

Nu läser jag iofs att de var inom budget, men att studion insisterade på en massa klippningar.

Och att enligt några inblandade så behövde de animera vissa sekvenser för att de "glömde filma dem"? Oh well. Resultatet blev bra iaf.

 

[krank]

Jag såg om Transformers: Dark of the Moon också, i 4K.

Jag har såklart sett den förr – på bio, sedan 2013, 2015 och 2023.

Jag vet inte om jag har så mycket att tillföra egentligen. Filmen är snygg, har ett bättre manus än föregående film, har överlag en massa bra idéer även om genomförandet är lite si och så (framför allt på manusnivån men det är också en del märklig klippning). Sam skulle fortfarande behöva ta ett chill pill. Sam och Carly har noll kemi; det är synd att Megan Fox gick och kallade Michael Bay för Hitler så att hon fick skrivas ut.

Jag går från filmen med en hel del idéer och inspiration till det där Transformersrollspelet jag aldrig kommer att skapa.

BETYG: 4+/5

 

[krank]

Jag tänkte se något med Tim Curry, och så såg jag att han stod med i cast-listan för Stream (2024) och att hans sista roll tydligen var i den filmens uppföljare.

Stream är en slasher-skräckis där en normaldysfunktionell familj som helt och hållet består av stereotyper åker till ett hotell för att komma bort lite från vardagen – och framför allt få bort dottern från "dåligt sällskap". (Hon snattar bärs och smiter iväg för att hångla med söta pojkar, medan hennes lillebror mest sitter vid datorn och streamar. Visst skrev jag "stereotyper"?)

I alla fall, det visar sig att hotellet de tar in på har Jeffrey Coombs som chef, och när kvällningen kommer så låses alla dörrar och en grupp seriemördare släpps lös medan alltsammans filmas.

Bara för någon dag sedan undrade jag hur det kommer sig att det inte verkar göras så mycket lågbudget-splatter-skräck längre. Liksom, kolla Hellraiser, eller för den delen första Nightmare on Elm Street. Klassiska, splattiga, kreativa filmer med väldigt mycket visuellt gore och smarta, snygga fysiska effekter. Man tycker ju att det borde ha blivit billigare, inte dyrare, att göra sådana – numera kan man ju filma dugligt med sin mobil och klippa på vilken dator som helst. Och inte kan väl fejkblod och lite slaktavfall och typ lite latex kosta så mycket?

Men ja, det här är det närmaste jag sett. Vad jag kunde avgöra är det noll CGI – all gore är klassiska fysiska effekter. De klipper bort från dem lite för snabbt och så, och lösningarna är väl inte superkreativa… Så det är inte direkt något som tävlar i samma viktklass som de gamla klassikerna. Men det är i varje fall samma sport! Och det gör mig glad.

Tyvärr är det nog nästan det enda som gör mig glad. Det är inte så att det är jättedåligt, men filmen är två timmar lång. De hade kunnat klippa ganska mycket, framför allt i och med att även skådespeleriet och manuset är på klassisk 80-tals-skräckfilmsnivå. De hade kunnat tighta till det rätt rejält.

Jag vet inte om jag kommer att se tvåan. Kanske. Vi får se. Tyvärr är det ju lite klurigt att hitta ett (lagligt) sätt att se dem i sverige…

En sak: Tim Curry är inte med, så sitt inte och vänta på honom. Eller, han gör en voice-over i en post-credits-grej. Han är alltså inte med i själva filmen på något sätt alls.

BETYG: 3−/5

 

[Minimoni]

Jag såg Resident Evil på bio. Hade inga förväntningar åt vare sig det ena eller det andra hållet och det kanske påverkar vad min åsikt till slut ändå blev. Filmen är inte alls lik de äldre filmerna, så de som vill se action med tjejer i kläder som är tveksamma när det gäller praktikalitet etc, blir nog besvikna. Men vill man se en grymt stämningsfull film som fångar spelens känsla och "vibe", då är detta filmen för dig!

Filmen är inte mycket längre än en och en halv timme, vilket är ovanligt och normalt något jag skulle anse som för kort för en bra film. Dock lyckas filmen tack vare vad jag upplever som bra skådespelarinsatser, kameravinklar och mycket annat att faktiskt få Resident Evil att vara precis perfekt när det gäller filmlängd. Jag är extremt överraskad på ett positivt sätt och har nog inte varit lika nöjd efter att ha sett en film på bio på väldigt länge. Jag rekommenderar Resident Evil vare sig man gillar spelen som filmen baseras på eller inte, den är bra på egna meriter men kanske ännu bättre om man gillar spelen. 5 av 5!

 

[Hundenilunden82]

Jag såg Resident Evil på bio. Hade inga förväntningar åt vare sig det ena eller det andra hållet och det kanske påverkar vad min åsikt till slut ändå blev. Filmen är inte alls lik de äldre filmerna, så de som vill se action med tjejer i kläder som är tveksamma när det gäller praktikalitet etc, blir nog besvikna. Men vill man se en grymt stämningsfull film som fångar spelens känsla och "vibe", då är detta filmen för dig!

Filmen är inte mycket längre än en och en halv timme, vilket är ovanligt och normalt något jag skulle anse som för kort för en bra film. Dock lyckas filmen tack vare vad jag upplever som bra skådespelarinsatser, kameravinklar och mycket annat att faktiskt få Resident Evil att vara precis perfekt när det gäller filmlängd. Jag är extremt överraskad på ett positivt sätt och har nog inte varit lika nöjd efter att ha sett en film på bio på väldigt länge. Jag rekommenderar Resident Evil vare sig man gillar spelen som filmen baseras på eller inte, den är bra på egna meriter men kanske ännu bättre om man gillar spelen. 5 av 5!

Tack för en bra recension.

Jag har stått lite i valet och kvalet om man skall gå och se denna eller ej då jag är fattig proletär och måste göra väl avvägda val när det kommer till hur jag spenderar mina pengar.

Har kännt att jag inte riktigt varit villig att lägga 250 kronor för biljett,dricka,popcorn på ännue en resident evil trashy zombie action ala Mila Jovovic men så som du beskriver filmen så känns det ändå som att detta kan vara värt att spendera pengar på.

 

[Hundenilunden82]

Jag kom på youtube över en lista över dom 10 mest shockerande filmer du skall ha sett och utöver salo-sodoms 120 sista dagar, serbian movie,men behind the sun och nekromantik och massa annat som jag redan sett nämndes den ryska filmen the green elephant vilken jag inte hade sett.

The green elephant är en rysk explotation/arthousefilm regisserad av den ryska regissören Svetlana Baskova som jag inte har någon koll på.

Filmen utspelar sig någon gång på 80-talets slutskede och följer två ryska officerare som av disciplinära skäl blivit inspärrade i ett militärfängelse och som där får utstå fysisk och mental förnedring.


Betyg 2,5-3/5. Det råder delade meningar hos både filmkritiker och publik där vissa anser att filmen är en kompromisslös kritik mot krig,militärism och den brutala avhumanisering som existerar inom den ryska militärmakten medans andra anser att filmen inte är något annat än ett ett bisarrt konstprojekt som inte fyller något annat syfte än att äckla och shockera och att filmens politiska budskap drunknar under floder av avföring,skrik och extrem gore.

Jag skulle inte rekomendera denna film till någon som inte är ett fan av extreme underground cinema.

 

[Rickard]

Jag har sett om Tank Girl i 4K. Senast var tydligen 2014, vilket ju är helt orimligt.

Liknande filmer i stämning: Max Mad: Fury Road, Everything Everywhere All at Once, Into the Spiderverse, Kung Fury och City of Lost Children

Stämningen här är givetvis "Vad sjutton tittar jag på och varför är jag så indragen i detta?"

 

[Minimoni]

Tack för en bra recension.

Jag har stått lite i valet och kvalet om man skall gå och se denna eller ej då jag är fattig proletär och måste göra väl avvägda val när det kommer till hur jag spenderar mina pengar.

Har kännt att jag inte riktigt varit villig att lägga 250 kronor för biljett,dricka,popcorn på ännue en resident evil trashy zombie action ala Mila Jovovic men så som du beskriver filmen så känns det ändå som att detta kan vara värt att spendera pengar på.

Är själv allt annat än förmögen just nu, så jag måste också välja min underhållning efter vad plånboken tillåter. Och bio är dyrt så jag förstår dig, men filmen är inte perfekt. Den har skavanker som en del lär störa sig på, för mig var det dock enkelt att ignorera dem då allt som var bra faktiskt var väldigt bra. Och den är definitivt ingen resident evil trashy zombie action ala Mila Jovovic, sen om den är din tekopp, det skall bli intressant att höra om du väl väljer att se den!

 

[krank]

Jag har sett om Jennifer's Body. Det kändes passande eftersom jag börjat se om Transformersfilmerna…

Jag såg den senast 2020, och tyckte mycket om den då.

(Apropå filmer med visuellt fysiskt splatter, så finns det en del sånt här…)

Men ja. Amanda Seyfreid och Megan Fox i en film om vänskap mellan tonårstjejer, destruktiva relationer, lite sex… Och så ett gäng splatter.

Karaktärerna är såklart lite stereotypa, men inte bara – och de känns rätt påtagliga, som folk som skulle kunna finnas på riktigt. Det är också fint att de visar awkward tonåringar navigera awkward sex utan att världen går under (och nej, de visar alltså inte sexet explicit). Otroligt romantiskt, liksom.

BETYG: 4+/5

 

[krank]

Jag avslutade veckan med att se Destroyer (2018) eftersom jag gillade Jennifer's Body och kollade in regissörens andra filmer.

Det här är en sån film som mår bäst av att man upplever den helt själv, men premissen är att en trött, utsliten, traumatiserad, självdestruktiv kriminalar-snut får en blåfärgad sedel i ett kuvert, och det får henne att nysta i gamla grejer som hon trott/hoppats skulle ligga i det förflutna.

Det här var en väldigt bra film. Man ser tendensen, liksom vilken riktning filmen är på väg i, tidigt – men detaljerna är inte lika självklara, och storyn berättas med lagom mängd flashbacks och liknande för att det ska funka riktigt bra och inte kännas så förutsägbart. Jag gillar de två/tre spåren där hon å ena sidan utreder och följer ledtrådar för att ta sig mot sitt mål, men att hon samtidigt bränner allt fler broar och blir alltmer kaos själv, samtidigt som vi får se mer och mer av hur mycket hennes fel väldigt mycket är.

Huvudpersonen spelas väldigt bra av Nicole Kidman, som jag inte tror jag sett i något på ett tag. Sebastian Stan är med också, och gör ett helt OK jobb. Men Kidman bär filmen, liksom. Utan henne vetefan om det hade funkat.

Men ja. Jag kan rekommendera den här filmen. Mörk, jävlig, väldigt få ljuspunkter. Men bra.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Nästa veckas tråd!

 

[Gamiel]

Gråben vs ACME

5/5

 

[DeBracy]

I lördags såg jag Now you see me 2 (2016), och den hade väl ett par kul bitar liksom. En krankisk trea.

 

[Organ]

Jag har sett M*A*S*H. Eller återsett. Eller "återsett" snarare då jag senast såg den typ i slutet av 1980-talet och hade endast suddiga minnen från den. M*A*S*H är hursomhelst en amerikansk svart satirisk komedi från 1970 av Robert Altman med bland andra Donald Sutherland, Eliot Gould och Robert Duvall i rollistan. När den kom blev den både en favorit bland publiken och bland kritikerna och fick ett flertal presitigefyllda priser, bland annat en Guldpalm, en Golden Globe och en Oscar. Filmen är idag en klassiker och fick en idag nästan mer känd spin-off i form av en TV-serie med samma namn.

Så det var med en viss förväntan jag tryckte på play. M*A*S*H är emellertid en film som åldrats lika bra som mjölk i rumstemperatur. Den är gravt sexistisk, homofobisk och inte så lite rasistisk. Detta hade man kunnat bortse från. Man hade kunnat säga att den var gjort under en annan tid med andra värderingar och liknande. Men även om man tillåter sig det så snubblar man snabbt på nästa problem. Nämligen att den är inte rolig. Det är ett mysterium för mig hur den kan ha den klassikerstatus den har idag. Manuset är oerhört platt. Det finns knappt något. Manuset består av ett antal episoder som travas på varandra. Det är episoder som inte leder någon vart, inte för handlingen vidare och heller inte utvecklar karaktärerna. De förblir likadana filmen igenom.

Sedan är det detta med huvudpersonerna, de vi om inte förväntas gilla så i alla fall investera oss i, vara nyfikna på, vilja veta hur det går för. Inget av detta får vi. Det är uppenbart att vi förväntas gilla dem och tycka att de är coola. Men att ha hawaiiskjorta och dricka martinis är visserligen lite coolt men uppväger inte ifall man under hela resten av tiden är fullkomliga rövhål mot allt och alla. De är klassiska mobbare och det smakar illa i munnen när vi förväntas ta deras parti. Istället sitter jag och tycker synd om deras offer, som den träige major Burns som bokstavligen drivs till vansinne eller den yppige Hot Lips Houlahan som utsätts för vad som inte kan kallas för annat än sexuella övergrepp.

"Men filmen kallas ju även för antikrigssatir. Funkar den inte som det då?" Nä, inte direkt. Kriget nämns knappt och om inte alla sprang runt i uniform spå skulle man glömma bort att det pågår ett krig. Till och med de skadade som då och då anländer misslyckas att påminna oss om det. De används endast som en bakgrund som huvudpersonerna ska vara coola framför. Det hade krävts ett minimum av manusomskrivning och bara ett settingbyte för att den skulle kunna varit en college-film i stil med Revenge of the Nerds eller Animal House.

"Finns det verkligen inget bra att säga med filmen då?" Jo, titellåten är ju en klassiker. En toppenlåt faktiskt. Sedan gillar jag det absolut sista skämtet. Det där man använder det sista högtalarmeddelandet som filmens slutvinjett. Det var snyggt. Annars var filmen inte så mycket att ha.

M*A*S*H får 1/5 i betyg. Den finns att se på SVT Play.

 

[Franz]

Jag har sett M*A*S*H. Eller återsett. Eller "återsett" snarare då jag senast såg den typ i slutet av 1980-talet och hade endast suddiga minnen från den. M*A*S*H är hursomhelst en amerikansk svart satirisk komedi från 1970 av Robert Altman med bland andra Donald Sutherland, Eliot Gould och Robert Duvall i rollistan. När den kom blev den både en favorit bland publiken och bland kritikerna och fick ett flertal presitigefyllda priser, bland annat en Guldpalm, en Golden Globe och en Oscar. Filmen är idag en klassiker och fick en idag nästan mer känd spin-off i form av en TV-serie med samma namn.

Så det var med en viss förväntan jag tryckte på play. M*A*S*H är emellertid en film som åldrats lika bra som mjölk i rumstemperatur. Den är gravt sexistisk, homofobisk och inte så lite rasistisk. Detta hade man kunnat bortse från. Man hade kunnat säga att den var gjort under en annan tid med andra värderingar och liknande. Men även om man tillåter sig det så snubblar man snabbt på nästa problem. Nämligen att den är inte rolig. Det är ett mysterium för mig hur den kan ha den klassikerstatus den har idag. Manuset är oerhört platt. Det finns knappt något. Manuset består av ett antal episoder som travas på varandra. Det är episoder som inte leder någon vart, inte för handlingen vidare och heller inte utvecklar karaktärerna. De förblir likadana filmen igenom.

Sedan är det detta med huvudpersonerna, de vi om inte förväntas gilla så i alla fall investera oss i, vara nyfikna på, vilja veta hur det går för. Inget av detta får vi. Det är uppenbart att vi förväntas gilla dem och tycka att de är coola. Men att ha hawaiiskjorta och dricka martinis är visserligen lite coolt men uppväger inte ifall man under hela resten av tiden är fullkomliga rövhål mot allt och alla. De är klassiska mobbare och det smakar illa i munnen när vi förväntas ta deras parti. Istället sitter jag och tycker synd om deras offer, som den träige major Burns som bokstavligen drivs till vansinne eller den yppige Hot Lips Houlahan som utsätts för vad som inte kan kallas för annat än sexuella övergrepp.

"Men filmen kallas ju även för antikrigssatir. Funkar den inte som det då?" Nä, inte direkt. Kriget nämns knappt och om inte alla sprang runt i uniform spå skulle man glömma bort att det pågår ett krig. Till och med de skadade som då och då anländer misslyckas att påminna oss om det. De används endast som en bakgrund som huvudpersonerna ska vara coola framför. Det hade krävts ett minimum av manusomskrivning och bara ett settingbyte för att den skulle kunna varit en college-film i stil med Revenge of the Nerds eller Animal House.

"Finns det verkligen inget bra att säga med filmen då?" Jo, titellåten är ju en klassiker. En toppenlåt faktiskt. Sedan gillar jag det absolut sista skämtet. Det där man använder det sista högtalarmeddelandet som filmens slutvinjett. Det var snyggt. Annars var filmen inte så mycket att ha.

M*A*S*H får 1/5 i betyg. Den finns att se på SVT Play.

Jag håller med till 100%! Såg den för att antal år sedan och det var en synnerligen oangenäm upplevelse. Sexismen är inget som bara dyker upp då och då som man skulle kunna spola förbi utan den går verkligen som en röd tråd genom hela filmeländet. Och precis som du säger, huvudpersonerna är bara skitstövlar och antikrigs-budskapet är så minimalt att det typ inte spelar någon roll.

 

[Minimoni]

Jag håller med till 100%! Såg den för att antal år sedan och det var en synnerligen oangenäm upplevelse. Sexismen är inget som bara dyker upp då och då som man skulle kunna spola förbi utan den går verkligen som en röd tråd genom hela filmeländet. Och precis som du säger, huvudpersonerna är bara skitstövlar och antikrigs-budskapet är så minimalt att det typ inte spelar någon roll.

Tror inte jag sett filmen en enda gång. Har sett en massa avsnitt av serien som ung när det inte fanns annat att se på de två eller möjligtvis tre kanaler vi hade när jag var barn/ung tonåring. Men minns serien som ljummen och inte speciellt bra ens då. Men jag skall med andra ord inte vara speciellt upprörd över att inte ha sett filmen?

 

[Franz]

Tror inte jag sett filmen en enda gång. Har sett en massa avsnitt av serien som ung när det inte fanns annat att se på de två eller möjligtvis tre kanaler vi hade när jag var barn/ung tonåring. Men minns serien som ljummen och inte speciellt bra ens då. Men jag skall med andra ord inte vara speciellt upprörd över att inte ha sett filmen?

Nä, filmen kan man gott skippa tycker jag. Tycker man att sexism är kul (alltså inte att det är kul med skämt som råkar vara sexistiska, utan att det är kul att vara sexistisk i sig) och fullkomligt älskar filmer om "grabbighet", då kan man nog uppskatta filmen. Men det finns inte så mycket mer att hämta här tyvärr.

 

[Minimoni]

Nä, filmen kan man gott skippa tycker jag. Tycker man att sexism är kul (alltså inte att det är kul med skämt som råkar vara sexistiska, utan att det är kul att vara sexistisk i sig) och fullkomligt älskar filmer om "grabbighet", då kan man nog uppskatta filmen. Men det finns inte så mycket mer att hämta här tyvärr.

Kan nog uppskatta en del plumpa skämt från tex 90-tals eran av "grabbig" komedi. Men det känns inte som speciellt lockande att ens försöka se filmen M*A*S*H.