"säVen" är ju också ett briljant anagrammatiskt namn på ett fabeldjurshack.
(OT men jag läste Det susar i säven för mina barn och då sa sjuåringen "Det susar Six Seven!!")
Försökte läsa den för mina barn, och mindes att jag själv älskade den i deras ålder. Men herregud vad tråkig den är. Ogenomtränglig.
Mjo, den är lite såsig (i säven). Kände samma när jag läste om Narnia-böckerna!
Verkligen! Det är därför den världen passar så bra för skräck på nåt sätt. Jag moddar ibland Väsenäventyren så att de ofta börjar med att rp ska på semester i en sömnig badort eller åka norrut för att samla höstlöv eller bara att de ska titta till en försvunnen släkting i den stora åkersorksfamjen. Halva spelomgångarna är tebjudningar och vackra landskap där kaveldunen blåser, andra halvan är blodisande skuggor från andra sidan multiversum som suger åt sig livsenergi från allt levande.
Jag läste första Fem-boken för min (då) sjuåring. Den var bättre än väntat men alltså ingenting hände förrän typ sidan 250 av 300. Sen var den ju sjukt spännande! Just nu läser vi Trollkarlen från övärlden som jag själv aldrig förstod tjusningen med. Folk vars omdöme jag verkligen högaktar berättar att de typ sveptes bort av den som unga. Men nu, äntligen, fattar jag. Shit vilken bok. Också relativt långsam men ett världsbygge som skulle få till och med en Eon-skribent att tystna.
Jag har exakt samma upplevelse av Trollkarlen från Övärlden! Tyckte inte alls om den när jag var yngre, men golvades häromåret när jag läste den på nytt!
