D&D Varför drow?

Det är rätt knepigt ja, och blir sällan som spelaren tänkt sig. Jag vill tro att i rätt spelares händer, och tillsammans med rätt spelgrupp, så kan det bli bra (men jag har aldrig sett det hända).

Framför allt finns risk för att det inte blir som resten av gruppen tänkt sig. Jag uppfattar det vanligaste sättet att spela D&D är samarbetsinriktat med fokus på att övervinna utmaningar. Och det är i det läget helt ok att någon spelare vill ha en rollperson som känns mörk och badass. Det kan bli en roligare och mer dynamisk grupp på det viset.
(Utan jämförelse i övrigt, men lite som att varje boyband på 90-talet skulle ha en "tuffing" med skinnjacka och en kedja någonstans 🤪)

Om resten av gruppen tänkt sig en kampanj där de löser uppdrag, skaffar kontakter och bygger upp nån sorts status så lär de bli missnöjda om en av deltagarna återkommande förråder eller lurar dem för egen vinning och samtidigt motverkar långvariga relationer till SLP genom att mörda dessa för att kolla om de har några värdesaker på sig.

Nuförtiden när jag är med i en grupp där någon vill spela drow eller annan onding försöker jag höra mig för om deras inställning.
Om det mest är en fråga om cool image och mörk framtoning (typ en Drizzt) så är det ok för min del.
Om det däremot verkar som att spelaren är ute efter någon sorts frikort för att göra kaos blir jag klart mindre intresserad.
 
Jag har ärligt talat lite svårt att se hur drow som koncept ska gå att "rädda". Hela grejen från början var att de var onda tvärtom-alver, illustrerat med sådant som att de var svarta och hade ett kinky matriarkat. Tar man bort sunket blir det väl liksom ingenting kvar?

Det blir två små handhållna pistolarmborst kvar.
 
Framför allt finns risk för att det inte blir som resten av gruppen tänkt sig. Jag uppfattar det vanligaste sättet att spela D&D är samarbetsinriktat med fokus på att övervinna utmaningar. Och det är i det läget helt ok att någon spelare vill ha en rollperson som känns mörk och badass. Det kan bli en roligare och mer dynamisk grupp på det viset.
(Utan jämförelse i övrigt, men lite som att varje boyband på 90-talet skulle ha en "tuffing" med skinnjacka och en kedja någonstans 🤪)

Om resten av gruppen tänkt sig en kampanj där de löser uppdrag, skaffar kontakter och bygger upp nån sorts status så lär de bli missnöjda om en av deltagarna återkommande förråder eller lurar dem för egen vinning och samtidigt motverkar långvariga relationer till SLP genom att mörda dessa för att kolla om de har några värdesaker på sig.

Nuförtiden när jag är med i en grupp där någon vill spela drow eller annan onding försöker jag höra mig för om deras inställning.
Om det mest är en fråga om cool image och mörk framtoning (typ en Drizzt) så är det ok för min del.
Om det däremot verkar som att spelaren är ute efter någon sorts frikort för att göra kaos blir jag klart mindre intresserad.

Att vara en småskalig ligist som förråder gruppen av ingen anledning låter dock absolut inte som vad du använder en Drow till. Är du ute och äventyrar med en blandad grupp som en ond Drow är du antagligen det som en del av ett politiskt projekt eller för att du behövt fly den nuvarande politiska situationen i The Underdark för att inte bli mördad. Gruppen är ditt verktyg och skydd, långvariga relationer är vad du behöver för mer makt och att skapa random kaos är hur dina rivaler får reda på var du är så de kan mörda dig. Att spela en ond Drow uppe på ytan är att vara en person de andra allierar sig med för du är personen de långsiktigt kan ha en relation med i drowsamhället som är mindre dålig eller i alla fall är mindre dålig för dem.
 
Jag skulle inte säga att det är det minsta förvånande att ett koncept är populärt trots sunkigt bagage. Hela exploitation-genren existerar liksom på grund av den känslan. Vem tycker inte att Wermacht på något plan är kinda coola? Min hjärna invaderades av orientalistiska klischéer när jag läste Conan som tonåring och jag är fascinerad av dem än idag, och det finns knappt en kotte på mitt jobb som inte älskar Nier Automata.
 
Last edited:
Är du ute och äventyrar med en blandad grupp som en ond Drow (forts)
Jag har sett såna rollpersoner flera gånger och det funkar väl ok. ”Jag är ond, men jag hjälper mina goda kompisar och åtar mig samma uppdrag som dem för att jag tjänar på det”.
Men! Detta är just detta som är en så kallad token evil teammate. Den är för det mesta en lagspelare men hittar på precis lagom mycket bus för att upprätthålla sin image.
 
Jag har sett såna rollpersoner flera gånger och det funkar väl ok. ”Jag är ond, men jag hjälper mina goda kompisar och åtar mig samma uppdrag som dem för att jag tjänar på det”.
Men! Detta är just detta som är en så kallad token evil teammate. Den är för det mesta en lagspelare men hittar på precis lagom mycket bus för att upprätthålla sin image.

Jag känner att du inte alls beskriver dynamiken jag beskriver.
 
Frågan om Drow eller inte är väldigt kopplad till vilken spelstil man vill ha.

Men det är inte unikt för Drow, en Nerrulpräst med ett gäng zombizar.

En assasin som gärna rånmördar mm.

Här tycker jag session zero verkligen skiner, hur vill vi ha det, vad är ok, vad är inte ok.

Är det ok att ha rejäla konflikter i partyt?
Alltså inte bara lite tjafs?

Det blir bättre om man är samförstådda som spelare vad som gäller.

Att ha med en god ranger som är drow är väldigt sällan ett jätteproblem.

Men en intrigerande lustmördare som lever ut CE blir en annan gruppdynamik.

Va tydliga upp front så blir det sällan fel.
 
Back
Top