Hur gör man spel av gästfrihet?

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
9,253
Ett av de mest grundläggande elementen i episk/heroisk diktning är gästfrihet. Jag tänker på Beowulf, Y Goddodin, Odyssen (här rekommenderar jag Mary Beard och Charlotte Higgins utmärka genomläsning på Instant Classics) och Nibelungenlied.

Hjälten anländer till ett palats eller en hall eller en enkel hydda, hedras och får mat och sovrum, och förväntas göra något i gengäld - allt ifrån att dela nyheter (Odyssen) till att dö i strid (Y Goddodin).

Jag har redan lekt med de här temana i mitt BoL - hack Barbarians of the Dark Ages

Jag vet inte om jag är helt nöjd med hur hall-mekaniken föll ut där. Så jag funderar på ett försök till.

Tänker följande principer:
- Nöd. För att göra gästfriheten viktig bör det inte finnas bra alternativ för RP. Det är hallen eller att svälta i skogen. Något som tilltalar mig med det här upplägget är.möjligheten att göra varje föremål, varje bit mat, betydelsebärande. Lite av en OSR grej.
- Status. Det här vill jag göra så lätt och smidigt som möjligt. Men de olika förväntningarna beroende på värdens och gästens status är grundläggande för gästfrihetutbytet. Och även en lågstatusgäst kan få moraliskt överläge mot en slarvig värd. Dessutom måste jag klura ut hur Status funkar med Reaktion - hög Status ger kanske högre risk/chans att bli igenkänd, starkare fientlig reaktion hos ovänner, men man skall förstås också kunna slå över till vänskap - vilket bör kunna ske ganska snabbt och drastiskt. Status bör avspeglas fysiskt i hallen/huset - detta är det närmaste jag kommer till levels.RP kanske börjar som tiggare eller trälar på golvet, men arbetar sig upp till huvudordet och tom vid högsätet. Vilket också ger bättre mat och större inflytande.
- Gästfrihet/Status som äventyrsmotor. Grundprincipen är att RP kommer till en hall, får mat och husrum och förväntas betala tillbaka med dåd och stöd. Och kan dessutom stiga i status på detta sätt.
- Gåvogivande. Här måste man hitta en bra balans. Gåvor från RP kan spela viss roll - tex som ett sätt att få tillträde till hallen. Men ffa bör fursten belöna RP med dyrgripar för deras dåd.
 
(Börjar tröttna på mig själv som drar upp detta spel i var och varannan tråd, men) i Mythic Bastionland så heter det att ett av de mest tillgängliga sätten att återfå sina poäng i attributet Vigour är "spending a full day in warm hospitality". Detta kan med fördel spelas ut, med stöd av de många spark tables som ryms i boken.

Tycker överlag om när mekaniska element ger upphov till diegetiska.
 
(Börjar tröttna på mig själv som drar upp detta spel i var och varannan tråd, men) i Mythic Bastionland så heter det att ett av de mest tillgängliga sätten att återfå sina poäng i attributet Vigour är "spending a full day in warm hospitality". Detta kan med fördel spelas ut, med stöd av de många spark tables som ryms i boken.

Tycker överlag om när mekaniska element ger upphov till diegetiska.
Ja det är ju elegant, men ger gästfriheten mer av en baksätesroll. I epoken är gästfriheten viktig, den är i centrum och på många sätt lika farlig/konfliktfyllt som äventyren.
 
Ja det är ju elegant, men ger gästfriheten mer av en baksätesroll. I epoken är gästfriheten viktig, den är i centrum och på många sätt lika farlig/konfliktfyllt som äventyren.
Hm. När vi spelar och rollpersonerna söker sig till gästfrihet för att hela Vigour har det alltid uppstått betydelsebärande scener. Nu senast togs de emot av en storbonde, som var ivrig att kunna erbjuda Ärade Riddare till sin gård. Prompterna jag rulllade fram gav mig att han var en stolt och snarstucken person, så jag lutade mig mot en pågående konflikt som uppstått i vårt rike och han frågade riddarna var de ställer sig i denna schism. Blev en rätt bra liten scen, där konflikt låg i luften, men också alla traditioner och förväntningar som kommer med gästfrihet!
 
Jag jobbar med liknande grejer i mitt Odödlig dom, vars ryktessystem ju utgår från Barbarians of the Dark ages.

Jag har dock gjort ett par ändringar för att mer passa min setting, så man mäter rollpersoners aktning inom ett helt samhälle snarare än inom en högsals väggar. Där har jag också fått in feasting som en slags motor i ryktesskapandet. Så det blir ju lite mindre personligt.

Den intresserade kan läsa här. Reglerna för rykte börjar på sida 4 i PDF:n och är kanske 9 sidor långa. Det påminner mej om att jag inte uppdaterat arbetstråden på ett tag, men jag har snart en ny version färdig, så jag tar det väl då (nu ser jag att jag har fel typsnitt på en tabell i kapitlet, aaargh).

En sak som jag haft lite huvudbry över är att skyldigheten att erbjuda gästfrihet tycks, i teorin, ofta vara villkorslös. I flera fall verkar folk ha erbjudit gästfrihet till sina fiender och till och med försvarat dem från angrepp. Hos forngrekerna verkar det därtill ha ansetts oriktigt att fråga om sin gästs namn eller härkomst innan man erbjudit dem mat. Det gör det lite klurigare att koppla ihop aktning med gästfriheten. Jag la till en regel om gästvänskap för att hantera detta, men det känns lite som en silvertejpslösning.

Bra ämne detta, ska se om jag kan hitta nån lämplig litteratur på ämnet när jag kommer hem imorgon.

RED: Oj, glömde göra filen allmänt tillgänglig. Nu borde det vara ordnat.
 
Last edited:
Jag jobbar med liknande grejer i mitt Odödlig dom, vars ryktessystem ju utgår från Barbarians of the Dark ages.

Jag har dock gjort ett par ändringar för att mer passa min setting, så man mäter rollpersoners aktning inom ett helt samhälle snarare än inom en högsals väggar. Där har jag också fått in feasting som en slags motor i ryktesskapandet. Så det blir ju lite mindre personligt.

Den intresserade kan läsa här. Reglerna för rykte börjar på sida 4 i PDF:n och är kanske 9 sidor långa. Det påminner mej om att jag inte uppdaterat arbetstråden på ett tag, men jag har snart en ny version färdig, så jag tar det väl då (nu ser jag att jag har fel typsnitt på en tabell i kapitlet, aaargh).

En sak som jag haft lite huvudbry över är att skyldigheten att erbjuda gästfrihet tycks, i teorin, ofta vara villkorslös. I flera fall verkar folk ha erbjudit gästfrihet till sina fiender och till och med försvarat dem från angrepp. Hos forngrekerna verkar det därtill ha ansetts oriktigt att fråga om sin gästs namn eller härkomst innan man erbjudit dem mat. Det gör det lite klurigare att koppla ihop aktning med gästfriheten. Jag la till en regel om gästvänskap för att hantera detta, men det känns lite som en silvertejpslösning.

Bra ämne detta, ska se om jag kan hitta nån lämplig litteratur på ämnet när jag kommer hem imorgon.
Guld! Tack för detta
 
En sak som jag haft lite huvudbry över är att skyldigheten att erbjuda gästfrihet tycks, i teorin, ofta vara villkorslös. I flera fall verkar folk ha erbjudit gästfrihet till sina fiender och till och med försvarat dem från angrepp. Hos forngrekerna verkar det därtill ha ansetts oriktigt att fråga om sin gästs namn eller härkomst innan man erbjudit dem mat. Det gör det lite klurigare att koppla ihop aktning med gästfriheten. Jag la till en regel om gästvänskap för att hantera detta, men det känns lite som en silvertejpslösning..
Ja och det hänger ju även ihop med det här med status - att en högstatus värd bedöms även utifrån hur han behandlar tiggare (särskilt tiggare som egentligen är hemkommande hjältekungar ;) )

Jag skall nog köra en tråd om hemkommandet och dess risker med så småningom

Något finns också i Havamal - innan du stiger i stugan in, glöm inte speja och spana glöm inte speja och spåra. För ovisst är att veta var fiender sitter borta längs salens bänkar.

Det finns något här om att även den mäktigaste värd förväntas bete sig på vissa sätt, men att den ankommande alltid riskerar förräderi och ogästänvlighet. Reaktionsslag någon?
 
Värden är en Dracula! Bryter du mot reglerna får han äta dig!

Tanten som kommer och kräver gästfrihet är egentligen en gud i förklädnad och förbannar er om ni fuckar upp med att ge henne den.

Bara en av tvillingarna har deras gemensamma själ, så han ska ha gästfrihet men är bunden av den. Hans bror är obunden men oskyddad. MEN VEM AV DEM ÄR DEN HÄR KILLEN?!

Kan du lura hjältarna som är på besök att äta människokött har du makt över dem, men du bryter gästfriheten!
 
En grej jag gjort i D&D är att ”The Quest” är som gästfrihet. Om någon med heder ber dig göra en quest måste du säga ja, annars bryter du mot ett tabu lika starkt som att bryta mot gästfriheten. Spelarna ville snart bli riddare så att de kom upp en nivå och bönderna inte längre kunde be dem om att questa. De blev utjagade ur en stad när de vägrade ta prästens quest!
 
Jag fundera på om man borde dra isår lite grejer. Typ:
Status: Var i hierarkin står du?
Rykte: Vad är du känd för?
Relation: Vad tycker just den här personen/släkten om dig?
Gästband: Vad är värden och gästen skyldiga varandra just nu?

Status börjar antagligen lågt, men går upp över tiden. Men det är inte bara positivt med status, ty hög status gör också andra personer misstänksamma - "Vad fan gör han här?"

Rykte eller vanrykte är baserat på dåd man gjort. Det ökar chansen att man blir igenkänd när man kommer till hallen. Rykte får gärna vara färgat, inte bara ett siffervärde. Hjälten kanske har rykte om sig att ha vunnit många holmgångar, men även för att utnyttja holmgångarna till egen materiell fördel.

Relation är mellan personer - vad tycker de om varandra som personer.

Gästband är vad gästfrihetens regler innebär i nuvarande situation.

Detta kan t.ex. resultera i att personen som anländer till hallen har hög status, ett uselt rykte om sig, hatad av hövdingen men gästbandet tvingar ändå hövdingen att bjuda in personen till hallen. Det uppstår gnissel och en intressant rollspelssituation direkt.

---

En annan fundering är att skapa ett format för ankomsten till hallen. Äventyrarna ankommer....

Ankomsten: Vem är ni? Varifrån kommer ni? Vem går i god för er? Får ni komma in? Ryktet testas.
Placeringen: Vad blir det för placering i hallen? Första riktiga markören av status.
Måltiden: Vad serveras er och av vem? Andra riktiga markören av status.
Nyheterna: Som gäster förväntas ni berätta vad ni sett. Sedan får ni lokala nyheter aka skvaller, rykten och äventyrskrokar.
Skrytet: Ni ska på ett korrekt sätt skryta om era dåd - värdfolket gör det samma. Rykte är bra att ha.
Prövningen: Någon provocerar, kräver något, utmanar en berättelse eller vill veta var RP står i en konflikt.
Gåvan: Värden eller gästen kan förändra relationen genom en gåva. Gästband och relationer.
Begäran: ”Eftersom ni ändå skall färdas norrut …”
Avfärden: Äventyrarna lämnar hallen med nya skulder, fiender, allierade och kanske gåvor.

Alternativt blir äventyrarna kvar ett tag och åtnjuter gästfrihet och hamnar i gästbands-skuld som. De kan också göra tjänster åt värden vilket ger äventyrarna plus på gästbandet vilket kan resultera i fina gåvor när de väl ska lämna hallen.
 
En grej jag gjort i D&D är att ”The Quest” är som gästfrihet. Om någon med heder ber dig göra en quest måste du säga ja, annars bryter du mot ett tabu lika starkt som att bryta mot gästfriheten. Spelarna ville snart bli riddare så att de kom upp en nivå och bönderna inte längre kunde be dem om att questa. De blev utjagade ur en stad när de vägrade ta prästens quest!
Det är precis det här jag är ute efter

Som i Y Goddodin där hjältarna suttit och festat hela vintern hos sin värd så nu måste de ut och dö mot Anglerna.
 
Last edited:
Jag fundera på om man borde dra isår lite grejer. Typ:
Status: Var i hierarkin står du?
Rykte: Vad är du känd för?
Relation: Vad tycker just den här personen/släkten om dig?
Gästband: Vad är värden och gästen skyldiga varandra just nu?

Status börjar antagligen lågt, men går upp över tiden. Men det är inte bara positivt med status, ty hög status gör också andra personer misstänksamma - "Vad fan gör han här?"

Rykte eller vanrykte är baserat på dåd man gjort. Det ökar chansen att man blir igenkänd när man kommer till hallen. Rykte får gärna vara färgat, inte bara ett siffervärde. Hjälten kanske har rykte om sig att ha vunnit många holmgångar, men även för att utnyttja holmgångarna till egen materiell fördel.

Relation är mellan personer - vad tycker de om varandra som personer.

Gästband är vad gästfrihetens regler innebär i nuvarande situation.

Detta kan t.ex. resultera i att personen som anländer till hallen har hög status, ett uselt rykte om sig, hatad av hövdingen men gästbandet tvingar ändå hövdingen att bjuda in personen till hallen. Det uppstår gnissel och en intressant rollspelssituation direkt.

---

En annan fundering är att skapa ett format för ankomsten till hallen. Äventyrarna ankommer....

Ankomsten: Vem är ni? Varifrån kommer ni? Vem går i god för er? Får ni komma in? Ryktet testas.
Placeringen: Vad blir det för placering i hallen? Första riktiga markören av status.
Måltiden: Vad serveras er och av vem? Andra riktiga markören av status.
Nyheterna: Som gäster förväntas ni berätta vad ni sett. Sedan får ni lokala nyheter aka skvaller, rykten och äventyrskrokar.
Skrytet: Ni ska på ett korrekt sätt skryta om era dåd - värdfolket gör det samma. Rykte är bra att ha.
Prövningen: Någon provocerar, kräver något, utmanar en berättelse eller vill veta var RP står i en konflikt.
Gåvan: Värden eller gästen kan förändra relationen genom en gåva. Gästband och relationer.
Begäran: ”Eftersom ni ändå skall färdas norrut …”
Avfärden: Äventyrarna lämnar hallen med nya skulder, fiender, allierade och kanske gåvor.

Alternativt blir äventyrarna kvar ett tag och åtnjuter gästfrihet och hamnar i gästbands-skuld som. De kan också göra tjänster åt värden vilket ger äventyrarna plus på gästbandet vilket kan resultera i fina gåvor när de väl ska lämna hallen.
Allt det här är utmärkt och rimligt och är dimensioner man måste ha i bakhuvudet. Men om man översätter det direkt i spel blir det alldeles för granulärt och simulerande.

Jag vill ha Gästfrihet som SPELMOTOR. En eskalerande spiral av ära, våld och överlevnad.

Så frågan är nog vilka av de här aspekterna man kan bundla så att de driver det. Var.finns nerven och konflikten i förhållandet med värden
 
Last edited:
Tänker ett system som baseras på Gästfrihetspoäng. Rollpersonerna tjänar Gästfrihetspoäng genom status, kontakter, att göra gärningar som ger dem bra rykte etc. Ju mer Gästfrihetspoängen krymper desto mer får rollpersonerna rykte om sig att vara utsugare som utnyttjar värdarna, vilket gör att ingen till slut vill ta emot dem (Gästfrihetspoängen hamnar på noll) och rollpersonerna måste göra nya hjältedåd för att skaffa fler poäng. Det gör även att rollpersonerna kanske inte alltid kan be om hjälp. De är ute i vildmarken och kommer till ett gods. Men de har bara ett Gästfrihetspoäng kvar. Ska de slösa dessa på godset och hoppas att de snart kommer till civilisationen, eller ska de spara poängen tills nöden verkligen är som mest knapp?
 
Ett av de mest grundläggande elementen i episk/heroisk diktning är gästfrihet. […]

Skodons ”samhällspelare” tar upp hur man kan bygga in sådana element som sociala egenskaper eller förhållningssätt. Själva formen är inte där för att vara strikt eller likadan i alla situationer med alla inblandade/interaktioner. Mer som struktur för samtal om det.

 
Skodons ”samhällspelare” tar upp hur man kan bygga in sådana element som sociala egenskaper eller förhållningssätt. Själva formen är inte där för att vara strikt eller likadan i alla situationer med alla inblandade/interaktioner. Mer som struktur för samtal om det.

Ja, den typen av stege tror jag är vägen fram. Men kanske förenklad + lite mer applicerad
 
Back
Top