RECENSION Shadowrun Anarchy 2.0

Kapitlet Threading Shadows:

Kapitelet börjar med att gå igenom olika typer av missions (Investigation, Infiltration, Theft, Extraction, Sabotage, Wetwork, Smash-and-Grab, Smuggling, Courier, Protection, Deception) och de olika faserna av ett mission (Meet, Legwork, Run, Plot twist or Climax, Payout). De har även en halvsida där de nämner olika "typer av mission" som är mer att beskriva som downtown-sessioner eller spelarskapade missions, då de saknar exempelvis uppdragsgivare etc. Jag håller inte riktigt med om missiontyperna som presenterades i början, för en del är varianter av samma.

Sedan kommer lite råd hur man håller spelarna engagerade, och allmänna GM-tips. Följt 4 sidor exempel på hur man kan göra en kampanj, och sedan 6 sidor om samberättande. (de har 2 olika nivåer på detta; delvis och fullt). Den delen avslutas med list på vilka "krav" som ställs på alla spelare, och sedan vilka som ställs när man har roterande spelledare.

Kapitlet i sig är bra, men inte helt säker på att placeringen av det var de bästa. Borde enligt mig nog varit lagt senare i boken.


Nästa kapitel är "Mundane World", som handlar om vapen, Cybertech/Bioware sid 132-167. De kommer senare ha om magi, den virtuella världen och rigging (fordon). De verkar alla följa samma modell att de är In-Character texter som beskriver respektive del (och här är det vit text på svart bakgrund). med insprängda speltekniska delar. Delen efter det som har massa stats för typiska motståndare, olika critters etc börjar på sid 243.


Det verkar som om de delar som är mest In-character är svart bakgrund med vit text, och det som vänder sig direkt till spelare/spelledaren är svart text på vit bakgrund. Det är inte uttalat, men det är den känslan jag får.
 
Intressant läsning! Jag hade på något sätt fått för mig att Shadowrun Anarchy 2e var ett lättsamt spel, alltså inte bara lättsammare än vanliga Shadowrun utan riktigt riktigt lättsamt, och det verkar oklart var jag fått det ifrån.

Samtidigt är ju originalspelet synnerligen detaljrikt, så frågan är hur avskalat man hade kunnat köra utan att tappa bort något av originalkänslan. En fråga många visa forumiter hade kunnat dryfta i dagar!
 
Intressant läsning! Jag hade på något sätt fått för mig att Shadowrun Anarchy 2e var ett lättsamt spel, alltså inte bara lättsammare än vanliga Shadowrun utan riktigt riktigt lättsamt, och det verkar oklart var jag fått det ifrån.

Samtidigt är ju originalspelet synnerligen detaljrikt, så frågan är hur avskalat man hade kunnat köra utan att tappa bort något av originalkänslan. En fråga många visa forumiter hade kunnat dryfta i dagar!
Lustigt, jag hade fått för mig samma sak...!
 
De verkar alla följa samma modell att de är In-Character texter som beskriver respektive del (och här är det vit text på svart bakgrund). med insprängda speltekniska delar.
Har sedvanliga Shadowrun detta? För det är rätt genialt i hur det är upplagt. Normalt betar jag igenom en värld men genom att slänga in "forumskommentarer" i stil med detta så ger spelet spelledaren vinklingar i världen som hjälper till med hur man kan porträttera världen. Jag tycker världen är lite meh i hur den var framställd men fick ett väldigt djup tack vare kommentarerna.
 
Har sedvanliga Shadowrun detta? För det är rätt genialt i hur det är upplagt. Normalt betar jag igenom en värld men genom att slänga in "forumskommentarer" i stil med detta så ger spelet spelledaren vinklingar i världen som hjälper till med hur man kan porträttera världen. Jag tycker världen är lite meh i hur den var framställd men fick ett väldigt djup tack vare kommentarerna.

Fram till åtminstone 3e hade det i de flesta böcker på delar som det funkade på. Då var tanken att merparten av materialet var filer som laddats upp på The Shadowland BBS i Denver , och folk i spelet kommenterade dem. Har för mig att de tog bort det i 4e, men inte helt säker (Har bara grundboken där). Grundböckerna brukade inte ha så mycket om ens något.. Och har inte böckerna till 5e och 6e, men har för mig att de tog tillbaka det efter det blev ett ramaskri bland spelarna.

I Aztlan-boken har de 3 olika lager med det; dels ett där där vanliga personer kommenterar en fil om Aztlan, dels ett där ett gäng Alver från Earthdawn och Dunkelzahn the Great Dragon diskuterar olika saker ur ett helt annat perspektiv, och ett där ett par deckers visade sig ha fått tag i informationen från det virtuella mötesrum som alverna och Dunkelzahn hade haft...

Och de hade många återkommande individer som kommenterade på massa olika saker.
Exempelvis: The Laughing Man = Harlequin, The Big D = Dunkelzahn the Great Dragon,
 
Last edited:
Back
Top