Jag ska precis skicka iväg ett andra recensionsexemplar av Knivlycka och kommer att tänka på hur stolt jag blev över min hemmagjorda emballagelösning senast. Hur kan jag inte dela med mig av det, till förmån för alla som gör kompatibla bokutkick, och samtidigt göra lite extra ninjamarknadsföring av mitt spel?
Boken är lika bred som en A4 och lika hög som en US Letter, alltså 210x279 mm. Det ger en del skvalputrymme i ett vanligt C4-kuvert. Är det ett problem? Förmodligen inte. Dessutom kan jag alltid vika det överblivna kuvertet runt boken och använda en del tejp. Å andra sidan - varför inte fylla extrautrymmet med lite lättviktig emballage?

Jag tar ett vanligt A4-papper och viker upp någon centimeter av långsidan. En linjal underlättar.

Sedan viker jag drygt tre centimenter åt andra hållet. Det här är så djupt boken ska in i emballaget.

Med ett veck till är själva brottfararspjaldet klart. Okej, jag vet inte vad brottfararspjald betyder, men ordet fanns med i Rappakalja för runt 40 år sedan, och det tycks passa i sammanhanget.

Nu viks resten av pappret lugnt men bestämt runt...

...för att säkras bakom den förstvikna kanten. Nu är den första fasen klar. Det här kan vara ett bra tillfälle att rehydrera.

Boken passas in spjaldet... Hey, jag kom ihåg fel! Brottfararspjald är boarding card på isländska, inser jag nu. Rätta mig gärna.

Vik kortisidorna så tätt som möjligt. Nu sitter boken fint på plats.

Ett veck av den yttre papperfläppen kan vara lagom för att få ett tillräckligt hörnskydd. Varianter med fler veck hitådit kan tänkas funka minst lika bra. I den förra boken jag skickade ut häftklamarade jag efter en vikning, men det behövs nog inte.

Se så fint det blev! Med en bok på drygt 60 sidor borde totalvikten landa på mindre än 250 gram, alltså tre frimärken.

Obs! Det här emballaget är HELT OTESTAT och jag tar inget som helst ansvar för om det är värt besväret. @God45 och @Dilandau kan efter håg och tidsmån rapportera om hur bra bokens hörn klarat sig och hur mycket stryk emballaget tycks ha absorberat.
God viklycka!
Boken är lika bred som en A4 och lika hög som en US Letter, alltså 210x279 mm. Det ger en del skvalputrymme i ett vanligt C4-kuvert. Är det ett problem? Förmodligen inte. Dessutom kan jag alltid vika det överblivna kuvertet runt boken och använda en del tejp. Å andra sidan - varför inte fylla extrautrymmet med lite lättviktig emballage?

Jag tar ett vanligt A4-papper och viker upp någon centimeter av långsidan. En linjal underlättar.

Sedan viker jag drygt tre centimenter åt andra hållet. Det här är så djupt boken ska in i emballaget.

Med ett veck till är själva brottfararspjaldet klart. Okej, jag vet inte vad brottfararspjald betyder, men ordet fanns med i Rappakalja för runt 40 år sedan, och det tycks passa i sammanhanget.

Nu viks resten av pappret lugnt men bestämt runt...

...för att säkras bakom den förstvikna kanten. Nu är den första fasen klar. Det här kan vara ett bra tillfälle att rehydrera.

Boken passas in spjaldet... Hey, jag kom ihåg fel! Brottfararspjald är boarding card på isländska, inser jag nu. Rätta mig gärna.

Vik kortisidorna så tätt som möjligt. Nu sitter boken fint på plats.

Ett veck av den yttre papperfläppen kan vara lagom för att få ett tillräckligt hörnskydd. Varianter med fler veck hitådit kan tänkas funka minst lika bra. I den förra boken jag skickade ut häftklamarade jag efter en vikning, men det behövs nog inte.

Se så fint det blev! Med en bok på drygt 60 sidor borde totalvikten landa på mindre än 250 gram, alltså tre frimärken.

Obs! Det här emballaget är HELT OTESTAT och jag tar inget som helst ansvar för om det är värt besväret. @God45 och @Dilandau kan efter håg och tidsmån rapportera om hur bra bokens hörn klarat sig och hur mycket stryk emballaget tycks ha absorberat.
God viklycka!